5 riktigt bra Stephen King-filmer som du aldrig sett

Stephen King har sedan 1960-talet skrämt oss med sina påhittiga skräckhistorier om allt från levande bilar och rabiessmittade hundar till djurkyrkogårdar och barnsekter besatta av majs. Sedan 1976 och Brian De Palmas klassiska King-filmatisering ”Carrie” har även filmvärlden etablerats som en spännande plattform för Kings verk.

 

Genom åren har vi sett både klassiker, moderna kioskvältare, B-filmer av lägre kvalitet men även skräckfria dramer. ”The Shining”, ”Children of the Corn”, ”Stand By Me”, ”Lida”, ”Nyckeln till frihet”, ”Det” - listan är oändlig. Idag släpps ”Eldfödd” och inom kort en ny ”Salem’s Lot” - uppdaterade filmatiseringar av King-historier som filmats tidigare (1984 respektive 1979/2004). Men självklart finns det King-filmer som det pratas mindre om trots att de i många fall är värda en titt. Här är fem av dem.

 

▸ Läs MovieZines recension av "Eldfödd" (2022) här...

 

 

 

En av de mest minnesvärda och otäckaste King-karaktärerna på film är tveklöst psykopaten Annie Wilkes i ”Lida”. Kathy Bates insats var så effektiv att hon tog hem en Oscar och återvände till Kings filmvärld fem år senare i en lika stark om än mindre obehaglig rollprestation. Hon spelar titelkaraktären, en hushållerska inneboende hos en äldre dam (Judy Parfitt) som hittas död. Misstankar om mord riktas mot Dolores av en detektiv (Christopher Plummer) som för flera år sedan utredde Dolores mans (David Strathairn) mystiska dödsfall.

 

Det är en stabil, dramatiskt betonad psykologisk thriller baserad på Kings roman från 1992 som förlitar sig på tillbakablickar utan att bli rörig eller påfrestande. Historien i sig är både gripande och spännande med flera oförutsägbara twistar men ges dessutom en väl passande dos melankoli och sorg av regissören Taylor Hackford (”En officer och en gentleman”). Men det är främst skådespelarna som till slut ror filmen i hamn - förutom nämnda stjärnor så bidrar alltid pålitliga Jennifer Jason Leigh i rollen som Dolores dotter. Det i kombination med vackra bilder på Maines kust (som egentligen är Kanada...) gör den här thrillern till en av de mest underskattade King-filmatiseringarna. (Hyr den på iTunes)

 

 

 

Det här skräckdramat bygger på en av Kings senare långnoveller, från 2010 års samling ”Nattsvart, stjärnlöst". Den gjorde inte heller mycket väsen av sig när den släpptes på Netflix och hamnade i skuggen av mer uppmärksammade ”Det”, ”Geralds lek” och misslyckandet ”The Dark Tower” som alla släpptes samma år. Men som en av de nyare King-skräckisarna är det en klart intressant, sevärd sådan om inte för stjärnan Thomas Janes närvaro. Han är knappast en nykomling inom King-genren (”Drömfångare”, ”The Mist”) men får här chansen att lysa som en kanske mindre trevlig rollfigur.

 

Han spelar en ranchägare i titelårets Nebraska där han lever ett allt annat än idylliskt liv med fru (Molly Parker) och tonårsson (Dylan Schmid). Bittert hat har växt mellan det gifta paret där oenigheter om mark kontra flytt leder till mer hat, mord och så småningom ångest och skuldkänslor i form av spöken - och råttor, massor av råttor. Förutom Janes övertygande insats så är det en mörk, obehaglig rysare med en kuslig atmosfär (signerad australienska regissören/manusförfattaren Zak Hilditch) som är svår att skaka av sig. (Streama på Netflix)

 

 

 

King har skrivit oräkneligt antal noveller vid sidan om sina betydligt tjockare romaner och flera av de har filmatiserats med ojämnt resultat. Det är inte alltid en kort historia kan sträckas ut till långfilmsformat men den här vampyrberättelsen är en av de mer lyckade. Den publicerades först i antologin ”Prime Evil: New Stories by the Masters of Modern Horror” (1988) innan den dök upp i Kings egen novellsamling ”Nattmaror och drömlandskap” (1993).

 

Huvudrollen spelas av framlidne birollsveteranen Miguel Ferrer (”Robocop”, ”Traffic”) som har en av sina få ledande roller här. Hans fräckt cyniska närvaro är perfekt för hänsynslösa reportern Richard Dees som specialiserar på att avfärda påstått övernaturliga fenomen. Typiskt nog får han mer än vad han klarar av när han utreder mord utförda av en vampyr som reser med flygplan mellan varje brottsplats. Det är en underbefolkad men stämningsfull liten rysare som lyfts av Ferrers insats - det är inte alla som klarar av att nästan ensam upprätthålla intresset i den här typen av film - men även Kings traditonella men samtidigt fyndiga skildring av vampyrer, något vi såg redan i ”Salem’s Lot”.

 

 

 

Kombinationen Schwarzenegger och King låter möjligen aningen sökt men deras vägar möttes faktiskt på mitten av 1980-talet när man filmatiserade Kings roman ”Den flyende mannen”, som han 1982 skrev under pseudonymen Richard Bachman. ”Starsky & Hutch”-skådespelaren regisserade och Arnold spelade huvudrollen vid sidan av exploitation-favoriter som Maria Conchita Alonso, Yaphet Kotto, Jim Brown och danske Sven-Ole Thorsen.

 

Den dystopiska science fiction-rullen utspelas 2017 när USA blivit en polisstat där oskyldiga medborgare pekas ut som brottslingar för att sedan jagas till döds i ett påkostat TV-program. Ni kan ju gissa vem som blir vår motvilliga hjälte? Storyn inte helt olik framtida titlar som ”Battle Royale” och ”Hungerspelen” men med en satirisk pekpinne mot TV-kultur samt 80-talsglada neonfärger så är det häftig action som kanske inte riktar sig mot Kings vanliga fans men bjuder på hejdlös underhållning. (Hyr filmen på Blockbuster)

 

 

 

King har aldrig varit främmande för att spegla sig själv i sina karaktärer och det är inte sällan protagonisterna likt han själv är författare, om än av den mer plågade sorten. I den här psykologiska rysaren baserad på Kings novell ”Hemligt fönster, hemlig trädgård” från samlingen ”Mardrömmar” (1990) spelar Johnny Depp huvudrollen som en deckarförfattare vars tillvaro blir en mardröm värre än någon av hans egna historier.

 

Han isolerar sig vid en sjötomt i en småstad efter en olycklig skilsmässa men söks snart upp av en hotfull främling (John Turturro) som påstår att författaren plagierat hans verk. Hot om hämnd leder snart till ond, bråd död... Det är alltid fint att se Depp i en tyngre, seriös roll och även om det finns komiska undertoner så var det innan den långa karriären av komiska hattar inleddes. Han matchas dessutom fint av den utomstående Turturro och det är spännande, småruggig om än inte helt oförutsägbar film lite mer subtil och nedtonad än högljudda monsterskräckisar. (Streama på Prime Video)