Spectre 2015
Synopsis
Ett kryptiskt meddelande från det förflutna skickar James Bond på ett tufft uppdrag i Mexico City och slutligen Rom, där han möter Lucia Sciarra, den vackra änkan till en ökänd brottsling. Bond infiltrerar ett hemligt möte och avslöjar förekomsten av den lömska organisationen känd som SPECTRE.
Info
Originaltitel
Spectre
Biopremiär
30 oktober 2015
DVD-premiär
22 februari 2016
Språk
Engelska, Spanska, Tyska, Italienska
Land
Storbritannien
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
11 år
Längd
Bond har mött sin värsta fiende
SPECTRE är tillbaka i hans liv, men James Bonds värsta fiende är de höga förväntningar som kom efter ”Skyfall”. Från ett mästerverk till en mellanfilm, ett långt förspel utan klimax.
Inledningen är min favoritscen i ”Spectre”. Kameran sveper över Mexikos gator, fyllda av festligheter kring De Dödas Dag. James Bond gömmer sig bakom en dödskallemask, lyckas trots det få ragg, följer med en kvinna hem men hoppar ut genom fönstret för att knäppa skurkar… Flera minuter flyter förbi i en enda lång, härlig tagning. Sen kommer den svettiga helikopterfighten som hamnar högt i topp bland Bonds bästa actionsekvenser. Här går pulsen på högvarv från första sekund.
Döden är ett tema som genomsyrar ”Spectre”, från början till slut. Det handlar om att döda eller dödas. Det handlar om spöken från det förflutna som hjälper och stjälper, gömmer sig i skuggorna och manipulerar James Bond och publiken. Ett tips är att damma av Daniel Craigs tre senaste Bond-filmer och se dem som en följetong. Bond har egentligen aldrig varit en filmserie på det sättet, snarare en serie fristående spionäventyr, men ”Spectre” gör ett snyggt jobb med att knyta samman lösa trådar från ”Casino Royale”, ”Quantum of Solace” och ”Skyfall”.
Många blinkningar skickas också längre bak. Den som kan sin Bond-historia minns SPECTRE som en terrororganisation ledd av Blofeld, en ärrad flintis med lurvig kisse och många onda planer. Med tanke på titeln är det ingen spoiler att organisationen är tillbaka, på nytt introducerad i Bonds liv.
Här blir det problematiskt. Christoph Waltz bidrag till filmen är svårt att prata om utan att avslöja saker. Men jag räknar med att det kommer skrivas spaltmeter om vilken besvikelse hans skurk är. Nu introducerar man inte SPECTRE utan att ha större planer för dem, jag tror att vi kommer få se mycket mer i kommande filmer. Men ”Spectre” känns som en mellanfilm, en andningspaus i väntan på något stort som ska hända framöver. För i den här historien får skurkarna aldrig chansen att visa vad de går för. (Jag hade samma problem med Syndikatet i ”Mission: Impossible - Rogue Nation”: man måste visa onda handlingar, det räcker inte att skryta om dem.) Det blir aldrig tydligt vad som står på spel.
En som man däremot inte kan klaga på är Daniel Craig, han gör sin roll för fjärde gången och med nästan överdriven sex appeal. Det sprutar självsäkerhet och swag ur öronen på honom i varje bildruta. Med glimten i ögat skämtar han om sina alkoholvanor och osunda leverne, känns rätt i tiden då flera Buzzfeed-artiklar oroat sig över karaktärens hälsa. Samtidigt hintas det på nytt om en trasig barndom, och senaste kvinnan vid hans sida Madeleine Swann (Léa Seydoux) ifrågasätter ett par gånger hans val av yrke. Det finns ett djup bakom den här tragiska figuren som filmerna sällan snuddar vid, men när de gör det blir han otroligt intressant.
Mindre fascinerad blir jag av hans förutsägbara resa genom den här filmen, som går helt by-the-book. Bond har fått ett sista uppdrag från mördade M (Judi Dench) och följer ledtrådar från punkt A till punkt B och punkt C (samtliga råkar vara exotiska platser) och så vidare, tills han står öga mot öga med storskurken. Från den sårbara Bond vi mötte i ”Skyfall” är han tillbaka i form som en närmast odödlig tv-spelshjälte, och sånt är inte jättespännande att se, ärligt talat.
Speltiden i den längsta Bond-filmen hittills drygas ut med ett rätt slätstruket maktspel hos MI6. Nye M (Ralph Fiennes) kämpar för att behålla 00-agenterna medan sliskige C (Andrew Scott) vill ersätta dem med ett världsomspännande övervakningsnätverk. Så är agent 007 officiellt ur tjänst, tvingas agera på egen hand och bevisa att han inte är en relik i den moderna världen... såg vi inte något liknande i de tre senaste ”Mission: Impossible”-filmerna? Plus några gånger i Bonds historia? Här kunde man klippt bort en halvtimme ur ”Spectre” utan större förlust.
Svensk-holländske filmfotografen Hoyte van Hoytema (”Låt den rätte komma in”, ”Interstellar”) står bakom kameran och är grym. Han målar med ljus, mörker och långa skuggor som i en film noir. ”Spectre” klär fint i en klassisk kostym där mycket känns igen från Sean Connerys och Roger Moores era. Kanske lite för mycket. Inledningsscenerna är som sagt en fröjd att se, medan flera andra actionbitar verkar istället designade som hommage till förr istället för att bryta ny mark. Kul naturligtvis att kunna bocka av referenser under filmens gång, men man blir sällan överraskad eller imponerad.
Men Bond är Bond, en institution i filmvärlden i över 50 år. Alltid pålitlig när du söker underhållning och verklighetsflykt. Även ”Spectre” är ett stabilt filmspektakel med sköna biljakter, snygga damer, en stilig hjälte, sex, faror och explosioner runt varje hörn. Mycket pang för biopengen. Det är en lekfull Bondfilm och en viktig kugge i 007-maskineriet. Den tittar närmare på James Bonds bakgrund och lovar mycket mer SPECTRE i framtiden.
Det verkar som att Bonds värsta fiende är förväntningarna som kommer med varje ny film. Det jättelika bagage som agenten bär på sedan 1962, och ett ständigt krav på att leva upp till publikens behov och överträffa dem, har på gott och ont skapat en ambitiös men något tunn ”Spectre”, som inte håller för närmare granskning.
Först i slutscenerna händer det igen. Spänningen och pulsen stiger i en sista jakt mot klockan. Och jag inser att de kan ju om de vill, att leverera det hardcore-fansen vill ha och samtidigt omdefiniera Bond för en modern tittare. Men det är många lösa skott på vägen innan något träffar mitt i prick i "Spectre".
Damn you, ”Skyfall”, som satte ribban så högt.
| 27 oktober 2015 14:38 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (4)
Jag måste erkänna att jag saknar de gamla Bond-filmerna. I dagens samhälle är de visserligen föråldrade, men de har ändå en viss charm över spiongenren med fantasifulla Q-verktyg, specialdesignade bilar, stereotypa skurkar och i stort sett samma typ av handling.
Med "Casino Royale" (2006) startades hela Bond-serien om med en modernare och mer realistisk James Bond. De stereotypa skurkarna och deras organisationer skulle ersattas av terrorister.
Men är dessa ändringar verkligen så bra? De som växte upp med Daniel Craig som Bond kanske tycker det, medan vi andra saknar "den gamla goda tiden". Efter "Casino Royale" (som handlar om Bonds första uppdrag som oerfaren 00-agent) hoppades jag på att man så småningom skulle gå tillbaka till det som gjorde Bond populär.
"Skyfall" (2012), som enligt mig är Daniel Craigs bästa Bond-film, återinförde många saker från de gamla filmerna såsom Q och Moneypenny. Så när man får en film som heter "Spectre", regisserad av "Skyfall"-regissören Sam Mendes, förväntar man sig en bombastisk återkomst av en av filmvärldens mest kända kriminella skurkorganisationer: S.P.E.C.T.R.E. (Special Executive for Counterintelligence, Terrorism, Revenge and Extorsion).
Tyvärr är filmen en besvikelse. Det känns som att "Spectre" vill för mycket. Filmen vill fortfarande vara lika mörk och realistisk som dess föregångare samtidigt som den ändå vill ha lite av atmosfären från de gamla filmerna. Bond-låten "Writing's on the wall" är tråkig och glöms snabbt bort. Actionscenerna är inte imponerande alls utan är ganska tröttsamma. Christoph Waltz imponerar inte som skurken Oberhauser och hans Spectre är inte den S.P.E.C.T.R.E. som vi lärt känna förut. Stundtals kan filmen kännas snackig.
Förresten, kan någon förklara för mig varför "Spectre" fått en 11-årsgräns? Den borde ha fått en 15-årsgräns p.g.a. vissa scener i filmen.
Trots små kärlekshyllningar till de gamla filmerna bl.a. i form av den välkända "gun barrel sequence" (som inte använts i Craigs Bond-filmer) räcker dessa inte till för att rädda filmen från ett dåligt betyg. Jag kan inte minnas att någon av de tidigare Bond-filmerna lyckats gå mig att gäspa så mycket. Därför får "Spectre" en svag 2/5 av mig.
Nya och mest snyggaste Bond-introt ever :) Bästa på länge, gillade inte förra filmen så detta var en trevlig överraskning. Dock höll den inte ett jämt tempo genom hela filmen utan den dog ganska snabbt vilket var synd, annars kunde den vart en toppen film. Men den snyggaste Bond-filmen helt klart! Älskade öppningsscenen och introt är värt hela biljetten såååå sjukt snyggt.
Annars är den som alla andra Bond filmer, stereotypt, manschauvinistiskt och en föråldrad kvinnosyn. Det var kanske coolt på 50-talet men nu är det 2015!!! Betyget blir en stark 3a
Cast: Daniel Craig, Christoph Waltz, Léa Seydoux mfl...
AAA+
Andra kritiker (3)
"Full marks to Mendes, Craig, Waltz, Fiennes and the location finder. But could we please get a hummable song next time?"