9 heta filmhångel vi minns

Helst ska kärleken vara som en bitterljuv, tonårig häxblandning. Nervkittlande, ostig, episk, magisk och världsomskakande, (har man otur kräks man lite) men först då blir det hångel som platsar på vita duken. Till skillnad från ens egna ”första-kyssen-upplevelser”, som minst sagt varierar i kvalité, tycks huvudkaraktärer i filmer aldrig beröras av distraktionsmoment som Voldemort, världens undergång eller det faktum att din partner egentligen vill äta upp dig. Är man kär så är man, då får allt annat vänta.

Vare sig det sker på ett krigsfält, en varm strandbädd, i ett rymdskepp eller lite mer modest på sängen så finns det vissa filmer som vi kanske minns lika mycket för hånglet, som för storyn. Därför behöver inte filmen vara kvalitativ för att platsa in här. Allt handlar om hur manusförfattarna byggt upp till den där kyssen, gärna med riktigt taffliga och trevande raggningsrepliker. Helst ska den sedan ackompanjeras av ett riktigt fläskigt musikstycke. Kärleksparet får gärna befinna sig i ösregn med en vacker utsikt över ett pariserhjul (eller isberg). Det får vara hur klyschigt som helst, det finns inga restriktioner. Ju pampigare desto bättre. Det är ju gött att hångla, det gäller bara för skådisarna att få det att se ut så också. Kväljningar + hett = sant. 

I vanliga fall skulle jag tycka att detta var gubbsjukt, men ”Lost in Translation” har något annat. Den är finstämd till skillnad från många andra liknande filmer. Dessutom är det ju självaste Bill Murray som spelar en av huvudrollerna. Kanske för att jag förväntade mig något sliskigare så blir kyssen i slutet, som väl egentligen är en puss, snarare vacker och oskyldig än spyfärdig. Coppola har verkligen lyckats fånga känslan av att kunna bli kär i någon för stunden, men att det bara för den sakens skull inte behöver bli mer än så. Förvisso är kanske den mest magiska scenen när Bill lägger sin hand på Scarletts fot. (D.v.s. beroende på dina fetisch-preferenser).

En av mina personliga favoriter när det kommer till romantisk film. Denna filmkyss är mer realistisk än pampig, men helt klichéfri är den inte. De har naturligtvis fantastisk utsikt över ett pariserhjul i bakgrunden. Dock har Richard Linklater haft lite självinsikt när han väl leder upp till kyssen. Istället för att slå över till stalker-varning kör Ethan en” We’ve got a sunset her, the ferris weel, seems like this would be... eh.. you know.” ” Are you trying to say you wanna kiss me.” Och förvånansvärt nog tar även tjejen initiativ. Synd bara att det skulle dröja nio år innan de fick se varandra igen. Det osar inte gårdagens middag här, men nog finns det en elektriskt, påtagbar connection.

Här är det så mycket undertryckta känslor att det fullkomligen exploderar. Nu snackar jag inte hånglet i tältet utan den desperata kyssen i gränden. De frustar snarare än stönar och Heath Ledger kör hårdingreplikerna: ”Jack fucking Twist” och ”Son of a bitch”, innan han fullkomligen kastar sig över Jake Gyllenhaal. Det hela lyfts av lite lågmälda cowboy-riktiga gitarrslingor, med en skabbig lekplatsgunga i bakgrunden och tyvärr en desto mindre lycklig fru som tittar på. Men så har de inte heller sett varandra på fyra år. Kärleksscenerna genomsyras av filmens tematik som både är världsomskakande, passionerad och fruktansvärt sorglig. Tragik + romantik = sant, tyvärr.

Edward (vars namn säkerligen ofta följs av en trånande ”suck”) ligger i topp när det kommer till högst creepyhetsfaktor. Förutom ”Borta med Vinden” levererar han några av de obehagligaste replikerna som hörts i romantisk film. (Lite ursäktad är han för att han är vampyr.) För att värma upp Bella kör han en: ”I like watching you sleep … Just stay very still. Don’t move.” Tycka vad man vill om filmen, och deras staplande skådespel, men det finns kemi där. Och nog är det en scen tusentals tonåringar därute sent kommer att glömma. Tyvärr avbryts romansen lite halvsorligt då Edward inser att han trots allt inte borde leka med sin mat. 

Ja, det är ingen hemlighet att detta inte är en av mina filmfavoriter, men jag kan fortfarande inte värja mig för Ryan Goslings (vem kan det) och Rachel McAdams heta långtradare i ösregnet. Stunden alla väntat på infaller strax efter att han levererat ”I wrote you every day for a year. It isn’t over, it still isn’t over!” Istället för att tycka att det är läskigt, är detta det mest romantiska Rachel har hört. Den legendariska kyssen är också en av de få som övergår i passionerat grovhångel som sedermera leder upp till sängen i huset, som han byggt med sina egna, bara händer.  

En tradig bro i närheten av en tradig stad med tradigt, kissgult sken från en tradigt grå lyktstolpe, i en tradig bil med en tradig okänd snubbe i förarsätet. Kan det bli mer romantiskt? Ja faktiskt, fläska på med 80-talets kärlekshit ”I want to know what love is” och det är omöjligt att värja sig för de bubblande hormonerna. Sjukt jävla förlösande var det i alla fall när Elin och Agnes till slut hånglade upp varandra i baksätet. Moodysson visste vad han gjorde när han fick en hel generation tjejer att ifrågasätta det mesta efter att ha sett filmen. Ångestfyllt och trevande –  pubertalt så det förslår. Tyvärr fanns det inget klipp tillgängligt, så för att återskapa scenen maxa volymen på den bärbara cd-spelaren istället. 

Bara det att Patrick har bar överkropp när Baby knackar på dörren bäddar för erotik. Att dans är hett är ingen nyhet. Långt innan folk fick hålla händer offentligt, kunde de i alla fall småtafsa på varandras handskar under balsammankomsterna och med viss tur sniffa lite på partnerns parfym. Annat är det med Baby, hon vet minsann vad hon vill. ”… I’m scared of walking out of this room and never feeling the rest of my whole life the way I feel when I’m with you” Repliken levereras med härlig desperation. Sekunder efter drar ”Cry to me” igång,  Patrick kör sin smooth-operator-grej och baby låter sig självklart svepas med. Kyssen är sensuell och ostig, paketerad i 80-tals glansigt papper.

Ni vet vilken scen jag pratar om. Just det, den vid drejskivan. Inte så hett för någon under 45, men om du är en av dem som nyligen hennafärgat håret och anmält dig till en akvarellkurs, så kan du nog gå igång på detta. Eller om du tänder på krukor. Sedan verkar Patrick i bar överkropp aldrig kunna slå fel, han vet hur han ska få Demi på fall. Till toner av den smäktande ”Unchained Melody”  förenas deras leriga händer runt den grå hmm...  jag ska inte ens börja analysera vad de egentligen pysslar med vid drejskivan. Ger den mig kväljningar – absolut. Ostig – check. Romantiskt? Det vette fasiken.

Skyll på Celine Dion. Hon har ensam förstört för alla tonårspojkar därute som i 1997 hoppades på att få hångla till något annat än ”My Heart Will Go On”. Även om Leo emellanåt är lite väl påstridig så är Titanic ett storslaget, romantiskt mastodontverk. Det finns få knep som triggar kärlekskranka tonåringar lika mycket som att ha ett isberg på lur. (Eller gift, Shakespeare visste vad han gjorde). Istället för en ostig raggningsreplik satsar Leo på sina kvalitéer som sång- och dansman och kör en liten vaggvisa om maskinen Josefin, vilket får Kate att falla som en fura. Episkt och pampig – ja, hinken är nära till hands.

Självklart finns det ytterligare hundratals filmkyssar som platsar på denna lista. För att nämna några episka: ”Casablanca” (i krig och kärlek och allt det där), ”Härifrån till evigheten” (sand i badkläderna) och ”Breakfast at Tiffany’s” (ösregn igen). Sedan ska vi inte snacka om alla riktigt skumma filmhångel  som Jack Nicholson och tantliket i ”The Shining”, åldersskillnaden mellan ”Harold och Maude” eller de faktum att Luke och Leia faktiskt är SYSKON!

”Spiderman” har smugit sig in på många liknande listor, men alla er som faktiskt kysst någon upp- och ner vet att det inte är i närheten av så hett som det ser ut när Spidey gör det. Men fyll gärna på med era favoriter!