Ryan Reynolds: ”Deadpool & Wolverine” är en väldigt annorlunda film för MCU

Ryan Reynolds är på sitt sedvanligt skojfriska humör när han kliver upp på scen för att prata om Deadpools senaste äventyr. Den älskade antihjälten får nu en kompis - Reynolds gode vän i verkliga livet, Hugh Jackman, har gått med på att spela ikoniske mutanten Wolverine ännu en gång.

 

Under en presskonferens i London fick vi höra mer om hur Ryan Reynolds länge letade efter den perfekta storyn för en tredje film, om hur strejken hjälpte ”Deadpool & Wolverine” och varför vi egentligen är så lockade av antihjältar.

 

 

- Min första pitch till Marvel var faktiskt Deadpool möter Wolverine. Jag pitchade en slags ”Rashomon”-berättelse där den första akten är ur Deadpools perspektiv, och hur jag ser på Wolverine. Andra akten var hur Wolverine ser på mig och hans upplevelser, och tredje akten var det objektiva perspektivet. Jag pitchade det och Kevin (Feige) sa inte exakt så, men ungefär ”nej, absolut inte, där är dörren”.

 

- Jag hade också pitchat en kortfilm där Deadpool intervjuar jägaren som sköt Bambi. Disney sa ”vi kan inte jävlas med Bambi”…

 

 

 

Fem år senare skulle Ryan Reynolds och regissören Shawn Levy lägga fram en sista pitch för Marvel-chefen Kevin Feige. Som av ren tur hade Hugh Jackman precis ringt upp Ryan, sugen på att spela Wolverine en sista gång. Plötsligt föll allt på plats.

 

- Vi hittade snabbt hur det skulle hända. Mycket tack vare Hugh. ”Logan” är en helig film, vi älskade alla Hughs prestation. Men det väckte en tankeprocess. Det var väldigt kul att komma på hur man skulle återuppliva honom.

 

- Jag menar inte att bli emotionell. Men det blev en underbar upplevelse för alla oss tre. Det känns som en annorlunda film för MCU, och något vi är otroligt stolta över, säger Reynolds.

 

- Det var häftigt att skriva dialog för Wolverine och för Deadpool, och det blev nästan som att skriva om Ryan och Hugh som har känt varann i nära 20 år. Vi kan skämta en del, men de flesta av våra samtal är intensiva och emotionella, om livet och allt.

 

 

 

Att spela Deadpool innebär en hel del kroppsspråk och fult språk i övrigt. Men som skådespelare får han inte använda sitt främsta verktyg - sitt vackra ansikte. Ryan Reynolds berättar om hur han hittade rätt sätt att spela den maskerade serietidningshjälten:

 

- Första gången jag drog på mig Deadpool-dräkten år 2015 tog jag med mig kamerateamet ut en dag. Bara för att själv få leka runt på studioområdet. Det är ärligt talat som att spela clown. Händerna, rösten, ens manér, små rörelser, stora rörelser… Allt det säger vad jag inte kan uttrycka med ansiktet. Min röst och min kropp får dra det tunga lasset.

 

- Jag känner mig faktiskt väldigt fri med masken på. Jag älskar det. Och jag tar det inte för givet.

 

 

 

Jodå, förra årets strejker blev faktiskt till fördel för ”Deadpool & Wolverine”. Halvvägs genom inspelningen sattes arbetet på paus. Renyolds och regissören Shawn Levy fick en chans att klippa ihop det material som fanns färdigt och känna efter vad som saknades.

 

- Herregud. Om man rent ekonomiskt kunde stoppa en film halvvägs, samla ihop allt material man har, klippa ihop en timme av filmen och titta på den… Jag insåg vilken tur vi hade. Jag gillar att kunna svänga. Ansvarsfullt såklart. Vi är medvetna om budget och tidsbegränsningar. Men jag älskade det.

 

- Vi vill använda allt vi kan, bra eller dåligt, för att förbättra historien. Även de begränsningar som kommer från toppen hos Marvel använde vi till vår fördel. Efter strejken kunde vi skriva om vissa karaktärer helt och hållet.

 

 

 

- Jag har aldrig träffat någon med så mycket integritet. Mitt första minne var 2007 när vi spelade in ”X-Men Origins: Wolverine”, en väldigt tuff inspelning på grund av den förra Hollywoodstrejken. Jag såg en stor stjärna som var jordnära, vänlig och förstod hur man skulle ena alla. Han kände till allas namn. Jag tänkte att om jag någonsin hamnar i hans sits att jag hoppas jag kan vara en tiondel som han. Nu är jag så mycket större än honom, skrattar han.

 

Ryan Reynolds bjuder också på ett annat favoritminne från vännen och kollegan som alltid är välkommen hemma hos Reynolds, Blake Lively och deras barn:

 

- Mina barn älskar ”The Greatest Showman”. De är som besatta. De ser den hela tiden. En gång kom jag hem och hörde att filmen var på. När jag kom runt hörnet såg jag att de sjöng med, och det var ett av de finaste ögonblicken jag någonsin haft med den här killen. Där står han framför tv:n och spelar med i alla scenerna ihop med mina barn. Jag tänkte: ”Ni små jävlar vet inte hur bra ni har det just nu…. Ni kommer uppskatta det om 20 år”. Det var ett magiskt ögonblick.

 

 

 

- När jag tänker på hjältar så är det inte Superman. Jag tycker Clark Kent är den intressanta. Det är den spännande rollen. Så när man tänker på hjältar vill man se hur sårbara de är. Och med antihjältar vill man se dem mänskliga. Det är deras mänskliga sidor som gör dem intressanta. Vi kan relatera till antihjältar på flera sätt. Vi kanske inte omfamnar våra mörka sidor själva. Men antihjältar trivs i det. Jag skulle gärna vara Deadpool, och kunna vara så frispråkig som han är.

 

 

Intensiva pressdagar för en storfilm som ”Deadpool & Wolverine” kommer med sina utmaningar. Ryan Reynolds erkänner att han ofta får vakta sin tunga.

 

- Jag hatar det! Det är den värsta känslan. Jag har varit nära katastrof sex gånger de senaste dagarna, det måste vara all jetlag.