Få filmer har haft sådant inflytande inom science fiction- och skräckgenren som “Alien”. Innan hade rymdmonstret klassats som en fånig specialeffekt förpassad till dåliga B-filmer. Helt plötsligt var slemmiga, blodtörstiga aliens det nya svarta.
Men i skuggan av Ridley Scotts klassiker fanns alla de härliga svartvita sci-fi-rullar som lade grunden för genren. Och efteråt var det svårt att komma upp i samma nivå trots att många rymdmonster var minst lika spännande. Här är några alienfilmer du missat men borde ta en titt på.
Anfall från Mars (USA, 1953)
Charmig variation på “Världsrymden anfaller” där en liten pojke bevittnar hur utomjordingar landar och sedan börjar hjärntvätta invånarna i hans småstad, inklusive hans egna föräldrar. De gröna varelserna styrs självfallet av ett ondskefullt huvud med tentakler. Lättsmält men även spännande B-filmsunderhållning.
The Borrower (USA, 1991)
Efter att ha skrämt slag på oss med “Henry - en massmördare” så följde regissören John McNaughton upp med den här mindre kända men desto mer sevärda lilla rysaren. En kriminell utomjording skickas till jorden som straff (!) och får mänsklig skepnad varpå han ständigt måste ersätta sitt huvud med ett nytt... Hysteriskt upplägg stilfullt regisserad med galna effekter.
Creature (USA, 1985)
1980-talet fylldes av oräkneliga “Alien”-kloner, den ena värre än den andra. Den här är dock värd en titt. Expeditionen här stöter på ett krokodilliknande monster på Titan, en av Saturnus månar. Den här besten har dock förmågan att styra tankar och väcka döda till liv! Och när man minst anar det så dyker kultlegenden Klaus Kinski upp och äter smörgåsar i en dramatiskt laddad scen.
Dark Skies (USA, 2013)
Att trevlig Svensson-familj i idyllisk villaförort råkar ut för hemskheter är knappast något nytt men den här skräckisen är ovanligt kuslig för sin sort. Keri Russell ser sin familj och hus terroriserade av okända krafter och får lära att de måste slå tillbaka för att överleva. Sunt fokus på karaktärer snarare än effekter gör att det blir desto läskigare när det börjar hända saker.
De gröna monstren (Japan, 1969)
Inom alla skräckgenrer finns filmerna så dåliga att de blir bra. Denna har till och med ett eget ledmotiv, den trallvänliga “Green Slime”! Här tycker några forskare att det är en bra idé att ta med grönt slem till sin rymdstation. Entré för monster med röda ögon och tentakler. Ett måste för ett fulländat B-skräckmaraton.
Evil Aliens (England, 2005)
En lite väl ambitiös TV-reporter med filmteam anländer på brittisk ö för att dokumentera - och fejka - en utomjordisk invasion. Gissa om de får mer än de önskat? Där andra rymdinvasioner kanske går på den mer subtila terrorn så ryggar den här splatterkomedin knappast tillbaka för brutalt våld och blodiga effekter. Låg budget men glatt humör, glimt i ögat och fyndig twist i slutet.
Galaxy of Terror (USA, 1981)
Leta efter astronauter som försvunnit på en mystisk planet leder oftast till trubbel. I den här härligt billiga “Alien”-kopian så förvandlas dina mardrömmar och rädslor till verklighet. Om du inte visste så är en av dem att våldtas av en enorm larv! En riktig kultfilm med skräckveteraner som Robert Englund och Sid Haig i rollerna, samt scenografi av självaste James Cameron!
Grabbers (England/Irland, 2011)
Tentakelförsett monster från ovan sätter huggtänderna i en liten irländsk fiskarö. När en alkoholiserad snut och andra överlevare inser att bestens svaghet är alkohol blir det att ta till flaskan för att överleva. Förvånansvärt välgjord men desto mer hejdlöst rolig skräckkomedi med fyndiga referenser - missa inte “Gremlins”-inspirerade barscenen.
Invasion från Mars (USA, 1953)
Fler utomjordiska varelser (denna gång i form av enorma ögon!) som tar över människors kroppar. I den här godingen kraschar de i Arizonas öken och använder sig av sina mänskliga värdar för att laga sitt skepp. En spännande men även tacksamt nedtonad film baserad på en berättelse av Ray Bradbury (Invasion på Mars, Fahrenheit 451).
Knackarna (USA, 1993)
“Tommyknockers, tommyknockers, knocking at my door...” Alla som rensade videohyllorna i jakt på Stephen King-skräck minns ramsan. En liten TV-film (ursprungligen miniserie) efter en av Kings mindre kända romaner om en mystisk kraft från ovan i form av ett grönt sken som förvandlar invånarna i en småstad i Maine. Med TV-stjärnor som Jimmy Smits, Marg Helgenberger och Traci Lords i rollerna.
Mars - Dödsplaneten (USA, 1958)
En orättvist bortglömd klassiker, historisk som den ultimata inspirationen för “Alien”. Följer besättningen på ett rymdskepp som skickas till Mars för att leta efter ett annat, kraschat skepp och när de räddar den enda överlevande följer en objuden gäst med... En av de bättre, mer seriöst menade monsterfilmerna från dess tid.
Planet of the Vampires (Italien, 1965)
Skräckmästaren Mario Bavas bidrag till science fiction-genren är en typiskt honom vacker, kuslig och stämningsfull liten monstersaga (dock utan vampyrer trots engelska titeln). Här landar två rymdskepp på mystisk planet sökande efter försvunna besättningsmän och stöter på varelser som tar över deras kroppar och vänder dem mot varandra.
Slither (USA, 2006)
Meteor landar i småstad och släpper lös en drös slemmiga aliensniglar som bosätter sig i förbipasserande Michael Rookers hjärna. Hans stackars fru Elizabeth Banks får snart ta hand om konsekvenserna. Äcklig, kul parodi med en härligt rå humor och dussintal blinkningar till klassiker som “Faran från skyn” och “The Thing”. En oförtjänt flopp som är värd att återupptäcka. Regidebut för Troma-veteranen James Gunn.
Vilket bortglömt rymdmonster vill du tipsa om?