The Flash 2023
Synopsis
Barry "The Flash" Allen använder sina superkrafter och reser tillbaka i tiden för att ändra sitt förflutna. Men när han försöker rädda sin familj påverkar han framtiden. Barry fastnar i en ny verklighet där General Zod har återkommit och hotar med förintelse. Nu kan ingen superhjälte hjälpa honom - hans enda chans är om han lyckas lirka en väldigt annorlunda Batman ur sin pension och rädda en fängslad Kryptonian.
Info
Originaltitel
The Flash
Biopremiär
14 juni 2023
DVD-premiär
12 september 2023
Digitalpremiär
29 juli 2023
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Åldersgräns
11 år
Längd
En underhållande crowdpleaser som plågas av motsägelser
”The Flash” är en extravagant popcornfilm uppbyggd av dramatiska motsägelser. För alla genuint inspirerade idéer i manuset finns det nästan lika många sinnesbedövande lata knep som alltför många moderna franchiser använder som lockbete för vår nostalgiberoende filmkultur.
Är vi avsedda att applådera gravplundringar för evigt? Vi sitter i moderna biografer utrustade med moderna bild- och ljudsystem som används för att projicera bilder av ett mediekonglomerats förflutna. När Michael Keaton äntligen återvänder i den kolsvarta manteln efter tre decennier är det som att filmen stoppas ett par sekunder för att lämna tid för applåder. Det finns såklart inget kreativt i sig att damma av fansens favoriter och stötta upp dem framför kameran igen, men i multiversernas epok finns det en känsla av att det är huvudrätten.
Bara förra året var det en stor motreaktion bland fans om ”Doctor Strange in the Multiverse of Madness” efter att alla onlineforum övertygade sig själva att filmen bara skulle vara ett angrepp av cameos och påskägg. Detta var återkomsten av filmskaparen som praktiskt taget skapade genrens moderna landskap och som bara några månader tidigare hade hans verk gravplundrat för att göra ”Spider-Man: No Way Home” till en av de mest inkomstbringande filmerna någonsin. Antagandet var att ”Doctor Strange”-uppföljaren skulle vara nästa steg, men i stora delar var det helt enkelt bara en Sam Raimi-film, så hemskt.
Där ligger den centrala motsägelsen med ”The Flash”. Det måste sägas att när Andy Muschiettis actionpackade äventyr fungerar - fungerar det riktigt bra. Christina Hodson har levererat ett tät och strukturellt väloljat manus som erbjuder en smart nytolkning av den typiska ”origin storyn” och Muschietti har ett öga för kreativa actionsekvenser. Men samtidigt är det som att det inte skulle räcka, produktionen behöver också plundra DC:s bakkatalog och beväpna vår nostalgi för att gå i mål.
I ”The Flash” finner vi Barry Allen som, med hjälp av sina superkrafter, reser tillbaka i tiden för att försöka ändra sitt förflutna. Problem uppstår när hans inblandning i tiden drastiskt påverkar framtiden och nu riskerar att förinta världen. Grundidén till filmen kommer från serietidningen ”Flashpoint”, en populär story som tidigare fick en välgjord animerad filmatisering med ”Justice League: The Flashpoint Paradox”.
”The Flash” är stundtals tankeväckande och samtidigt totalt aningslös. Effekterna är fantastiska och samtidigt oroväckande dåliga. I dess tematiska kärna finns en varning om nostalgiöverbelastning - men samtidigt njuter filmen av den överbelastningen alldeles för mycket. Filmen känns delvis som en old school blockbuster med genuina känslor, men också som nästa steg i den nuvarande epoken av artificiella storfilmer som förlitar sig helt på franchisens tidigare succéer.
Prestationsmässigt är alla på topp. Michael Keaton förstår vilken röra han kliver in i men sätter aldrig en fot fel. Sasha Calle på samma sätt kastas in i en roll som inte ens verkar vara skriven för henne, Supergirl är en eftertanke men Calle gör det bästa av situation. Ezra Miller tar på sig rollen som två versioner av Barry Allen och gör ett riktigt bra jobb att urskilja dem på subtila sätt. Det är en prestation värd att undersöka, men inte lika mycket som hens personliga liv.
Det finns en starkare version av ”The Flash” som litar mer på sina idéer. Det är genuint smart att para ihop Barry Allen med en yngre version av sig själv. Det finns en välskriven känslosam story om att veta när det är dags att släppa taget. Det finns även en stark visuell metafor med spaghetti för att enkelt beskriva hur multiverser fungerar. Men filmens starkaste delar känns lite som ett förspel.
I studions tanke är huvudspelet nu att en armé av överarbetade och dåligt betalda visuella effektmakare tvingas visa upp artificiella versioner av det som en gång kändes så verkligt. Hoppet är att publiken ska applådera, men vad är det vi applåderar? Det finns en cynism i allt detta som motsäger den innerliga karaktärsresan som filmen också försöker berätta. Det är frustrerande för ”The Flash” kunde enkelt ha varit något speciellt.
Med det sagt är ”The Flash” fortfarande en extremt underhållande upplevelse som aldrig stannar och aldrig glömmer att vara rolig. Dwayne Johnson trodde att ”Black Adam” skulle förändra DC:s universum, men ”The Flash” är filmen som faktiskt gjorde det.
På många vis känns det som en avslutning som lämnar efter sig ett behov att se framåt – men bara tills filmen hotar med en sista tillbakablick. Är vi avsedda att applådera gravplundringar för evigt? Bara så länge det finns gravar att plundra.
| 9 juni 2023 07:50 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (9)
En besvikelse. Ingen superdålig film och den emotionella biten träffar mig rätt i hjärtat. Flash är bra levererad av Ezra Miller och det är alltid roligt att se Michael Keaton men de är för stora bifigurer. Majoriteten av filmen spenderar vi med två Ezra Millers och som filmen självmedvetet säger, det är rätt irriterande.
Sasha Calle gav mig inga intryck som Supergirl på sina minuter och resten känns bara ihoptryckta för en blandning av fanservice och humor. Humorn är förvisso mäh, bilden och CGI:n är plastig och vad fan är det med dräkten? Ful som stryk.
Manuset fungerar och är en intressant tolkning av Flashpoint men valen av karaktärer fungerar inte och sänker det.
6,5/10 för mig.
Bra underhållning, snyggt gjort när han räddar bebisar i början. Mellanakten sådär för min smak men slutet magiskt med olika tidslinjer inom DC och fint avslut på filmen.
Helt helt ok underhållning.
Jag är långt ifrån ett superhjälte-fan, genren intresserar mig inte det minsta. Men The Flash hade sina stunder, många sådana faktiskt. Ezra Miller var rätt charmig och humorn och hjärtat finns där, om än dränkt i massiv plågsam action och usel CGI. På tok för lång men en total överraskning för en filmfantast som normalt avskyr allt vad superhjältar heter.
Betyg en stabil 3/5.