Venom: Let There Be Carnage 2021

Nä, detta var ingen höjdare med ett evigt gnabbande och en slutstrid lik den i första filmen. Roligast var kanske när Venom gjorde frukost och sprutade ketchup.

År 2018 fick vi möta Eddie Brock som fick superkrafter ifrån en parasitliknande organism ifrån rymden. Alter-egot som Brock blir när han har symbioten i sin kropp heter Venom. Tidigare har den karaktären dykt upp som skurk i Sam Raimis “Spider-Man 3”. Men för tre år sedan fick han en egen fristående film helt utanför Spider-Man universumet. Den filmen har nu fått sin obligatoriska uppföljare “Venom: Let There Be Carnage”. Den filmen har jag varit och sett på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först ska jag gå in lite på filmens handling. Det har gått en tid sedan vi senast fick träffa den undersökande journalisten Eddie Brock (Tom Hardy) då han blev en värd för symbioten Venom. Nu kämpar han fortfarande med att anpassa sig till livet som värd för den främmande symbioten vilket ger honom övermänskliga förmågor. Brock försöker återupprätta sin karriär genom att intervjua seriemördaren Cletus Kasady (Woody Harrelson), som i sin tur blir värd för symbioten Carnage och flyr från fängelset efter en misslyckad avrättning. En strid på liv och död mellan Venom och Carnage är oundviklig. Filmen “Venom” ifrån 2018 bjöd in oss till en härlig värld som balanserade upp humor och allvar på ett bra sätt. Det fanns en hel del mörker och en till viss del också en vuxen ton i filmen. Något som förvisso kunde ha utökats till en mer barnförbjuden ton. Men Tom Hardy var väldigt bra som en nyfiken journalist som slumpartat blev en slags hjälte och kämpen emot den form av brottslighet som skapades i hans omgivning. Den största behållningen i den filmen var hans konversationer med alter-egot Venom som han till en början hade som en helt objuden gäst i sin kropp. De konversationerna var fyllda med humor. Och i kontrast till det så var världen omkring honom ganska mörk och vände sig emot honom på alla möjliga sätt. Därav blev slutresultatet godkänt för filmen och i stort sett hade den det man kanske hade förväntat sig. Och i slutet fick vi en “end credit scene” som lade grunden till en mycket lovande uppföljare. Eftersom några år nu har gått och de som är intresserade av “Venom” franchisen nu har haft chansen länge att se den första filmen så gör inte jag någon hemlighet av vad som hände i föregångarens “end credit scene”. Där fick man veta att Eddie Brock fick arbetet att göra en intervju med den ökända seriemördaren Cletus Kasady som sitter inspärrad i ett välbevakat fängelse. Efter en liten inblick Eddie Brocks och Venoms humoristiska, samboliknande relation så kastas vi direkt in händelserna som den där extrascenen i film 1 hintade om. Cletus Kasady blir efter ett tag den till synes oövervinnelige symbioten Carnage. Eddie Brooks försöker bygga upp spillrorna av sitt liv och skapa sig en karriär som journalist vilket leder till scenariot med Cletus förvandling till Carnage. Han får därmed återigen motvilligt ge sig in i en strid med ett näst intill oövervinnerligt hot för att rädda vår planet. På sin sida har även Cletus sin kompanjon och stora kärlek Frances Barrison (Naomi Harris) som försvårar situationen. Man får det man förväntar sig av uppföljaren i den här lite udda superhjälte franchisen. Tom Hardy och hans dubbelnaturkaraktär underhåller även denna gång och Woody Harrelson spelar ut hela sitt register och övertygar som fullblodspsykopaten Cletus Kasady. Även Naomi Harris och Michelle Williams levererar i sina roller. Filmen i sig är väldigt snabb i sitt berättande. Det finns inga direkt långsamma partier i filmens uppbyggnad. Så något direkt djup ska man inte förvänta sig av en så här actionspäckad film. Det är ett högt tempo ifrån början till slut som laddar upp inför en mäktig slutstrid och en lättköpt publik får precis det de vill ha. Sammanfattningsvis så blev jag väldigt underhållen av filmen “Venom: Let There Be Carnage”. Jag fick det jag förväntade mig. Snygga actionscener, färgstarkt skådespeleri av Woody Harrelson som kunde lyfta filmen med bara sin blotta närvaro. Detta tillsammans med Tom Hardys briljanta gestaltning av Eddie Brock ger en bra helhet. CGI effekterna kan upplevas som överdrivna emellanåt. Men annars får man det man vill ha och är underhållen under hela filmens speltid. “Venom: Let There Be Carnage” får av mig en fyra av fem möjliga av mig i betyg.

Det är en tafatt story i en film där det finns ett par godbitar men sett till helheten känns det mer som ett slitet lapptäcke. Jag får dåliga Now you see me 2-vibbar av Woody Harrelsons insats. Behållningen är samspelet mellan Eddie och Venom. Finns ingen finess i karaktärerna varken goda eller onda så att säga. Marvel-sjuk så är det lite av ett måste att se denna men när reklamen innan (Marvel-relaterat) var det som gav mest så kanske det är kvitto på att filmen var på sin höjd värd en tvåa.