Svenskfödda Malin Åkerman har varit flitig med birollerna på bio de senaste åren. Vi har sett henne i både komiska roller mot Ben Stiller och Vince Vaughn, och mer actionspäckade filmer med såna som Bruce Willis.
I sommar möter hon självaste Tom Cruise (och vilket möte, sen!) när hon spelar journalisten Constance som fått det otacksamma uppdraget att intervjua hans nedsupne, men ändå oväntat karismatiske, rocklegend. Att intervjua Malin Åkerman är dock en betydligt trevligare uppgift, fick vi erfara när hon gästade Stockholm för galapremiären av Adam Shankmans musikalkomedi "Rock of Ages".
En av hennes egna intervjufrågor från filmen fick inleda vårt samtal:
How is it like to be that Malin Åkerman?
- Nice! Det var dagens bästa fråga. Det är så roligt, för det känns normalt. Det känns som att vara mig. Jag minns första gången jag och min syster såg en stor affisch för "Trubbel i paradiset", den där filmen med Vince Vaughn... Då satt vi i bilen och körde, jag stannar bilen och tittar, och där står jag och håller Vince Vaughn i handen på en stor byggnad. Vi bara satt där, jag och min syster. "Jag kan inte tro att det är du...! Det är bara du!" Jag vet, det är ju jag, men det är jättekonstigt! Jag är ju samma människa som går upp på morgonen och ser mig själv i spegeln, men helt plötsligt går man ut i världen och folk reagerar annorlunda! Det är det som är så galet. Men jag menar, livet leker. Livet är bra. Jag kan inte klaga.
Du spelar en Rolling Stone-journalist i "Rock of Ages". Gör det att du beter dig något annorlunda i intervjuer, nu när du vet hur en reporter jobbar?
- Nä, jag tror inte det. Eftersom jag gjort så många intervjuer genom åren, har jag fått den bästa research ever! Jag har fått träffa er, och träffat många olika journalister, så jag fattar hur det funkar. Min syster är jorunalist på Svenska Dagbladet så jag kunde ringa henne och se hur det går till. Så, nej, det har inte ändrats så mycket. Men det var kul att vara på andra sidan och vara den som ställer frågorna. Det kan inte vara lätt ibland, eller hur? Det är vissa som kan vara lite jobbiga, skulle jag tippa?
Jag har faktiskt haft tur, det är aldrig någon som varit jobbig. Man får såklart ha förståelse med att de inte är på humör, men jag har aldrig råkat ut för något sånt som du gjorde i filmen.
- Du har aldrig legat med någon du har intervjuat, är det det du säger? (skratt) Det har inte jag heller.
Haha, exakt! Kan vi prata om dina oanade talanger som kommer fram i filmen, och då menar jag dina musikaliska talanger och inget annat. Hur pass musikalisk är du från början?
- Det var mycket övning. Jag hade ett band från 2002, och det var faktiskt så jag träffade min man, han är trummis. Det var en situation där jag snubblade in på det lite grann. Jag träffade de här killarna och skulle skriva lite texter åt dem, för de var alla italienare. Men så ville de ha med mig som sångerska. Vi körde i två år och det var jättekul! Men vi var självlärda och körde våra egna sånger. Nu kommer jag till den här musikalen, med en av de mest episka sånger någonsin: "I Wanna Know What Love Is", alla har hört den någon gång i livet. Det var mycket press, jag ville göra den rättvisa. Vi tränade med en vocal coach, jag hade typ tio dagar med vocal coaching, sen skulle man in och spela in sången, och det var intimidating. Det var riktiga musikproducenter och en riktig regissör. Det var nog den största utmaningen av allt i den här filmen.
Jag kan tänka mig att "Watchmen" också var en utmaning? Det är en av våra favoritfilmer i redaktionen...
- Är det! Åh, vad kul.
Och Zack Snyder är ju en riktig filmnörd, märker man någon skillnad på en filminspelning med en så pass filmnördig regissör?
- Jo, absolut. Det blir bättre. För man vet att han är där av den rätta anledningen. Speciellt med "Watchmen", för det är ju ingen Batman-film med good versus evil. Det handlar mycket om kampen inombords, så många olika saker behövde bli rätt för att göra den filmen till det den behövde vara. Om det var vilken regissör som helst som bara ville göra en actionfilm, då blir det ju inte "Watchmen". Så det här säger jag alltid, det var en storbudgetfilm för en independent-skara. För fansen. För han är ett fan. Vi fick mycket pengar för att bygga upp alla miljöer och göra den snygg, men det är en kultfilm, inte kommersiell. Han brydde sig inte om den breda publiken. Det tycker jag var jättecoolt! Det var kul att jobba med honom och se hans passion och hans energi! Han är alltid glad och positiv och man blir exalterad av att få jobba med honom, han älskar ju vad han gör. Man blir glad! Och så gör han samtidigt sådär mörka filmer. Det var också en utmaning med alla fightscener, men jag älskar när det finns en utmaning där man får testa sina gränser. Vad kul, jag blir alltid glad när jag träffar folk som är "Watchmen"-fans. Det är en cool jäkla film tycker jag!
Verkligen, är det inte ofta folk vill prata med dig om "Watchmen"?
- Nej, det är inte alla som verkligen förstår den. The smart people who care... de gillar "Watchmen". De flesta vill prata om mina komedier. Men "Watchmen", den var episk, så välgjord och underbar. Och själva boken är så smart, det är så mycket som händer i den. I love it!
Om du skulle ställa upp i en svensk film någon gång, vem skulle du vilja se som regissör och som din motspelare?
- Jag tycker att Tomas Alfredson är otrolig som regissör. Och Noomi Rapace, en jätteduktig skådespelare tycker jag. Samt Michael Nyqvist, jag älskade verkligen honom i "Män som hatar kvinnor". Så det skulle vara mina val.
Hur kommer det sig att det inte har blivit någon svensk film för dig? Du får väl såna erbjudanden?
- Det kommer att bli svenskt så småningom, absolut. Jag har läst en del manus. Det gäller att hitta rätt tid, för det är svårt att lämna och säga nej till "Rock of Ages" för att komma och göra en svensk film. Jag vill inte förlora "the momentum" i Hollywood heller. Men jag har en agent här och vi letar för fullt efter svenska manus. Så en dag blir det svensk film! Det vore jättekul.
Du har ju många filmer framför dig nu. Är det någon specifik som du längtar efter att få börja med?
- Nu ska jag ju spela Debbie Harry från Blondie i "CBGB". Jag är ett stort musikfan, ett riktigt rock and roll-fan, så det ska bli jättekul att få spela henne i den här nya filmen. Men jag har också en film som jag redan har gjort med John Cusack. Den heter "The Numbers Station", och den är jag väldigt exalterad för! Jag har inte sett den ännu, men just nu känns det som det bästa jag har gjort. Hoppas att det verkligen blir så. Men jag är stolt över mitt arbete, och det ska bli kul att få se den.
