8 uttjatade klyschor i romantiska filmer

Vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar och hångla i ösregnet, helst inför ett gäng applåderande främlingar. 

Klyschorna i romantiska filmer är lika urvattnade som ordspråket ”I krig och kärlek är allt tillåtet.” När jag som tonåring hyrde film med pappa vägrade jag se filmer där det på framsidan är ”en man som går ifrån en explosion”. Istället såg jag min beskärda del av romantiska filmer. Liksom att det kan vara hemtrevligt med högtidstraditioner så fyller klyschorna delvis en funktion som en trygg, vältränad famn att luta sig mot när livet känns läskigt och osäkert. Fast jag undrar vilken fluffig, rosa drömvärld manusförfattarna lever i, där alla tycks ha en fetisch för att åka pariserhjul. I kärlekens namn finns det vissa vapen som är mer uttjatade än andra.

Edward var inte först ut med att helt oförskämt stirra på Bella när hon sov. I jakt på lyckan verkar det vara totalt legitimt att trakassera sitt kärleksobjekt. I ”Dagboken”, som av många anses vara en romantisk bibel, så skriver Noah till Allie varje dag i ett år. 365 brev. En ihärdig påg, om det vore sms hade åtminstone jag bytt nummer. Man kan även förfölja både nya och gamla flammor om det är i kärlekens namn som Rob gör i ”High Fidelity”.  Men extra romantisk är Ted i ”Den där Mary”, som efter 30 år bestämmer sig för att anlita en privatdetektiv för att hitta sin tonårsförälskelse. 

Visst är det mer nervkittlande om ens drömprins inte riktigt är den man tänkt sig. Filmen skulle bli platt om berättelsen kretsade kring två slappa kisar som käkar chips i soffan och avslutar varandras meningar. Dramaturgiskt sätt är det fysiskt korrekt att motsatser attraherar varandra. Varianterna på detta tema är nästintill oändligt. Player, som innerst inne är snäll + söt brud ("That Awkward Moment"), badboy, eller ska vi säga pojkvasker + överklassbrud ("Titanic"), butter gubbe + ung livsglad brud som är sådär charmigt crazy ("Magic in the Moonlight"). Vill man läsa mer om detta är Manic Pixie Dream Girl ett koncept i sig. En film som annars tagit motsatsteorin till nya höjder är “Upside Down” där kärleksparets respektive gravitationer drar åt olika håll. Eller varför inte bara låta den ena partnern besöka en från den andra sidan.

“Clueless” gjorde makeovern legendarisk, ”A girl’s main thrill is a makeover. It gives her a sense of control in a world full of chaos”. Extra viktigt är det om man är ”ful” och har glasögon. Oftast handlar det om att skippa den gråa stassen och slänga på sig något färgglatt istället. Ens bästa drag framhävs av ett rejält lager puder och ett kassler-tight syntetfodral. Man kan tro att klädbolagen sponsrat idén, även om den historiskt sätt återfinns redan  i Askungen. Har man inte tid för en full makeover kan man passa på att prova nya outfits till en klatschig låt medan man över på sina piruetter.

Dansa är ett säkert sätt att flörta. Se bara på smileyfågeln i ”Planet Earth”. Det används flitigt i romantiska filmer. ”Silver Linings Playbook” var senast med att centrera en kärleksrelation kring dans. Var har vi sett detta förut? Just det, i ”Dirty Dancing”. Båda innehåller också det berömda hoppet, det ena förvisso mer lyckat än det andra. ”Crazy Stupid Love” har istället valt att kopierar ”Dirty Dancings” slutscen rakt av, väldigt praktiskt. ”Slumdog Millionaire” gick all-in och avslutade filmen med ett musikaldansnummer. Det går även bra att kasedansa eller dansa med sig själv. Hur du rör dig är inte lika viktigt som att du gör det. 

Någonstans på den dramaturgiska kurvan ska det fajtas. Då passar det extra bra om man fram till denna punkt i storyn ljugit om vem man är. Särskilt inne är det att vara en undersökande journalist på uppdrag: ”Never Been kissed”, ”Hur man blir av med en kille på 10 dagar”, ”27 Dresses”. Det går också bra att låtsas vara förlovad med en kille som ligger i koma - ”Medan du sov”. Man kan undra varför de bara inte sa som det var från början. Jo, för att manusförfattarna också har tittat på lika många romantiska filmer som jag har och på så vis lärt sig att luras - det är romantiskt det. 

Vill man vinna någons hjärta ska man helst dyka upp oanmäld hemma hos vederbörande. ”Love Actually” vinner lätt denna kategori då det vid tre olika tillfällen i filmen görs ett Tadaaa-framträdande. Flyg till landet där din kärlek bor och dyk oanmäld upp på hennes arbetsplats, medtag en stereo och låtsas vara en kör som sjunger julsånger för att sedan bekänna din kärlek med papper och penna eller som premiärminister ordna ett hembesök hos din föredetta assistent. Det spelar ingen roll var du befinner dig. Du är inte trygg någonstans, oavsett om du bor i en gigantisk storstad eller på landsbygden. Ska man tro romantiska filmer så finns det alltid en risk, eller chans, att springa på sitt livs kärlek, eller det fruktade exet. 

Om man inte har turen att springa på den man älskar får man dra till med en överdådig kärleksförklaring istället. Det duger inte med hemlagad lasagne eller kärleksbrev (sådana får man ju ändå). Nej, här ska det sjungas och springas. Antingen kan man graciöst glida nedför en trappa och sjunga ”Can’t take my eyes off you”, knåpa ihop en egen låt och framföra den på en ostämd gitarr och det helst på ett flyg, eller lite mer grandiost anordna en flash mob på Grand Central Station. 

Alternativ två är att med andan i halsen springa ifatt den ditt hjärta behagar. Likt Dustin Hoffman i ”The Graduate” är det helt okej att krascha ett bröllop, det går också bra att se till att ens kärleks flyg blir försenat. Att personen ifråga ohämmat kan ta sig förbi säkerhetskontrollerna måste innebära att han är en riktig hunk, eller en 12-årig pojke. Minst 13 filmer anser flygplatser vara minst lika romantiska som en picknick i det gröna. 

Avslutningsvis ska det hånglas i ösregn. Det är ju fuktigt, och dramatiskt och får en osökt att tänka på Wet T-shirt tävlingar. Redan i ”Frukost på Tiffanys” ser vi Audrey och George kyssas i regnet. Likaså i ”Dear John” där de lyckliga paret bara råkar stå i ett hus utan tak.  Ett annat sätt att gestalta den dramatiska klimaxen är att ha en skara applåderande främlingar till att hylla ens kyssteknik (”Förr eller senare exploderar jag”). Visst kan det vara omvälvande, man blir knäsvag och marken lyfter, men det ska ändå mycket till för att en kyss ska väcka liv i de döda som i ”Warm Bodies.”

Baserat på egna erfarenheter kan jag inte rekommendera danshopp om du inte är professionell dansare, annars är sannolikheten överväldigande att du slår huvudet i takkronan. En kopp kaffe kan trots allt räcka för att trilla över sin star-crossed-lover.