Komikern Steve Carell känner vi såklart bäst från "Anchorman"-filmerna och hans roll som Michael Scott i den amerikanska versionen av "The Office". Även om han har provat på allvarligare roller, senast häromåret i "The Way Way Back", är det inget som går upp mot vad som väntar i "Foxcatcher".
I den bioaktuella, stillsamma dramathrillern, spelar han John DuPont, en sportintresserad miljardär som bjuder in ett brottarlag till att bo och träna på hans herrgård. Den verkliga historien hämtad från 80-talets Amerika fick en tragisk utgång som ingen hade anat.
Vi träffade Carell kort efter premiärvisningen i Cannes i maj 2014, för att prata om vad som fick honom att välja en mörkare väg i karriären.
- Det var inte något som jag specifikt sökte efter. Jag fick manus, jag mötte regissören Bennett Miller, han förklarade historien för mig och hur han såg på filmen. Jag tyckte att historien var väldigt fängslande och även karaktären, så otroligt komplex. Men det var inte något jag hade letat efter. Så det kom lite som överraskning, säger Carell.
Jag tror även att publiken kommer bli överraskad. Vad vad det, tror du, som Bennett Miller såg i dig som var rätt för den här rollen?
- Jag vet faktiskt inte, det måste du fråga honom om. Men jag ville inte ifrågasätta det för mycket heller. Uppenbarligen såg han något också i Channing (Tatum), och i Mark (Ruffalo), som han kände skulle passa karaktärerna. Jag vet inte exakt vad, men jag är glad att han gav mig den här möjligheten.
Filmen berättar inte allt om John DuPont. Lärde du dig något oväntat om honom i din research?
- Jag läste mycket om honom, om hans familjs historia, och specifikt om det som hände på farmen Foxcatcher. Jag såg klipp om honom, klipp som han faktiskt spelade in själv. Han beställde en dokumentär om sitt liv. Det var väldigt informativt. Och jag talade med folk som kände och hade jobbat för honom, samt atleter som var på Foxcatcher och tränade med honom. Allt det hjälpte mig att få fram en bild av hur han var. Men i slutändan kan jag bara ge min bästa gissning av vad som pågick inom DuPont. Jag tror att han var en problemtyngd man. Det är en sorglig och tragisk historia.
Berätta om sminkprocessen. Hur många lösnäsor fick du prova?
- Vi började några månader innan inspelningen började. Det handlade om att testa sig fram till ett utseende, genom mängder av variationer. Jag försökte inte vara en kopia av DuPont, men snarare hitta någonting i närheten. Vi visste definitivt att han skulle se annorlunda ut än vad jag gör. Vi lekte med olika masker och näsor, av alla storlekar och former. Vi gjorde kameratester för att se hur ljuset föll. Men det hjälpte verkligen, för när jag var på inspelningsplatsen så behandlade folk mig annorlunda med allt det där på, än när jag bara var mig själv. Det hände något i det ögonblicket.
En del tror att du kommer få din första Oscarsnominering. Vad skulle det betyda för dig?
- Det vore trevligt, det skulle vara en enorm ära. Det är en ära bara att få komma till Cannes. Jag kan inte ens beskriva känslan av att gå på röda mattan och in i den vackra biografen, och se filmen bli hyllad på det sättet. Det är unikt och spännande för mig. Jag vill inte ta ut något i förskott, men responsen hittills har varit väldigt stöttande.
Jag älskade dig i "Anchorman"-filmerna, en sån skön rollfigur! Finns det någon chans för en tredje film?
- Tack! Men jag tror faktiskt inte det. Jag talade med Adam (McKay, regissör) om det, och man ska väl aldrig säga aldrig. Men jag tror att vi är klara där. Jag vill gärna jobba med honom igen. Vid något tillfälle kanske vi fyra kan återförenas och göra något nytt ihop. Det känns mer troligt än en "Anchorman 3" just nu.
"Foxcatcher" har biopremiär fredagen 19 december.
