Escape from Tomorrow 2013

När "Escape from Tomorrow" hade sin världspremiär på Sundance Film Festival var det framför allt en aspekt som fick snacket att gå - att filmteamet med regissören Randy Moore i spetsen hade samlat materialet genom guerillafilmning, utan tillåtelse, på självaste Disneyworld. Det har också varit den främsta orsaken till att filmen fått sådan hype i indiekretsar och är antagligen anledningen till att den togs upp av distributören PDA (som också gav ut "Exit Through the Gift Shop") och nu fått riktig biopremiär i 32 städer runt om i USA.

Och visst är det modigt och ambitiöst att ge sig på något sådant. Filmen förutsågs direkt få en fet stämning på sig från Disney, inte bara för att den filmats utan tillstånd, utan för att Musse Piggs välkända handske och företagets oförglömliga typsnitt används på filmpostern. Det hjälper ju inte heller att själva tanken bakom är att visa att denna fejkade fantasivärld egentligen är full av ondska där prinsessor blir prostituerade, där familjer krossas och dödliga infektioner sprids. Men än så länge har jätten tigit ihjäl affären. Antagligen för att inte öka på surret och biljettförsäljningen.

Tyvärr kan hypen närmast jämföras med den för "The Blair Witch Project" - på så sätt att det definitivt var smart på idéstadiet, men att det tyvärr inte betyder att det blir bra filmer i slutändan.

Det handlar om en familj med två barn som besöker Disneyworld under ett par dagar. Parken som säger sig vara den "gladaste platsen på jorden" visar sig vara långt ifrån det. Pappan Jim har tröttnat på frun Emilys ständiga tjat, kontrollbehov och bristande ömhet för honom, och blir pinsamt trollbunden av två alldeles för unga söta fransyskor som också besöker parken. Emily å sin sida börjar inse att Jim inte är helt tillräknelig när han börjar reagera konstigt med black outs och hallucinationer.

Snart vet varken Jim eller vi i publiken vad som är verklighet och vad som är mardröm. Och i Disneys fantasivärld är det inte alltid helt lätt att hålla isär de två.

Produktionen är gjord helt i svartvit och har en stark surrealistisk ton som känns rätt väl utförd. Det filmen faller på är svagt skådespeleri och framför allt på berättarplanet. Att saker och ting inte hänger ihop i handlingen är i sig inget direkt fel, om det inte vore för att skaparna var så noga med etableringsbilder som ska ge en förklaring men som inte alls fungerar för att knyta ihop historien. Ett tydligt exempel är collaget av hostande människor i början, som vi förstås ska minnas när kattinfluensan senare kommer på tal. Men infektionen känns i slutändan ändå bara som en bagatell i den stora ondska som det hintas om.

Just skräckelementet är en annan svaghet. För filmen håller långsamt på att bygga upp inför nästa steg i en evinnerlig tid, men sedan händer ingenting och det känns som om vi får vänta förgäves.

Jag tror säkert att för en del filmnördar finns det mycket att diskutera här - teorier att dryfta, tolkningar att lägga fram, oanade djup som bara upptäcks efter att ha sett filmen en tredje gång... Och visst är det alltid kul när en helt ny filmskapare med ingen budget alls lyckas få uppmärksamhet och få folk att snacka, i en annars så sluten Hollywood-verkstad.

Men bara för att idén bakom projektet och filmen som fenomen är intressant att diskutera, så ändrar det inte på faktumet att ett väl utfört verk - det är det inte.