My Week with Marilyn 2011

Att ge sig på att spela Marilyn Monroe kanske är ett av de tuffaste uppdragen en skådespelerska kan ta på sig. I princip alla som sitter i publiken har redan sett originalet i otaliga filmer och de flesta har sin egen speciella uppfattning om henne.  Till detta måste man ta med i beräkningen att den privata Marilyn långt ifrån var den samma som den Miss Monroe som posérade framför kameror och flirtade hejvilt med sina beundrare. Det är mer än en roll att spela, med andra ord. 

Rent visuellt har Michelle Williams ("Blue Valentine", "Shutter Island") redan ett försprång. Sedan hon blev stor i Hollywood har hon förstås blivit pinnsmal men vi som minns henne från "Dawson's Creek" kommer ihåg hennes mjuka ansiktsdrag och kurviga former. För Marilyns skull har allt detta plockats fram igen på olika vis. 

Att hon dessutom själv redan var ett fan av ikonen och hade studerats hennes rörelser och minspel hjälper förstås till att kvalificera henne och fröken Williams klarar konststycket med bravur. Växlingarna mellan den osäkra tjejen som mår så otroligt dåligt och den som snabbt plockar fram putandet och den där naiva frågeteckensblicken som Marilyn Monroe har gjort till ett konststycke – sitter som en smäck. 

Att "My Week with Marilyn" handlar – precis som titeln skvallrar om – om en ganska kort och specifik tid i Monroes liv var en av anledningarna till att Williams var intresserad. Det är också en av filmens styrkor. 

Att titta på utdragna biografier som försöker klämma in en persons hela liv, speciellt när det handlar om någon som hann med så många snabba kast mellan roller och äkta män som Marilyn Monroe – blir lätt stressat och ytligt. Att istället få följa en enda filminspelning och med ytterligare fokus på en speciell vecka och från en annan synvinkel än Monroes egna... Då blir det helt plötsligt mycket mer spännande och känns precis som en film ska göra – som om allt som borde berättas har fått plats.

Filmen är baserad på boken med samma namn, skriven av Colin Clark, en kille som var 23 år då han fick sitt första jobb som tredje regissörsassistent på inspelningen av "Prinsen och balettflickan" som skedde i England 1957. Det hade kunnat handla om vilken hungrande ung mans drömmar om en sexsymbol som helst. Men skillnaden är att Marilyn faktiskt lägger märke till Colin, tyr sig till honom när hennes make Arthur Miller tillfälligt åker tillbaka till New York och tillbringar åtskillig tid med honom under en vecka av filmandet. 

Genom Colins blåögda oskyldiga blick får vi lära känna en annan sida av stjärnan som inte syns i hennes filmer. Han får se den ömtåliga, osäkra kvinnan som vill bli en stor skådespelerska men som inte vet om hon duger, som inte kan komma ihåg sina repliker och som blir utskälld av regissören och motspelaren Sir Laurence Olivier (Kenneth Branagh - "Hamlet", BBC:s "Wallander").

Filmen är en BBC-produktion och hade kunnat snubbla över till tv-film – speciellt eftersom regissören Simon Curtis bara har gjort tv förrut – om den inte skapats med så mycket kvalitet och bra skådespelare. Förutom Williams och Branagh ser vi Julia Ormond ("Che", "Benjamin Buttons otroliga liv") som Laurence fru och tillika skådespelerskan Vivien Leigh och Judi Dench (James Bond-filmerna) som skådespelerskan Dame Sybil Thorndyke. Det enda jag saknar är lite mer jobb på Williams makeup som hade kunnat få henne att se ännu mer ut som Marilyn med aningen mer ansträngning och större budget. 

Det riktiga fyndet är annars Eddie Redmayne ("Den innersta kretsen", "Den andra systern Boleyn") som Colin. Filmen hade inte varit hälften av vad den är utan hans übercharmiga, fräkniga och nyfikna uppsyn. Han gör verkligen en perfekt tappning av skolkillen som får en sexsymbol på kroken. Han faller för henne precis som alla skulle ha gjort och han vill rädda henne från hennes egna misär med precis så gott hjärta som man hoppas. 

"My Week with Marilyn" är en söt berättelse med både mycket humor och tragedi insprängt. Några av de skönaste ögonblicken bjuder Branaghs uppgivna regissör på. Laurence som var upp över öronen förälskad i Monroe innan han var tvungen att interagera med henne och inser att hennes osäkerhet är tillräckligt för att driva vem som helst till vansinne. Mot honom ställs Colins ärliga framtidsoptimism som bara en ung grabb i början av livet kan besitta. 

Det här kanske inte är en film att grunna länge på i efterhand, men som tillfällig njutning och en inblick i en av världens mest kända kvinnors liv lever den upp till alla förväntningar.