9 av årets bästa rollprestationer - som Oscarsjuryn kommer ignorera

I tradition med att filmåret går mot sitt slut ser vi också årets bästa filmer nomineras för de stora priserna. Såväl kända veteraner som begåvade nykomlingar samlas i de nominerade kategorierna. Men som vanligt ignorerar man ofta mer kommersiella genrer - skådespelare i komedier, action och skräckfilm får sällan sålla sig till de mer accepterade dramatiska aktörerna. Därför vill vi kasta ett välförtjänt strålkastarljus på nio duktiga skådespelare som juryn till Oscarsgalan och andra stora filmgalor troligen inte kommer uppmärksamma.

 

 

 

Britten tog efter fem filmer farväl av den ikoniska rollen som världens mest kända agent James Bond men han platsar inte på denna lista enbart på grund av lång, trogen tjänst. Han har under åren bevisat sig vara en av de främsta skådespelarna att axla 007 med en välkommen dramatisk tyngd ej tidigare sedd och denna framkom speciellt i den gripande finalen där tunga, livsgörande beslut fick tas.

 

 

 

Efter genombrottet i ”Girls Trip” vet vi att Haddish är en av vår generations roligaste komedienner även om talangen ofta kastats bort i mindre sevärda skräpfilmer. I år kom hon tacksamt nog till sin rätt, dels i hejdlösa dolda kameran-komedin ”Bad Trip”. Men det var hennes insats som mystisk höjdare inom pokervärlden i Paul Schraders ”The Card Counter” som dessutom gav prov på starka, ej tidigare sedda dramatiska talanger.

 

 

 

Om du inte vet vem Merediz är så är det en idé att minnas namnet på den 65-åriga veteranen från scen, film och TV. Hon vann en Tony för rollen som Claudia, hela latinokvarterets mormor i Broadway-uppsättningen av musikalen om Washington Heights. Hon upprepar med bravur rollen i filmversionen där hon har en fantastisk solosekvens värdig alla birollsnomineringar inom filmvärlden.

 

 

 

Inte många hade kanske väntat sig ”Better Call Saul”-stjärnan som huvudrollsinnehavare i en brutal, hårdkokt actionrökare. Men den snart 60-årige komikern är perfekt som tragisk förortsgubbe vars oväntat våldsamma förflutna snart gör sig påmint i form av ryska gangsters som hotar hans familj och vardag. En suverän kombination av dyster, tragisk medelålderskris och snabba, benknäckande sparkar.

 

 

 

När Zack Snyder återvände till zombiegenren var det med buller, bång och en stor ensemble. Men trots hård , testosteronstinn konkurrens så stod ut tyska stjärnan Schweighöfer ut som oemotståndligt naiv kassaskåpstjuv som lika duktigt stal varje scen i filmen. Bland alla flexade machomuskler så var Schweighöfers glädjesmittande insats en befrielse som lättade stämningen. Insatsen var så minnesvärd att han fick en egen spinoff i ”Army of Thieves”.

 

 

 

Till sin egen giallo-inspirerade comeback i skräckgenren behövde Edgar Wright en stark femme fatale med påtaglig sensuell utstrålning och ”Queen’s Gambit”-stjärnan var som gjord för rollen. Med såväl bett som sårbarhet bär hon rollen som en ambitiös sångerska som hamnar i fel sällskap. Hon fängslar både tittarna och vår hjältinna Thomasin Mckenzie vare sig det är med flirt, dans eller sin blotta närvaro.

 

 

 

Huvudrollsinnehavaren Emma Stone har redan Golden Globe-nominerats för titelrollen i Disneys skurk-prequel. Men den yngre Oscarsvinnaren Emma fick slåss med näbbar och klor om uppmärksamheten från den äldre, brittiske veteranen. Inte oväntat tog sig Thompson an rollen som den narcissistiska Baronessan med en klackspark och ägde varje bildruta som den skådespelardrottning hon är.

 

 

 

Ännu ett exempel på en stigande stjärnas imponerande mångsidighet. Britten var en utmärkt, utsatt hjältinna i James Wans skruvade skräckfilm ”Malignant” där hon frustrerat kämpade mot hotfulla demoner. Hon var lika bra men dessutom utsökt rolig i tätt befolkade julfilmen ”Silent Night” där hon lyckades stjäla strålkastarljuset från kända motspelare i rollen som bitsk överklassmamma med rappa repliker.

 

 

 

Wright har alltid varit en trygg Felix Leiter, James Bonds bästis, i de senaste 007-filmerna och fick liksom motspelaren Craig ett lämpligt melankoliskt farväl. Men det var i Wes Andersons typiskt knasiga, färgstarka antologi om en amerikansk tidskrift i Frankrike som han i en stjärnspäckad ensemble stack ut som stencool, nyfiken matjournalist.