Julfilm ska enligt mig:
1. Tydligt utspelas kring jul
2. Få min egen jul att kännas bättre
Traditionell julfilm är i mina ögon inget annat än ett hopkok av det värsta med högtiden, som i sig själv är ansträngd nog. Jag har svårt att uppskatta denna typ av visualiserad ångest och stress där kvinnor ängslas kring relationer och karlar, sin vikt, sina barn eller knappt är med alls. Männen är liksom i de flesta sammanhang givetvis med desto mer, inte sällan dräggfulla och dråpliga, svartsjuka eller fåniga, medan barnen springer runt och skriker. Suck.
Hos många utspelas detta scenario redan utanför tv:n bland pepparkaksbak och korvstoppning, så istället för att glo ännu mer på eländet, behöver vi något annat att vila ögonen på. Och det effektivaste motgiftet mot skräck hemmavid är faktiskt att se skräck på tv!
Således är alltså min bästa julfilm ”Stilla natt, blodiga natt” från 1974. En rysare om en mystisk seriemördare som går loss på ett internat i juletid.
Detta är en film före sin tid och egentligen den första riktiga slasher-thrillern som senare kom att inspirera bland andra ”Halloween”. Det är en ganska klassisk slakt-skräckis på flera sätt, men samtidigt så mycket bättre och faktiskt också annorlunda än de flesta senare filmer i genren.
Filmen är med sin enkla dramaturgi, primitiva spänning och sitt välskildrade, rysliga mysterium den bästa flykten från griskok och annat ok som tynger under årets mörkaste dagar.
Sjunk ner i din soffa under en filt och rys i kapp med några riktigt bra skådespelerskor som får spela ut DIN julångest på bekvämligt avstånd. Efteråt kan du sedan ta dig an den egna hetsen i ett avsevärt lugnare inre tempo. ”Stilla natt, blodiga natt” är därför inte bara skönt kuslig och underhållande, den är också en ren överlevnadsstrategi.
Den bästa julfilmen med briljanta Margot Kidder och Olivia Hussey i täten är en feministisk skräckis som inte exploaterar kvinnorna utan ger dem historier som bär. Tid ges till att presentera karaktärerna så att till och med mordoffren blir mer än bara just offer. Kvinnornas plats i berättelsen är central och de för dialoger med varandra och är med i intriger vid sidan av det som är den blodröda tråden i det stora. Morden är heller inte sexualiserade så som sedermera blev signum för genren. Här är det istället den krypande spänningen som är dominerande.
Fly julstressen med en glögg i handen framför ”Stilla natt, blodiga natt”. Till och med svärmor, om du har en, känns mindre jobbig efteråt. Jag lovar.
Hohoho.
Således är alltså min bästa julfilm ”Stilla natt, blodiga natt” från 1974. En rysare om en mystisk seriemördare som går loss på ett internat i juletid.
Detta är en film före sin tid och egentligen den första riktiga slasher-thrillern som senare kom att inspirera bland andra ”Halloween”. Det är en ganska klassisk slakt-skräckis på flera sätt, men samtidigt så mycket bättre och faktiskt också annorlunda än de flesta senare filmer i genren.
Filmen är med sin enkla dramaturgi, primitiva spänning och sitt välskildrade, rysliga mysterium den bästa flykten från griskok och annat ok som tynger under årets mörkaste dagar.
Sjunk ner i din soffa under en filt och rys i kapp med några riktigt bra skådespelerskor som får spela ut DIN julångest på bekvämligt avstånd. Efteråt kan du sedan ta dig an den egna hetsen i ett avsevärt lugnare inre tempo. ”Stilla natt, blodiga natt” är därför inte bara skönt kuslig och underhållande, den är också en ren överlevnadsstrategi.
Den bästa julfilmen med briljanta Margot Kidder och Olivia Hussey i täten är en feministisk skräckis som inte exploaterar kvinnorna utan ger dem historier som bär. Tid ges till att presentera karaktärerna så att till och med mordoffren blir mer än bara just offer. Kvinnornas plats i berättelsen är central och de för dialoger med varandra och är med i intriger vid sidan av det som är den blodröda tråden i det stora. Morden är heller inte sexualiserade så som sedermera blev signum för genren. Här är det istället den krypande spänningen som är dominerande.
Fly julstressen med en glögg i handen framför ”Stilla natt, blodiga natt”. Till och med svärmor, om du har en, känns mindre jobbig efteråt. Jag lovar.
Hohoho.
