Två av avsnitten, de som sändes i ”The Flash” och i ”Legends of Tomorrow”, var rätt bra. Hela konceptet led dock av ett sämre avsnitt i ”Arrow” och en fusk-crossover i ”Supergirl”.
De fyra avsnitten gör ett avbrott från seriernas ordinarie berättelser. Så även om man kanske hade hoppats att Barry Allen/The Flash skulle fråga andra superhjältar om hjälp mot hastighetsguden (?) Savitar eller att Legenderna skulle fråga The Flash om hjälp i kampen mot Reverse Flash, som samarbetar med Samien Darhk, är det alltså ett litet sidoäventyr vi får följa med på.
Utomjordingar attackerar Jorden. Hotet anses vara tillräckligt allvarligt för att The Flash ska samla ihop Team Arrow och Legenderna för att hjälpa honom.
Supergirl lurar oss på konfekten
Avsnittet som sändes i ”Supergirl” har fan ingen rätt att kalla sig ett crossover-avsnitt. Supergirl och DEO bekämpar ett virus som skickas ut av den främlingsfientliga (utomjordingsfientliga?) organisationen Cadmus. Medan Supergirl utkämpar strider dyker blå portaler upp, som alla som sett ”The Flash” känner igen som portaler mellan världar/tidpunkter. Det är dock inte förrän i avsnittets sista minuter som The Flash och Cisco dyker upp för att be om Supergirls hjälp.
Som sagt, detta gills fan inte som en crossover. Poängen med en crossover är att man vill se superhjältarna kämpa tillsammans under större delen av avsnittet. Man skulle kunna skylla på att Supergirl lever i ett parallellt universum och därför är svårare att skriva in i en crossover som involverar tre andra serier från ett separat universum. Men jag köper inte det. Det enda som hade behövts var att något från Supergirls universum behövdes i det andra universumet, så hade man kunnat få ihop ett avsnitt.
The Flash ger oss en stark inledning
Hela fiaskot med ”Supergirls” så kallade crossover blir ännu dummare när avsnittet i ”The Flash” börjar innan det i ”Supergirl”, vilket gör avsnittet i ”Supergirl” helt överflödigt i hänseende till crossovern.
The Flash är den första att konfrontera utomjordingarna. Han bestämmer sig för att samla de bästa superhjältarna han känner för att bekämpa utomjordingarna. Det blir dock lite hett om öronen när alla utom The Green Arrow och The Flash hjärntvättas av utomjordingarna, vilket resulterar i att vi bjuds på ett prima hjälte-mot-hjälte-scenario.
Det känns som att det är så här ett crossover-avsnitt ska göras. Hjärntvättningsvinkeln kan i och för sig kännas lite uttjatad, men det funkar. Och det är ju det viktiga.
Personligen tycker jag att ”The Flash” är en av de bättre superhjälteserierna som går just nu. Barry Allen/The Flash är en sympatisk karaktär, som fått utstå så många förluster i sitt liv. I det här avsnittet måste han ställas inför det faktum att det är på grund av honom som allt detta händer, i och med att han skapade den alternativa tidslinjen Flashpoint.
Avsnittet är känsloladdat och spännande. Jag vill dessutom ge en extra eloge till Dominic Purcell, som levererar ett par riktigt lustiga repliker som Heat Wave.
Arrow famlar runt i en drömvärld
En av de mest grundläggande principerna inom dramaturgi är att den andra akten kan vara lite problematisk, då sämre manusförfattare/regissörer inte riktigt vet vad de ska göra mellan presentationen och konfliktförlösningen. Avsnittet i ”Arrow” är ett ypperligt exempel på detta.
Oliver/The Green Arrow, Thea/Speedy, Sara/The White Canary, Dig/Spartan och Ray/The Atom har blivit tillfångatagna av utomjordingarna och får uppleva en drömvärld där de är vanliga människor, som aldrig gått igenom de händelser som gjorde dem till superhjältar. De måste nu ”hitta ut” ur denna drömvärld.
Jag avskyr detta upplägg i de flesta serier. Man får se hur det skulle kunna vara för sina favoritkaraktärer om det som gör att man älskar serien och dem hade varit väldigt annorlunda. Men jag vill inte att Monica i ”Vänner” ska vara en tjock oskuld. Jag vill inte att Meredith Grey i ”Grey’s Anatomy” ska vara tillsammans med Alex Karev. Och jag vill inte se ett avsnitt av ”Arrow” där Oliver Queen inte är The Green Arrow.
Visst är slutfajten, där våra hjältar minns sina ”verkliga” liv och tar sig an Malcolm Merlyn, Deathstroke och Damien Darhk rätt ball. Men det är efter cirka trettio minuter av vad som bara känns som utfyllnad.
Legends of Tomorrow gör det rätt
I det sista avsnittet av crossovern verkar manusförfattarna äntligen ha fattat hur man ska göra ett crossover-avsnitt. Hjältarna delar upp sig i mindre grupper, utför spännande uppdrag och förenas i slutändan för en rejäl fight där alla kämpar tillsammans för att besegra utomjordingarna.
Det sista avsnittet är det bästa. Det i ”The Flash” var också bra, men där skulle handlingen, skurkarna och hjältarna presenteras, vilket gör att det fanns mindre utrymme för hjältarna att faktiskt göra något. Det är dessutom ett bra val att låta en av hjältarna ta lite mer plats i själva handlingen genom att lägga ansvaret för händelserna på The Flash, som förtvivlat gör sitt bästa för att åtgärda de problem han orsakat. Det ger de andra hjältarna någon att samlas kring.
I själva actionsekvenserna får dock de flesta lika mycket utrymme att visa vad de går för. Superhjältefantasten i mig jublar av glädje när Heat Wave och The Green Arrow hamnar rygg mot rygg mitt i stridskaoset, när Firestorm utkämpar en desperat kamp mot en gigantisk bomb och när The Flash och Supergirl strategiskt placerar små sensorer på alla fienderna.
Det är, som sagt, lite synd att inte alla avsnitten kunde vara lika bra som det sista. Man får bara hoppas att vi slipper en fusk-crossover och ett utfyllnadsavsnitt nästa gång de gör en crossover. För visst vill se mer av det här.
Eller? Vad tyckte ni om crossover-avsnitten? Hade ni ett favoritavsnitt?
