Plutonen 1987

För Oliver Stone finns det få saker som är så signifikanta som Vietnamnkriget. Han var själv stationerad där som medlem av infanteriet. Upplevelserna resulterade i den numer klassiska Vietnam-trilogin där "Plutonen" följdes av "Född den fjärde juli" och "Himmel och jord". Men, som i så många andra fall, den första delen är den starkaste, även om alla filmer så klart är fristående från varandra.

Det var dock nära att det inte blev någon film alls. Inspelningen lades på Filippinerna 1986 och skulle ha börjat i februari samma år. Det var dock som tidpunkt som det stormade enormt kring den dåvarande diktatorn Ferdinand Marcos, men med hjälp från erfarna producenter lyckades inspelningen genomföras som planerat. Skådespelarna fick vid ankomst först göra en två veckor lång träning som innebar att de fick gräva rävgryt att sova i och bli attackerade nattetid för att få deras insatser så realistiska som möjligt.

Själva handlingen har den numer kontroversiella skådespelaren Charlie Sheen i huvudrollen som Stones alter ego. Han spelar Chris Taylor som åker till kriget i stället för att gå på college 1967. Upplevelsen blir först inte riktigt vad han tänkt sig utan han utsätts i första hand för hårt arbete som inte leder någonstans. Under en nattpatrull blir Taylor och hans team attackerade vilket resulterar i flera dödsfall och en skada för honom själv vilket sätter igång diskussioner mellan två av de mer erfarna soldaterna Elias (Willem Dafoe) och Barnes (Tom Berenger). De kan beskrivas som good cop och bad cop.

Och det är här som filmen verkligen kommer in i sin starka del. Trots de yttre attackerna är det nämligen rivaliteten inom plutonen som skapar de intressanta och mest spännande händelserna. Här visar det sig att de största fienderna oftast finns ibland oss när Barnes bestämmer sig för att sköta saker på sitt eget sätt vilket sätter igång olika förlopp som leder till ond bråd död för både lokalbefolkning och amerikanska soldater. Den amerikanska drömmen om rättvisa är för evigt korrumperad enligt Stones version. För att inte avslöja de mest gripande händelserna skriver jag inte ut vem denna person är, men en av Plutonens mest kända scener, som också varit videoomslag, är när en amerikansk soldat faller till marken med händerna i luften efter att ha blivit skjuten. Den starka iscensättningen är för övrigt inspirerad av en Vietnam-bild av fotografen Art Greenspoon.

Som krigsfilm betraktat är "Plutonen" därför både realistisk och kittlande. Den har en tydlig historia där gott är gott och ont antagligen är ont. Det är inte lika hypnotiserande eller konstnärligt intressant som "Apocalypse Now", men en bra uppvärmning inför detta enorma epos. Här är det lite enklare att följa handlingen och lite lättare att förstå vem som är ond och inte. Och tydlighet behöver inte alltid vara fel. För det är enormt lätt att kunna leva sig in i detta gripande drama.

Charlie Sheen är en bra guide in i det vansinne som krig faktiskt är och Dafoe respektive Berenger visar båda hur man kan spela god och ond på rätt sida av klichén.

På senare år har Oliver Stone fortsatt att göra provocerande filmberättelser som "Natural Born Killers", "World Trade Center" eller "W" om före detta presidenten George W. Bush. Men så bra som han var när han gjorde "Plutonen", har han nog aldrig varit och kanske är det för att den är så personlig. Därför finns det gott om anledningar för alla besöka Vietnam i hans sällskap igen.