De 9 dummaste ögonblicken i ”Jurassic Park”-filmerna

När Steven Spielbergs filmatisering av Michael Crichtons roman ”Urtidsparken” släpptes med buller och bång 1993 blev den snabbt den mest inkomstbringande filmen någonsin (rekordet slogs först av ”Titanic” några år senare).

 

Spielbergs smittsamma humor och häftiga action var ett perfekt recept i kombination med banbrytande specialeffekter. Knappast oväntat följde flera filmer av varierande kvalité men minst lika populära hos publiken. Snart kommer den femte uppföljaren, ”Jurassic World Dominion”. Men även om vi njutit av påkostade popcornrullar med dess häpnadsväckande - och skrämmande - dinosaurier så har story och karaktärer inte alltid varit prickfria.

 

Här är några ögonblick i ”Jurassic”-franchisen som helt enkelt var lite för dumma.

 

 

 

Som de flesta djur så gillar inte dinosaurier att man stjäl deras ägg och det gäller inte minst köttätande velociraptorer. Men det är inget hinder för ambitiösa men dumdristige Billy (Alessandro Nivola), assistent till doktor Alan Grant (Sam Niell). Trots varningar från Grant - och han om någon borde veta veta vad han pratar om - så slår den gamla girigheten till och Billy som ska föreställa paleontologassistent får alltså för sig att stjäla äggen med förhoppning att tjäna en hacka. Det kostar både Grants respekt och nästan deras liv.

 

 

 

Dennis Nedry (Wayne Knight) är kanske den karaktär i filmserien vi mest älskar att hata. Datoringenjören mutas att stjäla dinsosaurieembryon från parken och som vanligt slutar girighet med ond, bråd död. Men inte innan han avaktiverar hela parkens säkerhetssystem för att utföra sin stöld - allt medan en grupp besökare inklusive två barn är på guidad tur genom parken. Självklart bryter helvetet löst men åtminstone får Nedry vad han förtjänar genom närkontakt med en elak dilophosaurus.

 

 

 

Vad är en riktigt dålig idé efter att ha spenderat dagar på en ö där en stor del av din bemanning blivit dinosaurieföda? Att frakta en av de farligaste, Tyrannosaurus Rex, till storstaden (San Diego i detta fall) för att starta en ny attraktionspark. Trots det vansinniga i denna plan så är det något löjligt giriga affärsmannen Peter Ludlow (Arliss Howard) försöker sig på med väntat resultat i form av fler dödsfall och allmän förstörelse. Han kanske skulle sett ”King Kong” innan för att inse vad som komma skall.

 

 

 

Ken Wheatley (Ted Levine från ”När lammen tystnar”) är en gammal legosoldat och numera storviltsjägare som anlitas för att jaga och fånga in flera av dinosaurierna. Det är en osympatisk skurkkaraktär som lämnar flera av våra hjältar att dö medan han kidnappar veterinären Zia (Daniella Pineda) så vi vet att han kommer få sitt straff. Men inte ens en troféjägare besatt av samling på djurtänder är så korkad att han smyger in i den allt annat än ofarliga indoraptorns bur utan förstärkning och vid ren förmodan att bedövningsdosen är stark nog. Ledtråd till vad som händer sen - det är den inte.

 

 

 

Spielberg har en förkärlek till att terrorisera barn i de här filmerna och senaste installationen är inget undantag. Unga Maisie (Isabella Sermon), vars sanna identitet vi återkommer till, jagas av en hungrig och ganska förbannad indoraptor genom genom sin rika, påstådda morfars enorma herrgård, en omväxling från de vanliga parkmiljöerna. När hon får några sekunder på sig att hitta ett gömställe i ett sovrum väljer hon att gömma sig - i sängen. Inte under, eller i en garderob. Under täcket som hon lämpligt nog tittar fram från.

 

 

 

Kalla det moraliskt dilemma eller ett budskap kring djurrättigheter men senaste filmens upplösning är nästan förolämpande dum. De kvarlevande dinosaurierna är inlåsta i Lockwoods gods och riskerar att dö av läckande vätecyanid. Våra hjältar överväger då att alltså släppa ut de livsfarliga, allt annat än tama bestarna i världen innan det till slut är Maisie som trycker på den frisläppande knappen. Hade det varit inledningen på någon slags domedag hade det möjligen känts motiverat men här blir det bara ett knasigt upplägg på ännu en uppföljare.

 

 

 

Ian Malcolms (Jeff Goldblum) elvaåriga dotter Kelly (Vanessa Lee Chester) är mest i vägen, som barn i dessa situationer ofta är, fram till att hennes etablerade gymnastiska färdigheter kommer till användning. När Ian med vänner hotas av hungriga raptorer så kommer Kelly snurrandes och levererar en ordentlig spark som slungar dinosaurien ut genom ett fönster. Kul möjligtvis men ack så dumt.

 

 

 

Den femte och senaste filmen i serien är tveklöst den mest kritiserade, och det med all rätt. Här finns en hel del dumheter men det bisarraste som tar priset är ändå twisten att unga Maisie faktiskt inte är miljonären Benjamin Lockwoods (James Cromwell) barnbarn utan en klon av hans döda dotter! Det är visserligen en filmserie där vi sedan starten köpt och svalt att man skapat dinosaurier från mygg-DNA... men den här överraskningen kommer från ingenstans i filmens slutskede, leder ingenstans och nämns aldrig igen. Varför???

 

 

 

Det har hånats otaliga gånger sedan filmen släpptes men det går inte att komma undan - Bryce Dallas Howards klackskor är ett oavsiktligt skämt. Som om det inte är korkat nog att parkens verksamhetschef springer runt i djungeln i obekväma skor bättre anpassade för cocktail-mingel. Att hon i dessa lyckas springa ifrån en Tyrannosaurus Rex är logik mer lämpad för The Asylums B-rullar.