Håkan Bråkan 2022

Här är det Håkan vs barnvakten Amanda, en klasskamrat, föräldrarna Rudolf & Karin, ett monster i spelet Woriyagi, och även inbrottstjuvar som härjar i grannskapet. Inget är alltså enkelt för titelkaraktären i ”Håkan Bråkan”, ännu en film i Sören Olssons och Anders Jacobssons universum om familjen Andersson.

 

Här har vi barn som inte pratar som barn, skämt som inte landar lika bra framför en kamera som de kanske gör i ett manus, och tunna kommentarer om modern teknologi som inte landar på något gripande. Mamma Karin (Sissela Benn) kan inte släppa taget om sin mobil, sonen Håkan (Silas Strand) kan inte släppa taget om sitt spel, de härjande inbrottstjuvarna (Per Andersson & Magnus Sundberg) använder hemsäkerhetssystem för att spana ut hus i området, och pappa Rudolf (Fredrik Hallgren) förstår ingenting.

 

”Håkan Bråkan” är en teknologiskt tung film som tar familjen Andersson till en modern tid med alla nuvarande problem som familjer försöker begripa sig på. Det är ett vettigt koncept för de här klassiska karaktärerna att behöva hantera, men filmen har ingenting nytt eller intressant att säga om varken moderna familjer eller teknologin de är så pass beroende av. Barn kommer att känna igen sig i många av Håkans problem, men det finns ingen chans att något han lär sig kommer att hålla fast.

 

För det mesta känns ”Håkan Bråkan” mer som att titta på ett slumpmässigt avsnitt i en tv-serie än en långfilm på bio. Sissela Benn och Fredrik Hallgren är bra i rollerna, men de lämnas med en alltför simpel B-story där manuset satsar på skämt som även de minsta i publiken är bekanta med vid det här laget. På grund av hur filmen är strukturerad så får inte Karin & Rudolf åstadkomma särskilt mycket anmärkningsvärt förrän Håkan har nått en viss punkt i A-storyn.

 

Den starkaste aspekten med ”Håkan Bråkan” kommer när Håkan måste samarbeta med Amanda (Yussra El Abdouni). En nuvarande gamer som försöker lära sig hur man blir bäst inför en tävling, och en barnvakt som försöker lämna gamingtiden bakom sig. Filmen är nära på att hitta ett fotfäste när det blir upp till dessa karaktärer att samarbeta för att stoppa inbrottsligan. Det finns även en bra idé bakom tredje akten som knyter ihop saker tidigare i filmen rätt så väl.

 

Detta må vara absoluta minimikrav för en story, men det hjälper en film som annars känns relativt passionslös. Saker som breda karaktärsdrag är acceptabelt, särskilt i en komedi, men så mycket annat ska inte behöva kännas som beslut som filmskaparna tog för de var tvungna. ”Håkan Bråkan” existerar för att fylla en plats som något säkert och säljbart för svenska familjer under vintersäsongen, och på alla sätt en finansiär skulle bry sig om så är det en succé.

 

Nykomlingen Silas Strand håller uppmärksamheten på egen hand och skulle han få möjligheten att inta rollen igen så kan Sune lika gärna sitta kvar på bänken ett tag. Förhoppningsvis får Håkan en mer engagerande story nästa gång (helst på tv).

 

Annars känns det inte som att ”Håkan Bråkan” anstränger sig särskilt mycket. Några ursäkter om att det är en barnfilm räcker inte, barn förtjänar bättre och det finns bättre för de att välja på. De ska inte behöva nöja sig med mindre bara för att de själva är mindre.