Saw II 2005

Inte helt oväntat blev det en uppföljare till succéfilmen ”Saw” från 2004. Den var en frisk fläkt bland alla thrillers där ett smart manus kombinerades med alldeles lagom mycket blod och en rejäl dos spänning. Tillsammans med ett slut som var lika chockerande som genialt.

Förväntningarna inför uppföljaren var därför betydligt större än inför första filmen för nu visste man vad manusförfattarna var kapabla till, och det var med spänning jag bänkade mig för att se om man återigen skulle lyckas chocka och leverera, något som få filmer gör.

Den brutale seriemördaren Jigsaw är fortfarande på fri fot och polisen famlar i mörker för att lägga ihop de pusselbitar varje mordplats ger. Men hos det senaste offret är det ett personligt meddelande skrivet i blod åt polisen Eric Mathews (Donnie Wahlberg, bror till den mer kände Mark). Snart lyckas man lista ut Jigsaws gömställe och väl där tar det riktiga spelet vid. Denne dödssjuke seriemördare har nämligen anordnat det ultimata spelet där hela nio personer är inlåsta i ett och samma rum. En är en kvinna som tidigare överlevt hans mordiska test och nu sätts på prov igen. En råkar vara Eric Mathews tonåriga son. Låt spelet börja…

Första frågan som uppstår är givetvis om den är bättre än sin föregångare, eller kanske hur mycket sämre den är. Nå? ”Saw 2” är ingen dålig thriller, men samtidigt har den en bra bit upp till ettan. Det mest påtagliga är att man inte får samma fart i spänningen i uppföljaren, nagelbanden sitter fortfarande säkert. Det beror helt enkelt på att man nu lagt karaktärs-utvecklingen åt sidan, eftersom antalet karaktärer är fler så nöjer man sig mest med att presentera namnen, ingen direkt fördjupning alltså. Tvärtom än vad man gjorde i första filmen då filmen följdes av tillbakablickar som byggde upp historien steg för steg.

Det gör att när det sen är meningen att bli spännande så griper den aldrig tag för man har inga starka band till någon på den vita duken. Det blir mer en uppvisning i hur smart man är i att uppfinna nya dödsfällor, än att förmedla obehaget av att själv vara i samma situation, något som ettan var väldigt vass på. Filmen är också till upplägget väldigt likt ”Cube”-filmerna, man slänger alltså in ett antal människor i ett rum som förutom Jigsaws fällor själva blir även ett hot mot varandra. Lyckad idé på pappret men efter tre stycken ”Cube”-filmer så känns det begreppet redan uttjatat, och tar lite för mycket fokus från den riktiga mördarens lekfulla spel. Synd.

Men allt är inte av ondo i denna uppföljare. Med tanke på att dagens alla uppföljare oftast innebär mer blod och värre mördare, så har man imponerande nog ändå lyckats förvalta kärnan av den första filmen relativt bra. Med samma manusförfattare men med den ny regissör så har man låtit bli att överdriva fällorna till en blodorgie och låter det fortfarande spela på ett psykologiskt plan (dock inte lika starkt som sist), vilket var en av första filmens absoluta styrkor.

Något som också gör att konceptet fortfarande fungerar trots sina fläckar är att mördaren Jigsaw är en karaktär som tack vare sin mörka syn på livet är en skön snubbe att skåda, då hans handlingar på något konstigt psykotiskt och motsägelsefullt vis känns berättigade. Här får han mer utrymme och hela hans tankesätt är fascinerande. Det i sin tur gör att vägen mot slutet blir allt mer intressant i hur man ska lyckas knyta ihop säcken denna gång då man nu faktiskt vet vem mördaren är och att publiken ännu en gång väntar sig en tvist i klass med sin föregångare. Och en sådan levereras, som ni säkert redan förstått och den är helt klart godkänd, men den är inte av närheten av gåshuden som uppstod i ettan.

”Saw 2” är en fullt godkänd uppföljare som fortfarande lyckas genom att leva på gamla meriter men som inte kan matcha sin föregångare i spänning och smarthet. Det ska väl erkännas att lite besviken är jag allt men det är alltid något som dom kan fixa i ordning lagom till ”Saw 3”.