V/H/S Viral 2014

Avsikterna att upprepa vad som gjorde lågbudgetrysarna ”Blair Witch Project” och ”Paranormal Activity” till kioskvältare verkar oändliga. Found footage-formatet är det nya, svarta inom filmskapares ständiga försök att göra framgångsrik film på lite pengar. Nu får filmen som kombinerade genren med skräckantologier ännu en uppföljare.

Första var en stundtals läbbig men ojämn samling rysare med sjösjukeframkallande handkamera. Tvåan var för omväxlings skull både ruggigare och vassare, och dessutom med en bättre fungerande ramhistoria. I vilket fall behöver du inte ha sett någon av dem då dessa filmer är helt fristående med den röda tråden att det rör sig om upphittat videomaterial.

Här rör det sig kring några läckta filmer som sprids online via sociala medier och förvandlar tittarna till näsbloddroppande zombies. En mystisk glassbil röjer runt och jagas av en kameraförsedd tonåring besatt av att bli känd. Det är en lagom uppfinningsrik men ganska rörig ramhistoria vars ambition till samhällssatir försvinner i det skakiga handkamera-fotot.

Själva historierna lutar någonstans mellan gammal, hederlig ”Tales from the Crypt”-känsla och regissörernas egna, personliga stilar. Gregg Bishops (”Dance of the Dead”) första följer en psykotisk magiker vars demonbesatta slängkappa ger honom övernaturliga krafter. Nacho Vigalondo (”Timecrimes”, ”Open Windows”) återanvänder sin fascination för parallella världar i den andra berättelsen om en vetenskapsman som utforskar en ett alter egos bisarra, alternativa värld. Slutligen, innan ramhistoriens upplösning, har vi Aaron Moorheads (”Resolution”) bidrag om några skejtare som hamnar mitt i en mexikansk dödsritual.

Samtliga historier är stundtals spännande och med en del häftiga effekter, och liksom själva ramhistorien avslutas med en kall, ironisk twist. Däremot blir jag aldrig särskilt rädd och avsikterna att skruva till det hela lite extra med några knasiga infall (som några monstruösa, huggtandade könsorgan!) känns mer desperata än någonsin. Found footage-idén och den skakiga handkameran passerade Bäst före-datum någonstans kring den tredje-fjärde ”Paranormal Activity”. Det är dessutom extra omotiverat när budgeten denna gång är uppenbart större.

För fanatiker av skräck är det en hygglig tidsdödare. Men när det gäller kreativa filmskapare inom genren så ser jag hellre intressantare, mer utvecklade egna projekt än dessa visserligen uthärdliga men lättglömda kortisar. Och oavsett budget så börjar jag längta till en kamera som står still, åtminstone ett tag.