The Revenant 2015
Synopsis
Under en expedition i den nordamerikanska vildmarken blir Hugh Glass attackerad av en björn och lämnad att dö av de andra. I sin kamp att överleva får han utstå obeskrivlig sorg och att ha blivit bedragen av sin närmaste vän John Fitzgerald. Nu är han på jakt efter upprättelse i den bittra vintern och drivs bara av ren viljestyrka och kärlek till sin familj.
Info
Originaltitel
The Revenant
Biopremiär
29 januari 2016
DVD-premiär
30 maj 2016
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
20th Century Fox
Åldersgräns
15 år
Längd
Iñárritu gör mycket rätt men faller på sitt stora ego
Denna enkla berättelse om överlevnad och hämnd i den brutalaste av vildmarker omhuldad av enastående foto, miljöer och skådespeleri, räcker ändå inte riktigt till då speltiden på över 2,5 timme är i längsta laget och ”The Revenant” bitvis tappar i driv och trovärdighet.
En fördel med att bo i USA är att man får se många filmer med stort ”buzz” långt innan de kommer till Sverige. På juldagen hade två efterlängtade verk förpremiär på ett mindre antal biografer. Något filmerna har gemensamt är att de båda är från filmskapare som vunnit flertalet Oscars, att de har fått höga betyg på både IMDB och Rotten Tomatoes, men även att en ovanligt stor del av surret som omgärdar dem osar negativitet.
Filmerna är förstås Tarantinos ”The Hateful Eight” som ni kan läsa recension av här, och Alejandro González Iñárritus ”The Revenant”. Det är egentligen två väldigt olika filmer, gjorda av två vansinnigt olika regissörer, men ändå var min reaktion till verken förvånansvärt lika. Jag återkommer till det.
”The Revenant” utspelar sig i 1820-talets amerikanska vildmark och baseras på legenden om den verkliga personen, Hugh Glass (spelad av en skäggig och smutsig Leonardo DiCaprio). Glass försörjde sig på jakt och samlande av skinn och var tvungen, ihop med resten av männen i The Rocky Mountain Fur Company, att överleva under bistra förhållanden.
När Glass blir attackerad av en björn lämnas han ensam och svårt sarjad att dö, utan mat eller något sätt att försvara sig på. Antihjälten här är John Fitzgerald spelad av en grym Tom Hardy. Filmen handlar om hur Glass mot alla odds försöker kravla sig tillbaka till sitt läger samtidigt som han har både den oförlåtande naturen, hotet om svält och mindre vänligt sinnade indianer emot sig.
Det är en otrolig berättelse om överlevnad och hämnd. Kanske har ordet ”otrolig” fått lite för stor plats. Verifierade fakta från den här perioden finns visserligen inte bevarade, så en stor del är just en legend som spridits från lägereld till lägereld. På så sätt har Iñárritu ursäktat de friheter han tagit sig, genom att ”han fyller i hålen som funnits”. Till exempel att han hittat på en son som ska ge ytterligare en dimension till Glass kamp att överleva.
Alla vet att fiktionsfilmer inte är dokumentärer och jag har inga problem med att man brer på lite extra för underhållningsvärdets skull. Tvärtom. Däremot blir det bekymmersamt när filmen drabbas av trovärdighetsproblem, och den kritiken slås bort med att det ju bygger på en sann historia.
Det största misstaget Iñárritu gjorde var att förlägga handlingen till ett vintrigt landskap medan de uppgifter som finns placerar Glass kamp kring augusti-september. Att svårt skadad ta sig genom åtskilliga mil av vildmark borde vara utmaning nog. Vinteraspekten är inte bara onödig utan gör att ”The Revenant” tappar i kredibilitet, som när Glass flera gånger kastar sig i den isande floden (för att fly eller fånga fisk till mat) och sedan lägger sig dyngsur i minusgraderna.
Annars är det tydligt att regissören, som också varit med och skrivit manus, har haft en stor vision. Han har inte tagit några genvägar utan varit helt kompromisslös i sin hantering av ämnet. Skådespelarna fick bo, hela högen, i hyddor uppe i den kanadensiska vintern och nästan alla scener är inspelade utan artificiellt ljus eller andra effekter. Allt för att det ska kännas så äkta som möjligt.
Och äkta känns det! Från första minuten när skinnjägarna attackeras av indianer i en scen som både är brutal, vacker och närgående – och filmad i en lång tagning som vi nu kan förvänta oss i Iñárritus verk; till björnattacken som är en av de mest verklighetstrogna jag sett. Hårresande!
Trots att berättelsen är enkel har den försetts med allt som en stor budget kan ge. ”En B-film med A-resurser” som L.A. Times så träffande skriver. Skådespeleriet är övertygande och det är imponerande hur mycket som kan sägas med ansiktsuttryck då dialogen ofta är minimal.
Miljöerna och fotot är magiska. Iñárritu har gått tillbaka till extraordinära cinematografen Emmanuel Lubezki som förutom ”Birdman” har vackra ”Tree of Life”, ”Gravity” och ”Children of Men” på sin meritlista. Det finns vissa scener i ”The Revenant” som är så enastående att filmen skulle vara värd att se bara för det. Naturen får ta plats och visas en vördnad på ett sätt som känns helt rätt.
Men kruxet med ”The Revenant” ligger inte i allt finlir som man omgärdat historien med, utan i själva kärnan. För alla förtjänster jag har räknat upp, till trots, så misslyckas filmen med att få mig att känna något. Hugh Glass var uppenbarligen en tuff man utan like, och ändå är det knappt att jag bryr mig om hans öde. För att undvika sentimentalitet (gissar jag) har Iñárritu inte tagit till vara möjligheten till anknytning mellan Hugh och hans son. Hela Glass familjehistoria får vi istället ta del av i några snabba drömlika flashbackscener. Eftersom karaktären är påhittad borde det ha utnyttjats bättre.
Så den största anledningen till att jag nämner denna film ihop med ”The Hateful Eight”? Längden på över 2,5 timme styck, ihop med att båda har brister i driv och anknytning tyder på regissörer som till viss del drabbats av sina stora egon. Jag får känslan efter att ha sett dessa två filmer att både Tarantino och Iñárritu tycker att de är så bra att de inte behöver ta råd från någon annan. De har sin plan och den får ta den plats det kräver, utan att någon hänsyn tas till publiken. Hade de brytt sig lite mer hade de antagligen lyssnat när någon av redigerarna sagt ”Cut”.
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Mycket bra och extremt välgjord film med otroligt dramatiska scener. Handlingen är enkel, rakt på, inga krusiduller eller trams. Enda synpunkten jag har är att DiCaprios karaktär "Mr. Glass" förmåga att överleva inte var realistisk. Men i gengäld bjuds man på en otroligt spännande resa med fantastiskt bra skådespeleri av både DiCaprio, Tom Hardy och Domhnall Gleeson. Will Poulter har en biroll men kändes inte helt rätt castad. En av de bättre filmer jag sett faktiskt. Att MZ ger den 3/5 är ett olöst mysterium.
En stark 4/5
Fantastiskt foto och ett fantastiskt skådespeleri av Leonardo DiCaprio!!! Vinner han inte en Oscar för denna roll är det ett stort skämt, ingen av de andra männen i "Bästa manliga huvudroll" kommer ens i närheten. Vinner han inte hoppas jag publiken ställer sig upp och buar. För han gör sitt livs roll. Efter att ha kravlat sig igenom land och hav, halt sönderriven efter att en Grizzly björn nästan slitit honom i stycken, utan mat och vatten kämpar sig denna man i form av Hugh Glass för att hämnas de män som lämnat honom att dö, skadad, ensam och utan mat....
Filmen är oändlig lågmäld, vyerna oändliga men vackra och mäktiga. Och männen så blöta och skitiga att man känner lukten osa ut ur bioduken...
Det är ett mirakel att med alla dessa sår och öppna skador att Hugh Glass inte dör av en infektion av all skit han bär på sig och kravlar sig igenom. Storyn bygger på verkliga händelser då den tuffa Mr Glass överlevt en Grizzlybjörn attack i verkligheten..
Fantastiska scener, välgjord men framförallt välspelad. DiCaprio är lysande och även om han är en skitstövel spelar min älskling Tom Hardy grymt bra som det egoistiska svinet och pengakåta aset som lämnar Hugh Glass att dö...båda är värda sina Oscarsstatyetter...
Filmen är epic...betyget blir en svag 4a....tanterna framför trodde det var en action, då blir man lätt besviken, det här handlar om så mycket mer...en djurisk kraft named Revenge....
Cast: Domhnall Gleeson, Will Poulter,Forrest Goodluck mfl..
aaaa
The Revenant och är regisserad av den eminenta och något originella regissören Alejandro González Iñárritu som i skrivandets stund bör vara en av Hollywoods mest eftertraktade regissörer efter dundersuccén och förra årets Oscarsvinnare Birdman.
Filmen är baserad på Michael Punkes verklighetsbaserade roman ifrån 2002 och den handlar om jägaren Hugh Glass, som dog i mitten av 1800-talet. Utvecklingen av filmen sträcker sig tillbaka till så långt som 2001 då Punkes opublicerade manuskript förvärvades. Punke och regissören Alejandro González Iñárritu samarbetade tillsammans med Mark L. Smith för att få fram ett färdigställt manus.
Filmen fångade tidigt mitt intresse då man fick läsa intressanta saker om inspelningen och även det faktum att det det är några tunga namn bakom filmen i form av Leo DiCaprio, Tom Hardy och inte minst regissören själv Iñárritu. Det här fick en direkt att tänka på en möjlig Oscar. Under den besynnerliga inspelningen så var en av de udda företeelserna att hela filmteamet var tvungna att vara klädda i de tidigt 1800-tals kläder som användes under de här tidsskedet. Inspelningen skedde under en 9-månadsperiod. Den långa inspelningsprocessen berodde på de stora avstånden emellan platserna och regissörens plan att filma enbart med naturligt ljus för att öka realismen i filmen - detta gjorde att de endast kunde filma ett par timmar om dagen då dagsljuset letade sig fram.
Om man ska recensera själva filmen så är det en väldigt stark film rakt igenom. Iñárritu har lyckats fånga scenerna på ett väldigt annorlunda och nyskapande sett och han arbetar väldigt ofta i närbild så att man kan läsa av varje liten rörelse i karaktärernas ansikten. Ett exempel på detta är när den väldigt råa och nakna scenen uppstår då Hugh Glass (Dicaprio) blir överfallen av en björnhona som känner sig hotat med sina björnungar i närheten. Iñárritu lyckas pendla emellan panoramaberättande till verkligt brutal närbild på ett sett så att tittaren blir oerhört indragen i scenen. Man kan verkligen känna intimiteten i både djuret och människan, man kan känna svetten och värmen som kommer från djuret som man aldrig gjort förr.
Vad det gäller skådespelarinsatserna så tycker jag både DiCaprio och Tom Hardy gjorde väldigt bra ifrån sig. Det känns verkligen som DiCaprio har gått in för den här rollen till hundra procent. Hans karaktär talar inte väldigt mycket utan hans prestation är i hög grad fysisk. Under en scen äter han exempelvis utav en rå lever ifrån en bisonoxe. I en annan scen skar han upp kadaver från ett dött djur och använde detta som sovplats. Han kanske ser sin chans här att knipa hem den efterlängtade Oscarsstatyetten och går därför in till 100 procent för att göra ett så bra porträtt som möjligt.
På det hela taget så är det en väldigt bra film rakt igenom. Men tyvärr så tycker jag den saknar det där lilla extra som en film behöver för att verkligen vara något extra. Trots att Iñárritu har lyckats få fram en bra film här så kommer inte framgångarna upp i de nivåer Birdman nådde vid förra årets Oscarsgala. Så tyvärr Iñárritu i år blir du utan statyett.