Christopher Nolan, manusförfattaren David S. Goyer och kompositören Hans Zimmer har alla lagt Batman bakom sig och drar alla nu sitt strå till stacken för att introducera Stålmannen för en ny generation av biobesökare. Men om det är någon som vet hur man sexar till gamla serietidningshjältar så är det väl Zack Snyder, mannen bakom filmer som "Watchmen", "300" och "Dawn of The Dead".
Jag träffar den lika kraftigt tatuerade som barnsligt exalterade "Man of Steel"-regissören inför en presentation i Las Vegas där vi tillsammans med hans fru tillika producent Deborah snackar Superman, 3D-teknik, fanboys, jultomten och andra saker som Zack tycker är "awesome".
Så, superhjältarnas King Daddy...
- Ja, det är vad jag brukar kalla honom.
Vad var dina första tankar när du klev in i det här projektet?
Zack: Sanningen är att mina första tankar var..
Deborah: Rädsla!
Zack: Haha, ja det är sant, det var rädsla eftersom att Stålmannen är "The King Daddy" och det är hög tid för honom att ta sin plats i superhjältarnas Pantheon där han hör hemma. Så för mig var min största rädsla huruvida jag var redo för uppgiften att ta honom tillbaka eller inte. Jag ville hedra den karaktären på det bästa sättet jag känner till och det är att göra en grym och stor film där han sparkar röv!
Så du känner att du hade ett ansvar att göra filmen stor?
Z: Jo, åtminstone att göra filmen stor nog för Stålmannen. Samtidigt är det en personlig film där jag närmat mig honom på ett högst personligt vis men visst, han är ju Stålmannen och när han slår till så gör han det med kraft.
D: Den behövde ju även gå att relatera till då dagens ungdomar kanske inte känner till honom om de inte är serietidningsnördar, och det är ju bara fel! Så det innebär ju även ett stort ansvar att definera honom som karaktär för en ny generation av unga biobesökare.
Problemet jag har med Stålmannen är att han verkar ha fastnat lite i 50-talet med sin märkliga dräkt, sin gammeldags attityd och stiliga haka, om man du ska omdefinera honom för en ny publik - hur gör man honom cool?
- Jag tror att vi på ett grundläggande plan har gjort en film om en kille som bara försöker finna sin plats i en värld där han inte riktigt hör hemma och precis som oss andra blir han retad och mobbad, men han kan ju aldrig slå tillbaka för om han gör det och folk får reda på att han är Stålmannen så hade det vänt upp och ner på hela deras världsbild. Hans far Jonathan säger till honom: När du väl tar det steget att leva upp till din fulla potential, så är det bäst att du vet vad du gör för det kommer förändra världen, den världen du växt upp i och tror på. Så det finns en "awesome" konflikt inuti honom som handlar om ifall han ska förstöra världen han bor i bara genom att vara sig själv.
Det var ingen dålig pitch! Nu fick jag lust att se filmen och om tänker på vilka filmer du gjort tidigare så tror jag att det är många med mig som har höga förväntningar på "Man of Steel". Men samtidigt är den här filmen lite ny för dig då den är en del av en franchise med en lång historia av filmer, eller hur ser du på det?
- Hm, jag antar att du kan se på det så. Vi mötte Chris och Emma (Nolan, reds.anm.) som pitchade den här versionen av Stålmannen för oss och vi blev mest skrämda eftersom det handlade om just Stålmannen. Men deras pitch var världigt intressant och väldigt bra så jag tvingades tänka: okey, jag älskar Stålmannen, hur gör jag honom "awesome"? Hur gör jag honom cool?
- Om man ska se på hur den passar in bland de filmer jag gjort tidigare så har alla mina filmer på ett eller annat sätt varit ironiska. Folk har sett dem och förstått historierna men alltid tänkt: Vad är den andra "grejen" med den här filmen? Grejen med Stålmannen är att det inte finns någon "annan grej" där, det ironiska är just avsaknaden av ironin så Stålmannen är på så vis den mest realistiska film jag någonsin gjort! Det är så jag tänker att den passar in bland de filmer jag har gjort. Vi strävade verkligen efter att göra filmen helt och hållet trovärdig och la ner mycket tid och energi på sånt som man bara kan strunta i om man gör en Stålmannen-film utan ambitionen att den ska vara trovärdig. Vi ställde oss hela tiden frågor som vad betyder kostymen? Vad betyder S:et? Han är ju från en annan planet - varför har han då ett "S" på bröstet? Det var den sortens frågetecken vi var tvugna att bena ut och i den processen finner man själva filmen och dess ton och jag tror att när du ser filmen kommer du att förstå hur den passar in i min stil och i mitt sätt att göra filmer.
Känner du att han var en svår karaktär att närma sig med tanke på just att han är en utomjording, att han kan flyga och har en märklig kostym med en mantel?
- Ja, vid första anblick är han verkligen en svår karaktär men när man börja gräva lite djupare i hans person så blir han plötsligt mycket mer intressant och kul! Jag var ju ett fan av honom redan sen tidigare, Dr. Manhattan är min favoritkaraktär från Watchmen och de är väldigt närbesläktade, han är ju i princip Ståmannen dragen till sin yttersta spets! Så jag tror att det roligaste för mig i den här filmen var att ta allt jag lärt mig från Watchmen om hur man förstör saker och sen använder bitarna för att göra något nytt av det!
Var det svårt att balansera förväntningarna från fanboysen med nya kreativa idéer? Även om du har haft den sortens förväntningar förut..
Z: Ja, varje film jag gjort har haft sina fans sen tidigare så på ett märkligt sätt är detta den minst fanboy-influerade filmen jag gjort eftersom det är Stålmannen, en karaktär som överskrider allt sånt. Man behöver liksom inte åka till ett serietidningskonvent för att hitta någon som hört talas om honom, jag menar till och med min pappa känner till honom! Så på det viset är Man of Steel den minst serietidningsaktiga serietidningsfilmen jag gjort. Som du säger så har jag gjort många filmer där fanboy-influenserna varit starka, även om de går i linje med mina egna influenser. Men den här filmen är transcendent eftersom Stålmannens sköld är den näst mest kända symbolen i världen efter typ det kristna korset!
D: Det finns ju också en anledning till varför han hängt sig kvar i 75 år och till det faktum att vart du än åker i världen så vet folk fortfarande vem han är!
Z: Ja, precis. Folk kan fråga mig; Varför Stålmannen? Och jag tänker vadå "varför Stålmannen?", det är som att fråga: varför Jultomten, Musse Pigg eller Coca-Cola? Han är så djupt rotad i vår kultur!
Så din nästa film kommer handla om jultomten...?
- Haha, ja kanske!
Vilken roll spelade Chris Nolan som producent för den här filmen?
- Chris har varit otrolig. Jag och Debbie började sammarbeta med Chris och Emma från första början efter den där pitchen jag nämnde och jag tror att det bästa med att jobba med Chris är att han själv är just en regissör så han förstår när han kan jävlas med dig och när det är bäst att låta bli. Han är otroligt respektfull och låter ingen jävlas med mig, jag menar jag trodde Debbie var beskyddande men Chris är ännu värre! Han har varit en fantastisk allierad att ha på sin sida och en grym resurs eftersom han är så smart och vet så mycket om film! Det har vart kul att ha en allierad som själv är en regissör och är lika fokuserad som jag på att min vision ska kunna bli verklighet, normalt sett gör ju Debbie hundra procent av det jobbet så det betydde nog en del även för henne att få lite avlastning.
Tror du det krävs en speciell sorts skådespelare för att spela just en superhjälte?
- Det beror nog rätt mycket på vilken superhjälte han eller hon ska spela. I vårt fall med Henry (Cavill, reds. anm.) så var det ju väldigt tacksamt att ha honom i filmen eftersom att han är något av en superhjäte även utanför duken, det är inte så att han tror att han själv är Stålmannen eller något sånt galet men han har tveklöst en persona som gör att han kan förstå de beslut Stålmannen tar på ett verkligt plan. Stålmannen är ju en komplicerad karaktär då han är adopterad, har två pappor och samtidigt är en utomjording så det är en komplicerad uppsättning av frågor han tvingas ställa sig själv men i grund och botten gör han alltid vad som är rätt och jag tror att det aldrig kommer att bli omodernt att göra rätt för sig. Jag antar att det återkopplar till vad vi pratade om tidigare att Stålmannen är en svärmorsdröm eller en boy-scout. Men alltså han är fortfarande en bra snubbe, och det är väll bättre det än om han typ vore kriminell! Och jag tror att Henry har den sortens moralkompass i sig helt naturligt från början.
Nytt ämne, vad är dina tankar om 3D-tekniken?
Z: Den här filmen har blivit konverterad till 3D och vi har haft en härligt lång och fet postproduktionsperiod att göra det under..
D: Och det är det som är nyckeln, eftersom Zack ville fota på film och vi försökte ta beslutet om vi skulle "skjuta native" (att filma med stereokameror) men då hela filmen är plåtad med handhållen kamera så kan du ju föreställa dig hur det såg ut när vi byggde en filmrigg med dubbla kameror..
Z: Ja, det var helt galet, rent vansinne, haha!
D: När vi sen testat att filma native och jämförde resultatet med det konverterade materialet kunde vi inte se någon skillnad och det hade ju verkligen dödat vår kameraman att göra en hel film med handhållen kamera när man filmar med dessa två jättetunga kamerorna. De gör en grej nu när de bygger 3D-modeller av karaktärerna och projicerar det tillbaka ovanpå filmen och det blir i princip lika snyggt som native, om inte bättre. Plus att man kan ta besluten senare när man klipper filmen, vad som funkar och inte funkar, vilket ger en mycket mer flexibilitet.
Z: Men om vi ska snacka framtiden för 3D så är jag helt övertygad om att den hittas i konverteringstekniken, det är jag säker på utifrån min egen erfarenhet. Jag menar någon får gärna förklara för mig varför det skulle vara en bra idé att filma native, om man inte är en person som hatar både tid och pengar, såklart! Själv tänker jag fortsätta skjuta på film så länge det går, det är inget fel på de digitala kamerorna men de intresserar mig inte just nu, så jag fortsätter tills den dagen någon säger "Ops, nu var det slut på film!".
"Det var sista rullen, Zack och du slösade den på att göra en film om Jultomten!"
Z: Hahaha! Ja jag slarvade bort den allra sista remsan på en dålig tagning för en Jultomtefilm! Santa Claus Rises! Men jag tror att vi kommit till en punkt när både 2D- och 3D-film har sin publik, det är bara två olika sett att ta till sig en film som IMAX till exempel, och alla dessa sätt borde stöttas.
D: Och vi känner att vi vill erbjuda publiken möjligheten att välja hur de själva vill se filmen.
Z: Man kan se den på båda sätten, det har jag inget problem med, i 2D, 3D, IMAX..
D: Dolby Atmos..
VHS...
- Betamax.. Inga problem. Jag tror inte vi släpper filmen på VHS, men det borde vi ju, någonstans!
Vad känner du inför framtiden för superhjältefilmer?
- Det känns ju som att det går helt okej för dem, haha. Och jag är ju något av en nörd så jag fortsätter gärna göra dem.
Det har funnits "Star Wars"-rykten kring dig, är det något du vill kommerntera?
- Nej du vet, det kan jag inte. Jag kan bara säga att jag är ett stort fan!
Tack för snacket, du borde komma tillbaka till Stockholm någon gång.
- Tack själv, Ja verkligen! Jag älskar ju Stockholm, Stockholm är awesome!
Zack Snyders "Man of Steel" har svensk biopremiär 26 juni.
