10 filmtips till Mors dag

På söndag är det dags att fira mamma då det återigen är Mors dag. Film är annars ett medium där vi ofta har hyllat, firat och blivit skrämda av de som gett oss livet. MovieZine tipsar här om några filmer med starkt moderstema. Och glöm inte morsan nu på söndag.

Mamma: Galna hemmafrun Beverly Sutphin (Kathleen Turner) tar till mordiska medel då folk är elaka mot hennes familj.

Kommentar: När det står John Waters under ordet regissör är vi vana vid att det blir knäppt och Serial Mom är minst tjugo gånger galnare än alla Desperate housewives-avsnitt tillsammans. Turner är rena dynamiten som en morsa som antagligen är världens mest tillgivna, men också mest galna då hon spetsar dotterns elake pojkvän med ett värmespett eller kör över sonens lärare som gett honom kritik. Don’t mess with tha mother!

Mamma: Lönnmördaren Beatrix Kiddo (Uma Thurman) ska sätta dit sina forna kollegor som la henne i koma och såg till att hennes barn dog.

Kommentar: Tarantino visar att känslor kan vara minst lika våldsamma som pistoler eller knivar då den mest otittbara scenen i filmen är den då Thurman inser att hon förlorat sitt barn. Dock visar det sig sedan att det lilla flickebarnet lever och Thurmans medkänsla över att träffa någon så nära för första gången är helt fantastisk. Får alla att förstå att hämnd är byggt på känslor.

Mamma: Sjuksköterskan Manuela (Cecilia Roth) söker sin avlidne sons pappa som arbetade som transvestit i Barcelona.

Kommentar: En av Almodóvars mest gripande men samtidigt också roliga. Visar att vi alla har moderskänslor i oss och vad vi är beredda att göra för våra barn, oavsett om de är i livet eller inte. Roth kastar sig totalt utan säkerhetsnät, in i den allra värsta av sorger, att förlora sitt barn, men tappar aldrig fokus. En film för alla som förlorat tron på moderskapet.

Mamma: Mobbande morsan Anne Ramsey ser till att sin son drömmer om att slänga henne av tåget. Nuff said.

Kommentar: Extremt elakt, men också riktigt roligt då Ramsey gör karriärsbästa som den helt vidriga mamman utan några som helst förmildrande omständigheter. Och det är precis det som är så kul. Regissören Danny DeVito vågar visa upp en grotesk och överdriven version av en moder, vilket både är modigt och, i vissa fall, kanske inte helt orealistiskt.

Mamma: Militärfrun Carly (Jessica Lange) är flirtig, bångstyrig och inte speciellt bra som varken hustru eller mamma.

Kommentar: Visar att moderskap inte alltid behöver vara bra. Trots att Carly är en älskvärd person visar hon inte direkt upp bra omdöme då hon tar med sina flickor i en galen bilfärd mitt in i en militärparad då hon skäller ut en älskare som satt hennes man i fängelse på falska grunder.

– Livet har många överraskningar, jag är nog en av dina, säger hon till sin dotter Alex. Så sant som det är sagt.

Mamma: Konsertpianisten Charlotte (Ingrid Bergman i en av sina sista roller) reser till sin dotter. Ett besök som inte kantas av kärlek.

Kommentar: Ett modigt Bergmanporträtt av en mamma som stänger in sig själv i en så kall kyla att det blir som i en frys när hon ska kommunicera med sin dotter. Ett bevis på att en glad och ytlig mamma kan dölja mycket under ytan. Väldigt obehagligt, men också intressant och tänkvärt.

Mamma: Sarah Connor (Linda Hamilton) skyddar sin son allt vad hon kan när dödsmaskiner som behagar förstöra allt och alla anländer.

Kommentar: Det finns vissa som säger att en mamma kan lyfta en bil om hennes barn ligger under den och Sarah Connor skulle kunna vara en sådan. Hennes kärlek till sin son gör att hon vågar riskera allt och framför allt sig själv, för att föra honom i säkerhet. Ingen är tuffare än mamma.

Mamma: Bambis mamma gör det som alla föräldrar säger att de skulle göra, hon offrar sig för sitt barn.

Kommentar: En av Disneys mörkaste stunder utspelar sig på en äng där ett enda skott ekar högre än Hollywoods samtliga explosioner. När Bambis mamma offrar sig för att rädda sin son finns inte ett torrt öga i biosalongen och är det modigaste vi sett från en förälder. Visar också hur mycket våra föräldrar ändå finns kvar i våra liv även när de lämnat oss fysiskt.

Mamma: Betty Mahmoody (Sally Field) flyr från sin iranske man för att ge sin dotter ett bättre liv i USA.

Kommentar: Politiskt korrekt så det räcker och blir över, men faktum är att detta återigen är ett bevis på hur dugliga våra mammor kan vara i krissituationer. När Betty tar sig själv och sin dotter via öknar och människosmuggling kan man hävda att hennes planer kanske inte är direkt superba, men känslan i hennes handlande är moderskap stark som sten.

Mamma: Aurora Greenway (Shirley MacLaine) är knappast någon tyst eller uppmuntrande mor. Men när hennes dotter blir sjuk ger hon allt.

Kommentar: Många minns fortfarande scenen då MacLaine skriker i total frustration: Ge henne sprutan! med syftning på att dottern måste få morfin för att sova. Ett bra exempel på hur våra mammor kan verka väldigt ointresserade av oss, men ändå vara där när det blåser som hårdast.