Det tog trettio år och en svensk regissör för att sammanföra 80-talets - eller filmhistoriens - två största actionhjältar i en och samma film. Mikael Håfström som snappades upp av Hollywood efter Oscarsnominerade "Ondskan" är tillbaka på bioduken med sin femte engelskspråkiga film. I "Escape Plan" får han regissera Arnold Schwarzenegger och Sylvester Stallone i en underhållande fängelsethriller.
Det här är filmmötet vi väntat på sedan 80-talet. Var det ditt val att sammanföra de två?
- Manuset har cirkulerat tidigare, och både Sly och Arnold kände till projektet. Bruce Willis var vid något tillfälle nära att göra den med en annan regissör. Jag började samtala med Stallone och ganska snart efter det fick vi intresse från Arnold. Han hörde att det var på gång. Jag träffade honom och vi diskuterade hans karaktär.
- Karaktären var egentligen en helt annan typ först, han var en sydamerikansk revolutionär. Arnold kan göra mycket, men han är inte en sydamerikansk revolutionär (skratt). Jag och manusförfattaren Miles Chapman tyckte det var lysande att han ville vara med, och vi modellerade om den karaktären efter Arnold, gjorde honom till europé och så vidare. Den processen gick ganska snabbt, och när både Arnold och Sly ville vara med, hade vi en film som vi kunde forcera framåt med.
Känns det lite som när man var barn och lekte med actionfigurer, när man regisserar en sån här film?
- Haha, nej, inte riktigt. Det är mer som att arbeta med två skådespelare som gjort rätt mycket film i den här genren. Ju mer man jobbar med dem, desto mer blir de levande människor än actionfigurer.
Du är säkert uppväxt med deras filmer som många andra. Vad var din relation till Schwarzenegger och Stallone?
- Precis som alla i min generation har jag vuxit upp med deras filmer. Det har varit en del av populärkulturen under min uppväxt. Första "Rocky" kommer jag mycket väl ihåg. Jag bodde i New York då tillsammans med min pappa. Så de har såklart funnits med på den resan. Jag hade träffat Stallone tidigare, vi har haft en del samtal och när den här filmen kom upp ville han snacka om möjligheten att jobba tillsammans med den. Schwarzenegger kände jag inte innan jag träffade honom på den här filmen.
Hur ser en vanlig inspelningsdag ut med de två killarna på plats?
- Jag har ändå gjort en handfull filmer i vad vi kallar Hollywood, och det här var den mest upplyftande, roligaste och minst neurotiska inspelningen. Mycket tack vare dem, eftersom de var så otroligt positiva och professionella. De tyckte det var kul att jobba tillsammans, de lät mig göra den film som jag ville göra... Det här är inte filmstjärnor som drar sig tillbaka till sina trailers efter tagningarna. De sitter kvar med teamet och röker cigarrer och berättar minnen från sin filmhistoria. Så för att svara kort: det var lättsamt att jobba med dem. Att filma är alltid tufft men de två gjorde det roligt.
Du har gjort en del i Hollywood nu, flera skräckisar har det bland annat blivit. Men för att hitta action på ditt CV får man nästan gå tillbaka till början av 90-talet, med "Vendetta" och Hassel-filmer. Hur kom det sig att det blev "Escape Plan" för dig?
- Det är lika mycket en karaktärsdriven thriller som en "breaking-out-of-prison-movie" med actioninslag. Det är inte wall-to-wall-action. Jag har alltid varit ett stort fan av fängelsefilmer, och även "Ondskan" har det i sig. Den utspelar sig också i en sluten värld, som ett fängelse. I "1408" har vi John Cusack som är instängd i ett hotellrum och försöker ta sig ut. Så steget till att göra en fängelsefilm är kanske inte jättestort. Jag var glad när jag fick ett manus på det här temat, som handlar om en fängelseflykt men som hade en egen karaktär och som hade de här två skådespelarna knutna till sig.
Hur lätt är det för dig att få igenom din vision i en Hollywoodfilm?
- I det här fallet hade vi en bra situation, vi hade ett bra manus och jobbade mycket med både Sly och Arnold inför filmen. De gjorde sitt avtryck på de karaktärer som de skulle spela. När vi började spela in så var det väldigt mycket jag som gjorde min film. Som sagt, det var den minst neurotiska inspelningen jag haft. Och även efterarbete och klippning, allt flöt på.
Har du någonsin upplevt det som bland andra Daniél Espinosa och andra svenskar i Hollywood har sagt, med studios som vill in och peta alldeles för mycket?
- Det finns mycket av det, men inte i det här fallet. Det handlar ofta om hur inspelningen går, om man följer schemat annars blir studion nervös. Filmen testvisas, det går dåligt, studion blir ännu mer nervös och alla börjar bidra med idéer... Våra testvisningar gick väldigt bra, så det var ganska lugnt. Det kommer alltid att finnas ett mått av det som Daniél och de andra pratar om, självklart, men i vårt fall var det lugnare än vanligt.
Det är din femte engelskspråkiga film. Har film-Sverige förlorat dig för alltid?
- Haha, det tror jag inte. Det har rullat på, jag har gjort en del filmer här på raken, men vi får se. Jag utesluter inga möjligheter. Nu har jag kommit tillbaka till London och jobbar med en del projekt här som är mer knutna till Europa. Jag tror att filmvärlden blir mer och mer globaliserad också. Filmer finansieras från Frankrike, England, Sverige... Jag utesluter inte alls att jobba under andra omständigheter än vad jag gjort på de senaste filmerna.
Vad jobbar du på nu?
- Jag jobbar på ett par, tre olika projekt som är i olika stadier av förproduktion. Jag vet inte vilket som kommer att hända först. Jag ska också vara lite ledig nu i slutet av året. Jag kan prata mer konkret om det lite senare när vi vet exakt vad som kommer hända, men det finns en del projekt som känns spännande.
Ett av dem är "Tunnels", berätta.
- Definitivt. Det är ett av de projekten. Vi jobbar med en del förarbete på den, det är ett stort visual effects-arbete och mycket "concept art" som tillverkas för att förstå hur man ska tillverka hela den värld som filmen kräver. Den har ett långt förberedelsearbete. Det är ett projekt som jag gillar väldigt mycket och hoppas mycket på. Det är en hel del människor som jobbar med det.
"Tunnels" låter betydligt mer barnvänligt än vad du gjort på sistone?
- Jag har gjort "Skuggornas hus" och lite annat med ungdomar. Även "Ondskan" var en film som naturligtvis hade yngre skådespelare med, så inte heller "Tunnels" är något jättesteg för mig. Men det är kul att göra olika saker.
Saknar du inte att skriva egna manus?
- Jag jobbar intensivt med manusarbete på varje film, inte minst den här. Jag och manusförfattaren Miles Chapman jobbade under en lång period tillsammans. Jag pratar hyfsad engelska som alla svenskar gör, men det är inte mitt förstaspråk, så jag jobbar gärna ihop med en amerikan eller engelsman. Men manusarbete är en stor del av min sysselsättning, även om det inte syns i eftertexterna.
Vad vill du hälsa till den svenska publiken som snart ska gå och se "Escape Plan"?
- Jag tror att det finns en publik i min ålder som har vuxit upp med Sly och Arnold, och jag hoppas att de också känner igen sig och ser att det finns en del kärlek till de här grabbarna och vad de gjort tidigare. Vi flörtar då och då med deras tidigare alster. Jag hoppas också att det finns en yngre publik som kanske inte är lika hemma med de här två skådespelarna, som ändå tycker att det är bra underhållning och en spännande fängelsefilm.
Om jag skulle be dig lista Arnolds och Stallones bästa roll, vilken skulle du välja?
- Jag tycker fortfarande att första "Rocky" är mitt starkaste minne när det handlar om Stallone. Jag såg den filmen flera gånger när jag var ung, och den håller fortfarande väldigt bra. Den har jag ett speciellt förhållande till. Mitt starkaste minne med Arnold är fortfarande den första "Terminator". Den var något speciellt när den kom, med den lågbudgetkaraktär som den hade. Och naturligtvis en extremt begåvad regissör, som det skulle visa sig, och en speciell visuell attack. Arnold och allt det där gjorde den till en minnesvärd film.
Mikael Håfströms "Escape Plan" har biopremiär 6 december.
