The Legend of Hercules 2014

"Mer svärd & sandaler än någon fantasyserie på TV! Mer homoerotik än 300! Mer lökig romantik än Twilight! Mer slowmotion än valfri sportfilm!" Det skulle vara en utmärkt - och rättvis - tagline till Renny Harlins version av den grekiska mytologins hjälte. Att det dock skulle handla om just grekisk mytologi känns dock lika långsökt som att Harlin en gång gjorde actionrökare som "Cliffhanger" och "Long Kiss Goodnight".

Det hela inleds med att kung Amphitryon (kampsportaren Scott Adkins) leder en stor strid i slowmotion. Det är nästan så man tror att man råkat vandra in på uppföljaren till "300". Klipp till bisarr sexscen mellan drottning Alcmene (Roxanne McKee, "Game of Thrones") och Zeus som representeras av en hög svävande lakan. Amphitryon kommer hem, Alcmene blir på smällen och det är lite allmänt dålig stämning.

Så småningom introduceras vi till vår titelkaraktär, en blond, fånleende Ken-docka spelad av ingen mindre än "Twilight"-hunken Kellan Lutz. Lutz ser ut som en kombination av Calvin Klein-modell och en pojkbandsmedlem, och agerar på likvärdig nivå därtill. Ibland känns det som om hans visserligen imponerande överkropp spelar den verkliga huvudrollen med tanke på antalet avklädda scener av typen där han långsamt kliver upp ur en sjö likt en deodorantreklam.

Jag tvivlar på att Brett Ratners kommande "Hercules" (med den mer lämpligt castade Dawyne Johnson) är mycket bättre men troligen är den åtminstone mer underhållande. Den här soppan tar sig på fullaste allvar men misslyckas med allt från att berätta dess legendariska historia till att urvinna någon romantisk stämning mellan Lutz och Gaia Weiss. Den senare borde i övrigt tilldelas ambitionscredd så mycket hon plutar med munnen och tindrar med sina rådjursögon.

Spontant känns det som en film riktad mot testosteronstinna actionfans med tanke på att varannan scen handlar om arga män som bankar ner varandra. Men där publiken glatt kunde avnjuta rena blodsprutsorgier i exempelvis "300" så får de här finna sig på en elvaårsgränsnivå där man blygt ryggar tillbaka så fort det blir lite för våldsamt. Allt för att sälja så många biobiljetter som möjligt uppenbarligen.

Tanken är kittlande när jag tänker på om en mer karismatisk skådespelare, exempelvis Ryan Gosling - som spelade den yngre versionen i en TV-serie från 1990-talet - hade fått sätta tänderna i den här karaktären. I vilket fall är den serien, Disneys animerade version eller vilken film om Herkules som helst att föredra.