20 största skräckfilmerna från de senaste 20 åren

Vare sig det är plötsliga spöken som skrämmer skiten ur oss eller mördare som brutalt slaktar tonåringar på löpande band så fortsätter skräckfilmen att fascinera, chocka och roa. Ända sedan 1922 års "Nosferatu" har publiken strömmat till biograferna för att bli skrämda av diverse läskigheter på vita duken och de senaste 20 åren har knappast varit annorlunda.

 

Här är de 20 största skräckfilmerna från åren 2003-2022.

 

 

 

Även de mest oinsatta, skräckföraktande filmtittarna vet vilka Freddy Krueger och Jason Voorhees är. Hopparningen av de ikoniska mördarna från ”Terror på Elm Street” respektive ”Fredagen den 13:e” var efterlängtad och planerad sedan länge. Resultatet var något av en röra som hoppade mellan Elm Street och Crystal Lake, medan Kelly Rowland från Destiny's Child påminde oss om vilken bra sångröst hon har. Kritikerna var skeptiska men fansen flockade till biograferna i hemlandet.

 

 

 

Vad vore vår hatälskade tortyrporr om inte för dess original? Första "Saw"-filmen om två män och en såg var en minimal lågbudgetfilm som regissören James Wan fick kämpa för att göra. Men plågsamma dödsfällor och välsminkade dockor på trehjulingar var det nya svarta och filmen blen en enorm framgång. Så enorm att den på egen hand återupplivade seriemördargenren, etablerade tortyrporren och skapade en franchise som i år inväntar en tionde film.

 

 

 

Apropå tortyrporr... Eli Roth tog genren till oanade höjder med sin slafsiga, blodiga historia om en organisation som säljer mord på turister. Avskurna hälsenor, urgrävda ögon, blod som sprutar åt alla håll och annat kul för hela familjen. Populär turistslakt som lyckades inspirera två uppföljare och göra hela Slovakien förbannad på grund av dålig publicitet.

 

 

 

TV-spelsnördar hade länge väntat på en filmversion av spelet som givit dem skrämselhicka i åratal. När det väl var dags så var kombinationen TV-spelsfilm och skräck knappast något som glädjade kritikerna. Det som var effektivt i spelform var möjligtvis inte lika klockrent i filmversionen men likväl lämnade den intryck på biograferna och introducerade en spelbefriad publik för den mystiska, skuggiga staden - och inte minst sexiga nunnor utan ansikten!

 

 

 

Den som trodde att found footage-genren kom och gick med "Blair Witch Project" hade så fel man kunde ha. En liten lågbudgetfilm gjord på ynka 15 000 dollar upptäcktes av självaste Steven Spielberg som hjälpte till att distribuera. Snart satt halva världen och hoppade en meter upp i luften åt enkla kameratricks och ljudeffekter. Filmen om ett par hemsökta av okända krafter blev oväntat en av världens mest framgångsrika filmer och inspirerade en aldrig sinande ström av uppföljare och found footage-filmer av varierande kvalité.

 

 

 

Det enda svenska bidraget på listan är kanske även den som uppskattats mest av kritiker, såväl blågula som internationella. Få svenska skräckfilmer kan sålla sig till Tomas Alfredsons filmatisering av John Ajvide Lindqvists roman om en mobbad pojkes vänskap med en vampyr i Blackeberg på 1980-talet. Fem guldbaggar och en amerikansk remake var resultatet av att avliva Ika i Rutan med ett gäng blodtörstiga katter.

 

 

 

Precis som på 1950- och 80-talet var 3D en filmtrend man aldrig trodde skulle dö innan den var lika bortglömd som den här slasher-rullen, en remake av filmen samma namn från 1981. Men faktum är att den blygsamma, 14 miljoners-filmen blev en jättesuccé tack vare sin 3D-gimmick med en inkomst på över 100 miljoner dollar! Detta trots att den anses vara en av de sämsta nyinspelningarna med en av de fånigaste sluttwistarna...

 

 

 

”Saw”-skaparna James Wan och Leigh Whannell var inte färdiga med att ta över skräckgenren som regerande kungar. Med en traditionell spökhistoria om en förortsfamilj var unga som råkar ut för ett hotfullt väsen skrämde de återigen slag på biopubliken. Detta var även deras första av många samarbeten med Patrick Wilson samt Lin Shaye, så småningom utsedd till skräckfilmens egen mormor.

 

 

 

Inte sedan ”Scream” har metahumor kombinerats med skräck så fyndigt som i den här skräckkomedin signerad Joss Whedon. "Evil Dead" ligger som grund för historien om ungdomar som drar ut till enslig stuga för att festa men hotas av otäckheter i skogen. Men i själva verket döljer sig en underjordisk organisation med hemligt uppdrag och det hela eskalerar i en fantastisk final där inte ens den mest observanta kan räkna antal skräckikoner som dyker upp.

 

 

 

I en modern värld full av teknologi kan gammeldags 16mm-film troligen verka skrämmande för den yngre generationen. Det är precis dessa, i form av upphittade hemmavideos, som sätter igång alla kusligheter som sker i den här rejält ruggiga rysaren med Ethan Hawke. Producenten Jason Blum och hans Blumhouse var med "Paranormal Activity"-filmer och "Insidious" väl etablerade vid det här laget och "Sinister" kom även den att håva in pengar på biograferna.

 

 

 

Medan de som älskar superhjältar har sina egna Marvel- och DC-universum så har skräcknördarna Conjuring-universumet. Startskottet var denna originalfilm som följde verkliga paranormala utredarna Ed och Lorraine Warrens (Patrick Wilson, Vera Farmiga) möte med hemsökt familj på 1970-talets Rhode Island. Ännu ett frivarv för James Wan som hjälpte till att yngla av ytterligare filmer om Warrens, dockan Annabelle och en viss, läskig nunna.

 

 

 

Det är en lång väg att gå från metaforisk symbol för sorg i en australiensk indie-skräckis till färgglad gaysymbol, men The Babadook är en av få (den enda?) som lyckats. Men regidebuterande Jennifer Kents rysare är en effektivt lågmäld, atmosfärrik film som med sina samhällskommentarer blev en av de första att etablera begreppet "elevated horror"

 

 

 

Ännu en så kallad "elevated horror"-film där läskig häxa hotar deprimerad bondfamilj i 1600-talets New England. Medan mer blodtörstiga skräcknördar klagade på långsamt tempo och brist på action så kunde andra uppskatta regidebuterande Robert Eggers påtagliga talang för att bygga kuslig stämning med små medel. Dessutom blev vi introducerade för suveräna talangen Anya Taylor-Joy, samt underskattade skräckikonen geten Black Phillip.

 

 

 

Efter "Snakes on a Plane" ville inte Sydkorea vara sämre och tog sig an zombies på ett tåg. Skämt åsido så var det intensiv, hårresande skräckaction om ett snabbtåg mellan Seoul och Busan vars passagere får slåss för sina liv mot köttätande varelser. Efter premiär i Cannes så tog den världen med storm och blev en av landets mest internationellt framgångsrika filmer.

 

 

 

Ingen som sett komikerduon Keegan-Michael Key och Jordan Peele humorshow hade väl gissat att den senare skulle bli en av skräckfilmens nya pionjärer. Men Peeles imponerande steg över till skräckgenren med den här regidebuten var något så ovanligt som en kommersiellt framgångsrik och kritikerhyllad skräckfilm med afro-amerikanskt tema. Den skrämmande historien om en svart mans besök hos sin flickväns kusliga föräldrar blev snabbt en omdebatterad, välciterad och analyserad film som gav Peele en manus-Oscar och huvudrollsinnehavaren Daniel Kaluuya ett välförtjänt genombrott.

 

 

 

Michael Myers, den vitmaskerade mördaren från ”Alla helgons blodiga natt”-filmerna, visade sig vara lika seglivad som sin egen franchise när han återvände till Haddonfield för första gången på över 15 år. Även allas vår scream queen Jamie Lee Curtis återvände som ständigt utsatta Laurie Strode och blodbadet kunde starta. Trots en del kritik från fans, i synnerhet beslutet att ignorera alla tidigare uppföljare, överskuggades till slut av succé på biograferna och snart hade vi två filmer till.

 

 

 

Finns det något mer skrämmande än blomstrande midsommarfirande i svenska naturen? Tydligen inte om man frågar ”Hereditary”-regissören Ari Aster som tog den svenskaste högtiden av de alla och gav oss skrämmande sektskräck. Amerikanska turisters väntat idylliska firande i Hälsingland slutar i ond, bråd död och skrämd amerikansk publik strök Sverige från besökslistan. Svensk publik såg kanske filmen mer som en svart komedi även om det var kul att se bekanta ansikten (Gunnel Fred!) i en Hollywood-skräckis.

 

 

 

Under Covid-pandemin var chatappen Zoom bland det enda vi hade för att kommunicera med omvärlden och inte ens det kunde skräckgenren låta bli att förvandla till en mardrömsapparat. Den här enkla variationen på found footage som uteslutande filmades via Zoom-fönster under själva pandemin följde några vänners seans och dödliga möte med det okända. Den ultimata pandemiskräckisen blev en oväntad succé när den skrämde slag på uttråkade karantänsittare.

 

 

 

Ännu en ikonisk skräckikon gjorde comeback i en direkt uppföljare till Clive Barker-klassikern från 1992 om mördaren med krok som hand. Här erbjöds en kombination av samhällskritik och blodiga mord i historien om en konstnärs (Yahya Abdul-Mateen II) närkontakt med namnet som inte ska viskas fem gånger i spegeln. Jordan Peele producerade och regissören Nia DaCosta blev första svarta, kvinnliga regissören med en film som nummer ett på topplistan.

 

 

 

Ghostface, metahumor och tonårsmord gjorde en uppskattad comeback när Wes Cravens gamla slasher-franchise fick en ny uppföljare. Här hotar ett nytt, mystiskt spökansikte i Woodsboro såväl gamla veteraner som nya ansikten, inklusive rövsparkande systrarna Carpenter (Melissa Barrera, Jenna Ortega). Regiduon Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillett tog över framlidne Cravens fackla och gav oss precis den dos humor och blodiga mord vi behövde.