Det måste medges att första halvan av året inte har varit särskilt stark för skräckgenren. För ett år sen hade vi redan sett pärlor som ”Evil Dead Rise”, ”Scream VI” och ”Infinity Pool” och sen fanns Sundancefavoriten ”Talk to Me” precis runt hörnet. I år är det mestadels ”The First Omen” och ”Late Night with the Devil” som har imponerat, och utöver dem finns bara ett fåtal andra exempel.
Annars har genren haft en hel del misslyckanden bland både publiken och kritikerna. Första halvårets mest inkomstbringande skräckfilm blev ”Night Swim” med $54.1 miljoner, långt under ”Scream VI” som gick hem med $169 miljoner. Det är inte ett tecken på att vi är trötta på skräck igen ("A Quiet Place: Day One" har redan bevisat det), det är bara att många skräckfilmer inte har lockat oss till biograferna.
Med ”Night Swim” försökte Blumhouse bevisa hur skrämmande en medelklassfamiljs utomhuspool kan vara. När den idiotsäkra skräckpremissen överraskande nog inte gick hem hos publiken gav de sig istället på ”Imaginary”, en fantasilös fantasifilm om hur skrämmande nallebjörnar är. Om filmskaparna kunde erkänna hur fåniga premisserna är skulle de förmodligen inte ta filmerna på så stort allvar och istället våga ha lite kul.
Andra halvan av året låter dock mycket mer lovande för alla typer av skräck. Tim Burton testar på en uppföljare till ”Beetlejuice”, Blumhouse tycker det låter nödvändigt att göra en remake av den danska ”Speak No Evil” och Bill Skarsgård utmanar ödet i nya ”The Crow”.
Även i Sverige verkar vi fortsätta vår provkörning med att imitera typisk amerikansk skräck täckt i svenska filter med både ”Gudstjänst” och ”Äkta skräck”.
Det finns mycket ambitiöst och intressant i skräckvärlden att hålla koll på, men dessa tio filmer borde verkligen uppmärksammas.
1. Maxxxine
Det som började som en grym återkomst till genren för Ti West (”The House of the Devil”) hotar nu att bli en av de bästa skräcktrilogierna som någonsin gjorts. ”X” är en ovanligt smart slasher-film som blandar tänkvärda teman och starka bilder med ljuvligt våld. ”Pearl” är en skruvad karaktärsstudie med en hisnande prestation av seriens huvudstjärna, Mia Goth.
”Maxxxine” är den tredje filmen i serien och kommer förhoppningsvis behålla allt som gjort serien speciellt men med sin egen visuella stil och tematisk grund. Första filmen tog plats på 70-talet, andra filmen 1918 och nu landar vi på 80-talet, slashergenrens storhetstid. Det bådar blodigt gott. Svensk biopremiär är den 16 augusti
2. Nosferatu
Trailern har släppts och än så länge ser det inte ut som att Robert Eggers har tagit sig vatten över huvudet med försöket att göra en remake på en 102 år gammal klassiker. Fast med tanke på Eggers tidigare verk (bl.a. ”The Witch” och ”The Lighthouse” är det inte förvånande att filmskaparens stil och ton skulle passa Greve Orlocks gotiska värld perfekt.
Även här är Bill Skarsgård aktuell, utifall ”The Crow” inte går hem, tillsammans med Aaron Taylor-Johnson, Lily-Rose Depp och Eggers stammisarna Ralph Ineson & Willem Dafoe.
I USA går filmen upp på bio den 25 december, men här i Sverige får vi vänta ett par dagar in på det nya året: Nosferatu har svensk biopremiär den 3 januari 2025.
3. Alien: Romulus
På ytan kan det vara lite tröttsamt att ännu en film i ”Alien”-serien är på väg. Nu var det ett tag sen en Xenomorph landade på biograferna utan att splittra publiken. Men den här gången är det Fede Álvarez vid rodret som tidigare imponerat med en överraskande stark ”Evil Dead” remake och sen överraskade igen med ”Don’t Breathe”.
Det är en filmskapare som inte lättar på gasen när det kommer till skräck, vilket är ett bra tecken på vad för slags film ”Alien: Romulus” förmodligen kommer vara. En brutal, intensiv och gripande åktur utan en invecklad och onödig backstory som förklarar vart alla Xenomorphs kommer ifrån.
Svensk biopremiär är den 14 augusti.
4. Longlegs
Oz Perkins har ofta ett starkare grepp om atmosfär och ton än en handling. Debuten ”The Blackcoat’s Daughter” är underbar, men ofta känns det som att Perkins manus anländer till inspelningen innan de är helt färdiga. ”Gretel & Hansel” är visuellt slående, men handlingen är sällan fängslande.
Med ”Longlegs” verkar regissören, som även är sonen till Anthony Perkins (”Psycho”), ha blandat de två aspekterna starkare än tidigare. Nicolas Cage spelar en seriemördare som undersöks av en FBI-agent (Maika Monroe) som snabbt måste stoppa honom innan han begår nästa mord. Trailern är stark och de tidiga recensionerna är ännu starkare. Oddsen är att det är en värdig film att chansa på. I Sverige blir det biopremiär den 30 augusti.
5. The Substance
Demi Moore axlar huvudrollen som en åldrande kändis som vänder sig till en drog som tillfälligt kan skapa en yngre version av henne själv. ”The Substance” är en film som chockade publiken i Cannes på grund av sina groteska body horror-scener, men även på grund av hur bra den är. Vissa hyllar den redan som en klassiker i genren och eftersom filmen faktiskt tog hem manuspriset på festivalen är det möjligt att de har rätt. Uppenbarligen kommer alla skruvade gore-scener att stödjas av en tankeväckande handling. Svensk biopremiär blir det den 18 september.
6. In a Violent Nature
För slasherfansen finns ”In a Violent Nature” som erbjuder en intressant twist: tänk om vi kunde se hur Jason Voorhees tar sig från offer till offer? Filmen är alltså från slasherns perspektiv – som inte bokstavligen är Jason Voorhees, men ”Fredagen den 13:e” var utan tvekan en stor inspiration.
Publiken kommer garanterat splittras i två lika passionerade grupper om resultatet. Vissa kommer falla för atmosfären och den beundransvärda ambitionen, andra kommer finna hela upplevelsen smärtsamt monotont och tråkigt. Alla borde ge den en chans.
Den har dock än så länge inget svenskt biodatum, men planen är att släppa den i Sverige i år.
7. Smile 2
Normalt är detta en situation där det kan vara dags att sätta upp varningsskyltar. Parker Finns ”Smile” från 2022 var en väldigt effektiv crowdpleaser med flera grymma sekvenser, men det var också en väldigt enkel idé som hade tömts helt när eftertexterna började rulla. Att köra med en tvåa låter väldigt typiskt för skräckgenren och ofta bådar det inte gott.
Nu har det dock blivit aningen vanligare för genren att leverera värdiga uppföljare. Är det nödvändigt? Absolute inte. Men är filmens existens en tillräckligt stor anledning att vara orolig? Inte nödvändigtvis. Nu är det popsångaren Skye Riley (Naomi Scott) som kommer förföljas av kusliga leenden precis när hon är på väg ut på en världsturné. Det är en lovande premiss med potential att tackla konceptet från en helt annan vinkel. Svensk biopremiär är den 18 oktober.
8. Cuckoo
Något står inte rätt till när 17-åriga Gretchen (Hunter Schafer) tvingas flytta till tyska alperna med sin familj för att expandera en resort. Besökarna beter sig udda och mystiska ljud hörs på kvällarna. Konceptet är välbekant för skräckgenren och ”Cuckoo” verkar avsett att frodas i kultvisningar. Det låter som en vild åktur med en galen prestation från Dan Stevens (”The Guest”, ”Abigail”) som resortens ägare. "Cuckoo" har än så länge inget datum för svensk biopremiär.
9. I Saw the TV Glow
Mycket har redan sagts i filmvärlden om Jane Schoenbruns andra film. Hen debuterade först 2021 med "We’re All Going to the World’s Fair", en oroväckande rå titt på kroppsdysfori i moderna tider där allt handlar om att vara online. ”I Saw the TV Glow” har en liknande synvinkel men höjt till helt nya nivåer.
Än så länge finns det tyvärr ingen info om när Sverige kan få ta del av filmen, men förhoppningsvis behöver vi inte vänta allt för länge. Allt med ”I Saw the TV Glow” pekar på att detta är något väldigt speciellt.
10. Trap
Ingen kan förutspå om M. Night Shyamalan har kokat upp en bra måltid eller inte. Det är en blind date varje gång. Det betyder dock inte att det någonsin kommer vara värt att ignorera honom. Han är en unik och nästintill alltid en väldigt intressant filmskapare.
I ”Trap” finner vi en far och hans tonårsdotter på en konsert där han plötsligt inser att eventet är en fälla gillrad av polisen för att fånga honom. Typiskt spännande premiss för M. Night, nu lär man bara hoppas på att själva filmen är lika spännande. Svensk biopremiär är det den 2 augusti.
