De som har längtat efter att se Johnny Depp spela något annat än lustiga fiktiva karaktärer med bisarra frisyrer, borde onekligen få sitt lystmäte genom hans gestaltning av den verklige, irländsk-amerikanske 70-talsgangstern James "Whitey" Bulger, i bioaktuella "Black Mass".
Genom ett destruktivt partnerskap med FBI-agenten John Connolly, lyckades Bulger under 70-talet nå toppen av Bostons maffiavärld - eller botten, beroende på hur man ser det. Räden av mord och brutal organiserad kriminalitet orkestrerad av Bulger och hans Winter Hill Gang, skildras med drabbande känslomässig precision av Johnny Depp och hans medskådespelare i filmen, regisserad av Scott Cooper - som tidigare har gjort bland annat "Crazy Heart" (2009) och "Out of the Furnace" (2013).
Häromveckan samlades Depp & Co. för två presskonferenser på Toronto International Film Festival (Depp medverkade bara på en), där undertecknad deltog i skaran av internationella journalister som ville få höra de medverkandes perspektiv.
Depp blossade friskt på en e-cigg och var på gott humör, vilket var tydligt inte minst i hans svar på frågan om hur det kändes att för omväxlings skull iklä sig rollen av verklig person.
- Du menar att Den Galne Hattmakaren aldrig har existerat? Eller Willy Wonka? Tänker du säga till mig att jultomten aldrig har funnits heller? Eller påskharen? Alltså, vad är detta.
Men en lätt avvikande frisyr (eller avsaknad av sådan) har även Depps version av James "Whitey" Bulger, som Depp gick på djupet av i sin research för att kunna fånga rätt utseende och beteendemässiga egenheter. Att möta Bulger ansikte mot ansikte var dock inget som gick att få till trots att gangsterlegenden fortfarande lever - idag är han 86 år gammal, och har suttit fängslad sedan han 2011 efter många år på flykt blev tillfångatagen i Santa Monica. Trots den genomborrande ondska som Bulger representerar, känner Depp en respekt inför sitt uppdrag.
- När man spelar en fiktiv karaktär kan man bända på den i alla möjliga riktningar, vilket jag har fått en hel del kritik för (skratt). Men när man spelar någon som har existerat, innebär det ett oerhört stort ansvar, i alla fall är det så jag känner. Detta är oberoende av om personen anses vara god eller ond eller mittemellan. Man har ändå alltid ett ansvar inför den personen.
- Och så har man förstås även ett ansvar inför den historiska sanningen, fortsätter han.
Regissören Scott Cooper menar dock att "sanningen" om en person som James Bulger är något som är svårt att helt uppnå i efterhand. Och att något sådant inte kan krävas av spelfilm.
- Jag tror heller inte att biopubliken kommer till en film som denna för att få rena fakta. Det är något som man ser dokumentärer för. Men det man bör vänta sig från en bra spelfilm är istället sanning på det psykologiska och känslomässiga planet, och förstås djup mänsklighet.
FBI-agenten John Connolly - som idag avtjänar ett 40-årigt straff i ett fängelse i Florida - fångas skarpt av australiensaren Joel Edgerton - vars Boston-accent för övrigt är den mest trovärdiga av samtliga huvudskådespelares, trots att hans naturliga accent är längst ifrån den. Även han hade en del att säga om sanningsaspekten av historien han har varit med att berätta.
- Det går inte att anta att man vet sanningen om en person när alla har en åsikt om honom. Det blir lite av Rashomon-effekten (syftandes på Akira Kurosawas klassiker från 1950), och till slut måste man gemensamt i en filmproduktion som denna säga "Det här är vår version".
Dakota Johnson spelar James Whites fru, Lindsey Cyr. I Toronto kommenterade Johnson den omtalade scen i "Black Mass" där paret möts på sjukhuset för att bemöta en annan typ av sanning; den om att parets lilla son har dött av sjukdomen Reyes syndrom. Att Johnny Depp hade transformerats till beckmörk oigenkännlighet, var en hjälp för Johnson vid inspelningen.
- Dagen vi spelade in den scenen var väldigt tyst, och atmosfären på inspelningsplatsen var väldigt tung. Och eftersom Johnny inte var sig själv överhuvudtaget, och för att jag inte är en mamma i verkligheten eller har upplevt något så förkrossande som att förlora ett barn, så gick vi i någon mån båda helt bort från oss själva. Det möjliggjorde att scenen blev så autentisk.
"Black Mass" genomsyras av brutalt våld, men en av de scener som har skapat mest debatt visar det inte bokstavligen. Det är istället när James Bulger råder sin son om bästa tillfället att slå en mobbare i ansiktet; när ingen annan ser. Under presskonferensen påstår Johnny Depp - halvt skämtsamt och halvt på allvar - att han skulle ge exakt samma råd till sina egna barn.
- Jag tycker inte alls att det är en märklig sak för en förälder att säga till sina barn. Jag är uppväxt bland lantisar och när jag var liten, kanske sex år gammal, fanns det några hemska små odågor som plågade de andra barnen i skolan. Det drabbade även mig, vilket jag sa till min mamma, och hon sa då följande till mig: "Nästa gång som någon försöker hoppa på dig, plocka upp en tegelsten och knocka dem". Och det är ett råd som jag har levt efter sen dess.
Men det våldsamma draget hos James Bulger var helt och hållet spelat, det vittnar Scott Cooper om, när han samtidigt lovordar sin kollega och tiden de arbetade ihop med filmen.
- Att Johnny Depp genomgår fysiska förvandlingar för att bli sina karaktärer var något vi självklart visste, så vi var säkra på att han skulle få till James Bulgers utseende. Men som ett fan av Johnny Depp, och som ett fan av film, och i synnerhet som regissören av filmen, var den största transformeringen för mig här att en man som är så omtänksam och behaglig som Johnny plötsligt kunde bli till en man som är så kall och diabolisk. Det är fängslande att se.
”Black Mass” har svensk biopremiär idag.
Erik Augustin Palm
