Bästa skräckfilmerna från 2000-talet

Nyligen skrev MovieZine om att 2010-talets tio mest lönsamma filmer är lågbudgetskräckisar. Sågade (och bortglömda) “The Devil Inside” låg etta följd av en rad rysare med varierande kvalité.

Skräckfilmen hade sin senaste topp under 1970- och 80-talet då filmiska milstolpar och ikoniska karaktärer satte skräck i publiken. Sedan dess staplades usla uppföljare och remakes. Men när man minst anar det har en ryslig pärla dykt upp på bioduken. Här är några av de bästa - och läskigaste - skräckfilmerna under 2000-talet.

Seriemördarthrillern hade härjat under 90-talet och börjat dö ut litegrann. James Wan och Leigh Whannells variant på det hela var lika simpel som briljant - en psykopat straffar folk som tar för livet för givet genom att utsätta de för dödliga fällor. Glöm de tröttsamma uppföljarna - originalet är fortfarande ett intelligent, spännande stycke film med gott om blodiga effekter för de som uppskattar.

Jennifer Kents regidebut kom från ingenstans och grep tag i en skräckpublik som törstade efter färskt blod. Med betoning på dramat så lyckades “The Babadook” framkalla iskalla kårar med en ny typ av skräckfigur - huvudkaraktären i en mystisk barnbok som ser ut att hota en änka och hennes krävande son.

Alla dreglande zombies i George Romeros uppföljare, remakes och parodier får ursäkta - det var den här spanska mockumentären som fick oss att börja spika upp brädor för dörrarna igen. Att den valde att skildra händelserna ur en reporters kamera och dessutom tog sin an en epidemi med ursprung från en demon (till skillnad från mer traditionella zombiefilmer) gjorde bara saken bättre.

Medan andra moderna rysare vräkte på med högljudda specialeffekter så valde spanjoren Alejandro Amenabár att i sin första engelskspråkiga film använda sig av ljus och ljud för att skrämmas, i likhet med klassiker som “Det spökar på Hill House”. Och visst lyckades han. Nicole Kidman bidrar dessutom med en fin insats från hennes främsta storhetstid.

Okej, många skulle snarare kalla den drama än någon fullblodig skräckfilm. Men Tomas Alfredssons vackra, stämningsfulla men framför allt obehagliga filmatisering av John Ajvide Lindqvist vampyrroman erbjöd trots allt både blod och spänning under den gripande vänskapsrelationen.

Home invasion-genren fick ett rejält uppsving med den här härliga hyllningen till klassiska 70-talsslashers. Familj attackeras av maskerade psykopater men en tuff hjältinna visar sig kunna sparka den mesta röv det bjuds på. Omväxlande spännande, otäckt och rolig med fler matiga mordscener än du kan räkna.

Om man någonsin tvekat att hajka i outforskade grottor så gjorde inte den här brittiska godbiten saken bättre. Med en feministisk prägel som grädde på moset så blir det både klaustrofobiskt, intensivt och riktigt ruggigt när sex kvinnor på besök i underjorden upptäcker att de inte är ensamma.

Underskattad fransk liten pärla som får de flesta amerikanska rysare att likna barnprogram. Home invasion av det intimare slaget när en höggravid änka får tampas med en skogstokig kvinna som vill ha hennes ofödda barn! Rekommenderas ej för gravida eller för någon som är känslig för antingen svettig terror eller utstuderat våld...

Kanske inte sedan “Scream” hade man sett en sådan smart men samtidigt spännande skräckfilm som lyckades såväl leka som driva med genren. Två fyndiga historier vävs samman till ett sjuhelvetes klimax där alla tänkbara skräckfigurer släpps lösa - inklusive en manlig sjöjungfru!

Spanjorerna har fått ett rejält försprång inom skräcken, mycket tack vare Guillermo del Toro som producerade den här finstämda spökhistorien. Skumma barn och kusliga andar i hus är alltid tacksamt material och här bjuds det dessutom på en oväntad och tragisk upplösning.

Den ruggiga atmosfären sattes redan i den outhärdligt tystlåtna och samtidigt brutala inledningen. Vi tvingas med Ethan Hawkes kriminalförfattare titta igenom en rad skrämmande massakerfilmer på Super-8 och när man inte tror att det kan bli värre...

I vågen av asiatisk skräck som utlöstes av “Ringu” så är den här thailändska rysaren en av de absolut bästa och läskigaste. En fotograf upptäcker mystiska figurer på sina bilder efter en smitningsolycka och det är tillräckligt för att aldrig vilja hålla i en framkallad bild någonsin igen. Om det inte var uppenbart så kan ni hoppa över den amerikanska remaken.