8 tv-serier som blev mina största besvikelser under 2021

Under mina år här på MovieZine brukar listan "årets sämsta tv-serier" bli en av de mest lästa artiklarna på året. Men det finns ju så otroligt många tv-serier att välja mellan, så varför borde vi ens lägga tid åt att lyfta fram bottenskrapet? Sparka på titlarna som redan ligger, så att säga. 

 

Nej, i år testar vi något nytt! Jag har givit nästan 200 olika titlar en chans under 2021 och har till skillnad från många andra år helt enkelt slutat mitt i om serien inte levt upp till förväntningarna eller potentialen. Förutom om jag varit tvungen att täcka titeln med en recension, intervju eller eftersom det varit en såpass stor titel att det liksom förväntas att en tv-redaktör ska ha sett serien innan året är över.

 

Det har resulterat i att jag nu sitter med ett gäng titlar som jag på förhand verkligen hade stora förhoppningar kring, men som alla verkligen lyckades att grusa dessa förhoppningar och allt som oftast levererade något "okej". Fast där man haft antingen en saftig budget, grymma skådespelare eller kanske till och med båda delarna... och egentligen inte kan skylla på något mer än att man släppt en riktigt besvikelse till tv-serie under året. För det räcker inte att något bara är "okej" i dagens tuffa tv-klimat.

 

 

 

 

Tv-serien baserad på den superhyllade animeserien från slutet av 90-talet fick en påkostad live action-adaption av Netflix, som på många sätt övergav just det som gav originalet sin styrka - till förmån för flams och jazz. Nu gillar jag ju både jazz och kemin mellan seriens två huvudrollsinnehavare... så det här hade möjligtvis kunnat växa till sig till något bättre under kommande säsonger.

 

Men med tanke på att Netflix inte ens gav serien en månad i streamingtjänstens utbud innan man valde att lägga ned den, så verkar det inte som att någon fick sina förhoppningar uppfyllda här.

 

 

 

Superhjältar som blivit till åren och gör sig redo för att lämna över ansvaret till sina superungar. Ja, varför inte? Det kan väl bli bra? Men tyvärr visade det sig att man bara hade en otroligt förutsägbar handling, som utspelade sig i två olika tidslinjer på ett enligt mig väldigt irriterande sätt som inte riktigt fick berättelsen att växa fram på ett naturligt sätt. Netflix har av förklarliga skäl valt att inte gå vidare med en andra säsong, trots ett cliffhanger-slut på den första...

 

 

 

Minns ni snacket efter miniserien "Big Little Lies" för några år sedan? Efter alla hyllningar kom miniserien till och med tillbaka med en ytterligare säsong (vilket inte längre gjorde det till en miniserie). Samma tv-skapare (David E. Kelley) gav sig nu efter ännu en Liane Moriarty-bok, med Nicole Kidman i en av huvudrollerna (och ett helt gäng med andra populära skådespelare)... och jag var av förklarliga skäl väldigt peppad på att få ta del av den nya miniserien "Nine Perfect Strangers".

 

Tyvärr visade det sig vara en serie proppfull av klyschor och såpaliknande vändningar, som allt som oftast fullständigt kastade bort de många skådespelarnas faktiska potential. 

 

 

 

En av listans i särklass dyraste produktioner kräver nästan även en annan form av måttstock - kring hur låg lägstanivån faktiskt får vara under den första säsongen något så otroligt ambitiöst som "The Wheel of Time" (eller "Sagan om Drakens återkomst" som serien heter här i Sverige).

 

Jag ska visserligen erkänna att jag kom att gilla andra halvan av säsongen allt mer... men kanske hänger det även ihop med att man slog hål på mina förhoppningar såpass mycket under den första halvan av säsongen? Det finns även potential för en bättre fortsättning, som redan är beställd, när man nu kan skippa allt övertydligt snack som ska berätta varje liten regel i just den här fantasyvärlden för oss tittare.

 

 

 

En uppdaterad remake av Ingmar Bergmans klassiker "Scener ur ett äktenskap". Intressant! Skapad av "The Affair"-skaparen åt HBO, wow vilken potential! Jag gillar ju dessutom både Jessica Chastain och Oscar Isaac, särskilt när de spelar ett gift par... i "A Most Violent Year". Men det verkar knappt som om någon ens brydde sig om premiären av "Scenes From a Marriage" i höstas.

 

Nu ska jag väl erkänna att det här är den "bästa" av titlarna på den här listan, men kommer att hamna långt ned på min egen topplista över årets bästa tv-serier... vilket i sig är en stor besvikelse. För det här kunde verkligen ha blivit något riktigt fantastiskt.

 

 

 

För första gången sedan "Game of Thrones"-tiden så kom folk jag knappt ens kände fram och frågade om jag hade sett den helt fantastiska tv-serien "Squid Game". Grannarna satt och snackade på gården medan ungarna lekte i sandlådan. Folk snackade i kön till kassan på ICA och det gjordes nyhetsrapportage om hur skolbarn "lekte Squid Game" i svenska skolor.

 

Jag har med andra ord full förståelse för att många inte kommer att hålla med mig när jag kallar serien för en av mina största besvikelser i år. Jag var personligen några veckor sen på bollen här, eftersom det inte var en serie jag själv behövde täcka och jag hade givit det första avsnittet en chans precis innan hysterin börjande - och redan då känt att det här var väl "okej", men inte mer än så.

 

Faktumet att så många verkligen föll för en sydkoreansk produktion (jag har ju trots allt bara tjatat i åratal om att folk borde ge sydkoreanska "Kingdom" en chans) gjorde mig däremot allt mer intresserad. Många uttryckte dessutom den klassiska frasen "ge den några avsnitt så blir den mycket bättre". Och med minnet kring hur jag gav upp "Succession" efter bara ett avsnitt vid den första titten (och tackade nej till en Jeremy Strong-intervju i samma veva), så vet jag ju hur fel jag kan ha. Vips så var jag skitsugen på att få se vad allt stohej handlade om! För att plötsligt mötas av det mest förutsägbara och ofta dåligt agerade jag sett under året... fy, vilken besvikelse.

 

 

 

Jag har sett alla Marvel-serier som släppts som en del av MCU under 2021 och det som började så bra med "WandaVision", tog genast ett steg ned till nivån av "ja, men det där var väl okej..." i samband med premiären av "The Falcon and the Winter Soldier".

 

Det här är lite av en såndär om du plockar bort Indiana Jones ur "Jakten på den försvunna skatten", så skulle allt ändå ha hänt på samma sätt-grej. För även om vi skulle plocka bort "The Falcon and the Winter Soldier" ur MCU, så skulle vi egentligen stå kvar på samma ställe... förutom att vi nu har 6 timmars ökad förståelse kring Falcons och Buckys känslor kring vad som hände med deras gemensamma vän. Visst, säsongen hade sina moments. Men jag blev på riktigt lite orolig för att alla Marvel-serier (och man har ju ett dussintal fortfarande på gång) skulle kännas lika överflödiga.

 

 

 

Här hade jag velat klistra in den där "it's been 84 years"-meme:en från "Titanic" för att symbolisera hur länge folk faktiskt har gått och väntat på "Y: The Last Man". Nu har det ju visserligen inte varit hela 84 år, men åtminstone i snart 15 års tid. Resultatet av all den här väntan var "helt okej", det fanns potential - men inte mycket mer än så.

 

Fast faktumet att man väntat så extremt länge med produktionen gjorde att FX var tvungna att ta beslut nästan direkt om huruvida man skulle beställa en andra säsong av serien eller inte. Eftersom skådespelarnas avtal redan var på väg att löpa ut och behövde förhandlas om, så hela projektet visade sig vara dödfött... och fick inte ens släppa alla avsnitt innan man drog ut proppen. Ett enormt antiklimax för alla som väntat. Men jag sitter i alla fall kvar med Brian K. Vaughans originalberättelse i bokhyllan här hemma... så, det kunde ju ha varit värre.