"Gilmore Girls" - Vi måste snacka om de fyra sista orden!

I sista avsnittet av ”Ett år med Gilmore Girls” får vi bekräftat de rykten som cirkulerat på nätet. Rory är gravid. Det är enligt mig en fantastisk avslutning, men också en oviss början som vackert visar livets cykel, något serien alltid lyckats göra med stor charm. Men alla håller inte med mig, flera fans har blivit upprörda över det öppna slutet och uppmanar Netflix och Warner Bros att göra en fortsättning. 

Personligen tycker jag det är ett värdigt slut särskilt eftersom seriens fokus alltid varit på mor- dotterrelationer. ”Ett år med Gilmore Girls” lyckas också med konsttycket att undvika klichéer då Rory befinner sig i allt annat än en stabil livssituation när hon får beskedet. Hon har just gjort slut med sin anonyma pojkvän Paul och avslutat sin relation som älskarinna till Logan. I ett förvirrat ögonblick har hon legat med en kille utklädd till Wookiee och nog fanns det romantiska vibbar mellan henne och Jess. Kvar sitter man med frågan – vem är pappan till barnet? Fast behöver den frågan besvaras?

Jag har nämligen som nybliven mamma insett att behållningen med ”Gilmore Girls”  och ”Ett år med Gilmore Girls” ligger i att vi aldrig behövt uppleva Rorys tidiga barndom. Vi har inte behövt se Lorelai kämpa med blöjbyte, sömnlösa nätter och kräk överallt. 

Och om skaparna väljer att göra en fortsättning gör de nog bäst i att hoppa tio år fram i tiden, åtminstone förbi småbarnsåren. Detta kanske främst för att ”Gilmore Girls” är synonymt med intrikat och rapp dialog och jag har svårt att föreställa mig en femåring hänga med i Lorelais och Rorys diskussioner även om jag inte betvivlar Amy-Sherman Palladino förmåga att dra popkulturella referenser till allt, inklusive ”My Little Pony” och ”Pingu”.