10 filmer ni absolut inte skall se på första dejten

 

Att ge sig ut i dejtingdjungeln är ingen barnlek. Vad skall man egentligen göra på första träffen?  Middag och bio verkar vara ett vedertaget koncept men jag gissar att det finns bättre sätt att lära känna varandra.

 

Att se en film ihop är en enkel och på många sätt självklar utväg; ni sitter där tillsammans och det är accepterat att man inte behöver prata. Glöm dock inte att ni efter filmen förväntas diskutera just denna… Är det värt det? Om ni nu ändå envisas kommer här tio filmer ni verkligen skall undvika. 

 

 

 

Genom ”Blue Valentine” får ni verkligen hela kitet; en steg för steg-guide till hur ert kommande förhållande kan se ut. Här får vi följa Dean (Ryan Gosling) och Cynthias (Michelle Williams) resa från romantikens rosaskimrande topp till skilsmässans deppiga dal. Genom flashbacks filmen igenom får vi se vad som har lett fram till den minst sagt spända stämningen i deras förhållande.

 

”Blue Valentine” är en riktigt bra film som på ett ärligt sätt visar romantikens för- och nackdelar. Det är dock svårt att finna något mer deprimerande för en första dejt än att betrakta ett förhållandes utdragna och hatiska död. Kolla istället på något mer upplyftande, typ ”Vägen” (2009) eller ”Schindler´s List (1993). 

 

 

 

Även om du vill impa på din dejt genom att fylla TV-rutan med en av Nicolas Cages tre balanserade rolltolkningar, tänk om. Nog finns det en vacker kärlekshistoria i filmen men det förtas lite av deppigheten i att Nic spelar en ohyggligt livstrött superalkis som blir förälskad i ett fnask (Elisabeth Shue). En inte helt friktionsfri relation som bevisar att kärleken inte alls övervinner allt. Yay.

 

Alla vet varthän det barkar men man hyser ändå något slags hopp in i det sista. Får du komma till efter att eftertexterna rullat; grattis. Du är per automatik dubbad till riddare av galaxen. 

 

 

 

Ruben Östlunds tokhypade drama må var lite ojämnt men bygger verkligen upp en ohyggligt jobbig stämning filmen igenom. En till synes perfekt familj på skidsemester. En lavin på väg mot restaurangen där de äter lunch. Pappa Tomas överger familjen och flyr för livet men lavinen avtar en bit innan den når restaurangen. Taskigt läge helt enkelt.

 

Många jobbiga frågor dras fram i ljuset och det är plågsamt att betrakta den allt djupare sprickan som uppstår i familjen. ”Jag vill inte bevittna det här”-känslan som sitter kvar under filmens två timmar är inte första dejten-material. 

 

 

 

Kärleken är blind som man brukar säga. Blind och möjligen död. Jörg Buttgereits kontroversiella 80-talspärla skildrar kärleksförhållandet mellan Rob, Betty och det ruttnande lik Rob en dag släpar med sig hem. Ett lik hans fru verkar uppskatta mer än stackars Rob själv.

 

”Nekromantik” är fortfarande förbjuden i flertalet länder och kan vara lite svårsmält som hålla handen-film. Såvida ni inte har träffats på någon dejtingsajt för nekrofiler vill säga…

 

 

 

Ni vet ganska snabbt vad ni har att vänta om ni slänger på ”Shame” på er date night. Efter några minuter har ni Michael Fassbenders svängande hästapenis fastetsad på näthinnan och på den vägen är det.

 

”Shame” håller inte direkt tillbaka i sin iver att skildra en sexmissbrukares liv och leverne och filmen fick också den amerikanska censurens motsvarighet till en dödsdom: NC-17. Fassbenders karaktär är en man oförmögen att ingå en normal kärleksrelation och där varje vaken stund ägnas åt sex eller tanken på sex. Mycket snusk blir det också under speltiden; en massa mekaniskt sex helt frånkopplad från känslor. Romantiken flödar!

 

Lycka till att småprata om filmen hundra minuter senare när ni har känt varande ungefär lika länge. ”Så… Vilken scen gillade du bäst?” 

 

 

 

Det må vara en lågoddsare att slänga med ”Farlig förbindelse” med tanke på sammanhanget men likväl har filmen åldrats hyggligt väl under sina mer än trettio år. 

 

Skulle ni, av någon märklig anledning dra på filmen på första dejten, får vi hoppas att ni har samma målsättning med er stundande relation. Låt oss också hoppas att ingen av er redan är i ett stadigt förhållande, allt kan bli jättebökig om så är fallet. Oklarheter kring detta verkar nämligen sluta i stalking, kokta husdjur och mord.

 

En läxa att ta med sig när ni skall försöka konversera lite efter det att TV-rutan blivit svart och älskogen väntar. ”Så… hur ser du på det där med monogami?. Och kaniner… gillar du kaniner?”. 

 

 

 

Ah, smekmånad… Det ultimata tillfället att hylla kärlekens storslagenhet. Ett ungt par beger sig efter bröllopet ut till en romantisk stuga i skogen för att fira. Det låter väl som en helmysig film att bjuda din nya bekantskap och potentiella livskamrat på?

 

Tyvärr verkar ingen på film ha lärt sig att ödsliga stugor omgärdade av läskig jävla skog aldrig slutar bra. Första natten hittas frugan irrandes omkring bland träden. Det som händer därefter är inget som kan klassas som bra för deras fortsatta förhållande. Låt inte titeln lura er; efter nittio minuter kommer giftermål att kännas lika lång borta som dejt nummer två. 

 

 

 

Judd Apatows riktigt roliga film är helt klart en avstickare jämfört med övriga ångest-rullar på listan. Eller det kanske snarare handlar om en annan typ av ångest… Mysångest? Det är säkert ett begrepp, vi kör på mysångest.

 

Filmen är likväl inte att rekommendera till premiärdejten. Att följa ett omaka par, som blir just ett par, till följd av ett engångsligg med påföljande graviditet kan kännas lite krystat. Skulle ni ändå, bland alla miljontals filmer, välja att se ”På smällen” kanske det åtminstone resulterar i säkert sex. Om ni gillar varandra och vill fortsätta kvällen vill säga. Det är klart ni vill! Nu rider vi på den här positiva känslan till nästa rulle på listan som är… 

 

 

 

Och där försvann den där känslan vi precis snuddade vid. Likt alla deppiga kompisar på listan bör ”Revolutionary Road” inte ses på första dejten. Den bör inte heller ses en vecka efter uppbrottet från en tolv år lång relation, när lägenheten är såld och man sitter i sin ensamhet på 34 kvadrat. Just sayin...

 

Jag vet egentligen inte när den bör ses, förutom möjligen när du är på topp och kan tänka tillbaka på den där pissiga perioden av ditt liv när det dåvarande förhållandet inte var superbra. Ja… Möjligen då. Sam Mendes lyckopiller bör nämligen ses, filmen är verkligen fantastisk och sätter fingret på den där gnagande frågan: Är detta allt? 

 

 

 

Jahapp… Var skall man börja? Från början antar jag, och den är faktiskt riktigt bra. Efter en lika delar snygg som fruktansvärd inledning tar Lars von Triers ”Antichrist” ut svängarna rätt ordentligt. I ett försök att bearbeta sin sons död åker filmens par, spelat av Willem Dafoe och Charlotte Gainsbourg, ut till en öde stuga i skogen. Dafoes karaktär är terapeut varpå han, enligt yrkets alla riktlinjer, beslutar sig för att behandla sin frus depression. Bra plan.

 

Jävla von Trier, vad är det för fel på dig? Som uppväxt på skräckfilm anser jag mig vara rätt luttrad vad det gäller obehagligheter men ”Antichrist” spelar i en egen liga. En ångestrykande blandning av självhat, demonhallucinationer, osexigt sex och könsstympning.

 

Ett hett tips för alla som vill baka ihop första dejten till tre; första enda och sista. Kommer ni mot förmodan i rätt stämning efter filmen; sök kvalificerad hjälp. Och välj i så fall inte en terapeut… Sikta högre.