Slå nollan till polisen 1954

Från början var "Slå nollan till polisen" en enormt framgångsrik Broadwaypjäs om den avdankade tennisspelaren Tony Wendice som gifter sig i London med den förmögna Margot. När hans ekonomi brakar samman och i samma veva upptäckter att hustrun är otrogen smider han planen att, via utpressning, få en gammal skolkamrat att mörda henne medan han via ett vattentätt alibi ärver hennes pengar. 1954 kom Hitchcock-filmen och på 90-talet den sevärda remaken "Ett perfekt mord" som löst baserar sig på föregångaren och har Michael Douglas, Gwyneth Paltrow och Viggo Mortenson i rollerna.

Hitchcock valde att hålla scenografin och miljön lika stram som på Broadway-scenen och koncentrerade sig på dialogen och skådespelarna. "Slå nollan till polisen" har en del likheter med Hitchcocks "Repet", de baseras båda på en pjäs, utspelar sig på ett begränsat utrymme och har temat det perfekta brottet. Även "Fönstret åt gården" som hade premiär samma år som "Slå nollan till polisen" har detta kammarspelstuk och Hitchcock är bevisligen väldigt bra på att upprätthålla spänning med väldigt små medel. Med denna lilla spelplats lyckas han skapa en väl skickligt uppbyggd och iscensatt film som bringar obehag och klaustrofobi.

Om det hade varit någon mindre erfaren och kompetent bakom rodret hade det funnits en risk för att det skulle bli långsamt och långtråkigt men här är det snarare trollbindande. Trots att filmen egentligen helt saknar actioninslag och högt tempo är det andlöst spännande nästan hela tiden. Hitchcock tog ofta till andra metoder än action för att skapa spänning och fånga tittarna, som en bra historia och ett skickligt hantverk. Han filmade här i 3D och hans kameralösningar med exempelvis djupledskomposition gör att filmen, trots sina år på nacken, fortfarande känns fräsch. Han använder sig av scenografin och färger och skuggor på ett imponerande sätt. Likt Sidney Lumets "12 edsvurna män" och Roman Polanskis "Carnage" (båda bygger på pjäser) är det ständigt engagerande trots sitt teatraliska upplägg.

Redan i filmens första scener läggs korten på bordet när Tony inviger sin kumpan i sina sluga planer. Att vi får reda på vem boven är så tidigt är inte något negativt eftersom historien är fylld av vändningar och gör att tittaren svävar i ovisshet. Det är inte bara placeringarna som är få utan även skådespelarna. De lyckas alla väldigt bra med personinstruktören Hitchcock som regissör, särskilt Stewart-kopian Ray Milland som Tony. Med sitt charmiga och älskvärda yttre döljer han ett diaboliskt inre och påminner i mångt och mycket om Frank Underwood ("House of Cards"). Det är kul att se Hitchcocks favoritblondin Grace Kelly under sin storhetstid även om hon gör en typisk Hitchcock-kvinna, det vill säga vacker, naiv och ljuv. Paltrows Emily i "Ett perfekt mord" känns intressantare eftersom hon har en större funktion för händelseförloppet och känns inte lika hjälplös. I och med "Fönstret åt gården" började Kelly spela självständigare kvinnor som hon sedermera blev mest känd för innan hon sadlade om till att bli prinsessa på heltid.

Denna psykologiska thriller har influerat andra regissörer genom åren, en av dessa är Woody Allen och hans mästerliga "Match Point". Filmen kan verkligen ses som en omgestaltning av Hitchcock-klassikern, de handlar båda om före detta tennisspelare i London som planerar ett mord på den kvinna de är tillsammans med. "Match Point" utspelar sig inte bara på en plats men är ett förtätat kammarspel med dialogtyngd historia.

Till denna klassikers nackdelar hör att musiken är något övertydlig och att mordkomplotten och upplösningen är något osannolik. "Slå nollan till polisen" är inte lika vass som "Fönstret åt gården", som jag tycker tillhör Hitchcocks topp-tre (kanske att den till och med intar förstaplatsen), men är samtidigt tätare än de allra flesta thrillers som finns. Och det må vara ett gott betyg när man först i eftertexterna inser att man har suttit och kollat på en one-location-film, filmkonst i ett nötskal. Det kan tyckas sorgligt att Hitchcock inte vann någon Oscarstatyett utan bara en Memorial Award 1968 för sitt livsverk inom filmen men det är genom att inspirera efterkommande regissörer och filmälskare som han hyllas på riktigt.