Det tog ett kvarts sekel men nu är den här. ”Lyrro - Ut & Invandrarna” är Peter Dalles uppföljare till kultkomedin ”Yrrol”, som släpptes 1994 och fick hela Sverige att citera oförglömliga oneliners i många år framöver.
Att det har varit en efterlängtad film märks i publikströmmen. Fler än 50 000 biobesökare såg ”Lyrro” under helgen, vilket placerar den som ny etta på biotoppen.
Inför premiären berättade Peter Dalle för MovieZine varför tiden var rätt för en ny långfilm med det gamla Lorry-gänget.
- Det fanns så mycket saker att berätta. Jag kommer på saker varenda dag: ”tänk om det var så, tänk om de där bytte plats…” Det är så mycket som händer i världen, och då är sketchfilm väldigt bra. Man kan berätta om väldigt många saker under en sån här form, vare sig det är religion eller politiker, eller en relation med en sovande man.
Att det har varit en efterlängtad film märks i publikströmmen. Fler än 50 000 biobesökare såg ”Lyrro” under helgen, vilket placerar den som ny etta på biotoppen.
Inför premiären berättade Peter Dalle för MovieZine varför tiden var rätt för en ny långfilm med det gamla Lorry-gänget.
- Det fanns så mycket saker att berätta. Jag kommer på saker varenda dag: ”tänk om det var så, tänk om de där bytte plats…” Det är så mycket som händer i världen, och då är sketchfilm väldigt bra. Man kan berätta om väldigt många saker under en sån här form, vare sig det är religion eller politiker, eller en relation med en sovande man.
Dalle nämner att bara en femtedel av sketcherna han skriver blir riktigt bra:
- Men det tycker jag gäller för alla humorgrupper. Titta på Monty Python till exempel. En femtedel är riktigt jävla bra, sånt man går och tänker på. Allt som är roligt är ju på något sätt sant. Jag har svårt att förklara det... men om man skojar om någon, om det ska vara roligt och kanske lite genant och avslöjande, så måste det stämma. Några Python-grejer, som lejontämjar-sketchen, är bland det bästa de har gjort. Den är så söt, så fruktansvärt rolig och så sann.
Nour El-Refai och Björn Gustafsson är två av nykomlingarna i ensemblen, och spelar flera roller i filmens sketcher. Båda är uppväxta med ”Yrrol”-klipp och har sina favoritcitat.
- Det är ju humorhistoria och typ allmänbildning att ha sett det, både serien och filmen, tycker Nour El-Refai.
Björn Gustafsson tillägger:
- De första sekvenserna man minns är när de ska koppla upp en stereo. Och farbror Bosse. Jag växte faktiskt upp nära Claes Månssons sommarställe. Hans son var något år yngre än mig, och brukade berätta: ”Min pappa är med i en film där han säger: Jag har ätit pannkaka!”
Peter Dalle flikar in att repliken i ”Yrrol” improviserades fram på plats:
- Det händer inte ofta att man kommer på något på inspelningsplatsen. Men han såg så kul ut i den hjälmen. Jag sa till Claes: ”Kan inte du komma in och vara jätteglad och säga att du har ätit pannkaka?” Jag vet inte var jag fick det ifrån, det hänger inte ihop alls. Men det blev väldigt gulligt.
- Men det tycker jag gäller för alla humorgrupper. Titta på Monty Python till exempel. En femtedel är riktigt jävla bra, sånt man går och tänker på. Allt som är roligt är ju på något sätt sant. Jag har svårt att förklara det... men om man skojar om någon, om det ska vara roligt och kanske lite genant och avslöjande, så måste det stämma. Några Python-grejer, som lejontämjar-sketchen, är bland det bästa de har gjort. Den är så söt, så fruktansvärt rolig och så sann.
Nour El-Refai och Björn Gustafsson är två av nykomlingarna i ensemblen, och spelar flera roller i filmens sketcher. Båda är uppväxta med ”Yrrol”-klipp och har sina favoritcitat.
- Det är ju humorhistoria och typ allmänbildning att ha sett det, både serien och filmen, tycker Nour El-Refai.
Björn Gustafsson tillägger:
- De första sekvenserna man minns är när de ska koppla upp en stereo. Och farbror Bosse. Jag växte faktiskt upp nära Claes Månssons sommarställe. Hans son var något år yngre än mig, och brukade berätta: ”Min pappa är med i en film där han säger: Jag har ätit pannkaka!”
Peter Dalle flikar in att repliken i ”Yrrol” improviserades fram på plats:
- Det händer inte ofta att man kommer på något på inspelningsplatsen. Men han såg så kul ut i den hjälmen. Jag sa till Claes: ”Kan inte du komma in och vara jätteglad och säga att du har ätit pannkaka?” Jag vet inte var jag fick det ifrån, det hänger inte ihop alls. Men det blev väldigt gulligt.
Finns det utrymme för improvisation vid en sån här film?
- Nej, det händer inte ofta utan vi håller oss till det som står i manus. Eller jo: ”Tyst med dig och ditt lilla ansikte”. Den är Björns. Jag satt bredvid Henrik Schyffert på galapremiären, gud vad han skrattade åt det, säger Dalle.
Finns det några scener som du fick klippa bort?
- En jätterolig med Nour och Johan, där Nour är krigskorrespondent och befinner sig i krigszon utan att förstå det. Och en scen med mig där jag står och pratar om ubåtsdramat i Stockholms skärgård, och det händer absolut ingenting, och jag är jätteexalterad över det. Men hela det tv-sjoket i början blev för långt och tungt. Man ville just veta hur det blir med Josef och Maria, och med Claes och Suzanne som skulle resa bort.
Behövde du censurera dig? Blir det någonsin "för mycket"?
- Nej, så tänker aldrig jag. Men det fanns en scen som vi diskuterade när vi satt hemma i mitt kök och läste manus. I första manuset flyr Josef och Maria och kommer till en gummibåt som är skitrisig. De som har den här skitrisiga gummibåten, som fraktar flyktingar, försöker lägga upp det som att de har taxfree ombord och så. Johan Ulveson tog upp det: "Jag tror inte vi kan visa det, vad som kommer dyka upp är bilderna från tv med döda kroppar som ligger och flyter i vattnet. Och de bilderna är så mycket starkare så de kommer ta över den scenen." Jag tror att Johan hade rätt i det, så jag skrev om den.
- Nej, det händer inte ofta utan vi håller oss till det som står i manus. Eller jo: ”Tyst med dig och ditt lilla ansikte”. Den är Björns. Jag satt bredvid Henrik Schyffert på galapremiären, gud vad han skrattade åt det, säger Dalle.
Finns det några scener som du fick klippa bort?
- En jätterolig med Nour och Johan, där Nour är krigskorrespondent och befinner sig i krigszon utan att förstå det. Och en scen med mig där jag står och pratar om ubåtsdramat i Stockholms skärgård, och det händer absolut ingenting, och jag är jätteexalterad över det. Men hela det tv-sjoket i början blev för långt och tungt. Man ville just veta hur det blir med Josef och Maria, och med Claes och Suzanne som skulle resa bort.
Behövde du censurera dig? Blir det någonsin "för mycket"?
- Nej, så tänker aldrig jag. Men det fanns en scen som vi diskuterade när vi satt hemma i mitt kök och läste manus. I första manuset flyr Josef och Maria och kommer till en gummibåt som är skitrisig. De som har den här skitrisiga gummibåten, som fraktar flyktingar, försöker lägga upp det som att de har taxfree ombord och så. Johan Ulveson tog upp det: "Jag tror inte vi kan visa det, vad som kommer dyka upp är bilderna från tv med döda kroppar som ligger och flyter i vattnet. Och de bilderna är så mycket starkare så de kommer ta över den scenen." Jag tror att Johan hade rätt i det, så jag skrev om den.
"Lyrro - Ut & Invandrarna" går nu på bio.