The Debt 2011

Då och då kommer sådana här täta thrillers som är genomtänkta, nervkittlande och grymt välspelade – och som bara får en att inse hur efterlängtade och sällsynta de är. Inte sedan ”München” – en film som ”The Debt” har mycket annat gemensamt med – har jag sett något så gediget i den här genren. 

Filmen börjar 1966 med att tre unga israeliska agenter – Rachel (Jessica Chastain, "The Tree of Life"), David (Sam Worthington, "Avatar") och Stephan (Marton Csokas, "Sagan om Ringen") – kommer tillbaka från ett lyckat uppdrag i Östberlin. Detaljerna får vi lära känna först när filmen hoppar till 1997, då Rachels och Stephans dotter kommer ut med en bok om vad som hände. Nutidens Rachel (Helen Mirren/"The Queen", "Gosford Park") läser ur ett av kapitlen och vi förflyttar oss tillfälligt tillbaka till den våldsamma upplösningen över 30 år tidigare. 

Men trots att de tre då togs emot som hjältar efter vad de gjort för sitt land, så verkar ärren inte ha läkt. Mellan dem finns onekligen något olöst som fortfarande gnager tre decennier senare. Och det är först när vi återigen flyttar oss tillbaka till början av uppdraget, när Rachel möter David för första gången vid en av Berlins checkpoints, som vi kan få reda på vad som verkligen hände. 

En stor del av filmen befinner vi oss i det kalla krigets dagar och det är här som ”The Debt” är som allra starkast. Själva uppdraget i sig är övertygande planerat in i minsta detalj, men det är de inbördes relationerna och reaktionerna på vad de måste gå igenom som får filmen att gnistra. 

Jessica Chastain visar återigen vilken kaliber hon besitter efter fantastiska prestationer i både ”The Tree of Life” och nyligen ”Niceville” och jag undrar hur hon kunnat vara så pass okänd så länge. Hon bär i princip filmen själv på sina axlar och de båda männen som trots att de gör ett fantastiskt jobb, kan inte bli annat än birollsinnehavare bredvid henne. 

En del har påstått att filmen helt skulle ha skippat att komma tillbaka till nutiden för att den är så mycket bättre i sin 60-talsskepnad, men jag håller inte med. Det är faktumet att det är en tillbakablick som gör det hela intressant och det skänker onekligen en extra dimension till det som händer. 

Att man dessutom fått inte bara Mirren, utan även Tom Wilkinson ("Eternal Sunshine of the Spotless Mind", "Ghost Writer") i rollen som Stephan, gör ju inte saken sämre. Den äldre versionen av David är en mindre roll som spelas av Ciarán Hinds, en irländsk skådis som inte är ett särskilt känt namn men som har ”München”, ”There Will be Blood” och sista Harry Potter-rullen i sin resumé. 

Regissören John Madden började sin karriär starkt med ”Her Majesty, Mrs Brown” och ”Shakespeare in Love”, men har på 2000-talet inte nått upp till några riktigt jämförbara hittar. Tills nu. Men så har han också haft en stab till manusförfattare med saker som ”Kick-Ass” och ”Men Who Stare at Goats” på sina meritlistor. 

Jag önskar att jag kunde göra en jämförelse med filmen som detta faktiskt är en nylig remake på – israeliska ”Ha-Hov”, översatt ”The Debt”, från 2007. Men den filmen slog aldrig igenom internationellt och gick bara direkt till tv i ett par andra länder. Oftast känns amerikanska omgörningar rätt onödiga när man sett originalet, men ”The Debt” är så välgjord med så få glättiga Hollywoodiseringar att jag är säker på att den håller oavsett vad man sett innan. Det finns ju ett gäng exempel på filmer där den nya versionen fungerar lika bra fristående eller till och med blir bättre än filmen den tar efter. 

Nu får vi bara hoppas att ”The Debt” snarast får sitt premiärdatum satt i Sverige, så att ni kan ha något att se fram emot på riktigt.