Magiska spelögonblick #6: Jag blev mindblown av DEN flashbackscenen i "God of War"

För sisådär en miljon år sedan, gick jag in på den sedan länge utrotade spelaffären EB Games (RIP). Ung, våghalsig och redo att bli nekad skulle jag försöka köpa "God of War" till Playstation 2, trots att jag inte hade åldern inne. Jag hade sett trailers för detta ultraslafsiga hack 'n slash-ävenyr, där valkyrier fick sina vingar avslitna och fiender höggs mitt itu. Självklart var jag sugen på att slakta mig igenom antikens Grekland.

 

 

EB Games-chansningen lyckades och när jag väl började spela blev jag golvad redan i introscenen: Kratos klev ut över klippkanten uppe på Mount Olympus högsta topp, kastade sig ner i havet mot en säker död, och sedan spolades tiden tillbaka några veckor. Det påminde inte så lite om klippningen i valfri Tarantino-film, eller varför inte gamla goda "Lost" med alla sina tidshopp.

 

Jag spelade som Kratos, en arg (jättearg) spartan som av oklar anledning var onaturligt blek i hyn och vars mål var att döda självaste Ares, krigsguden, God of War. På den tiden älskade jag buttonmashing och hade inga problem med att trycka fyrkant, fyrkant, trekant på repeat så fort det dök upp fiender. När jag i vuxen ålder har försökt spela "God of War", slås jag snabbt av hur otroligt enformigt det känns redan efter en liten stund. Stackars tummar, vem gillar egentligen sån här knapphets?!

 

 

Nå. Till skillnad från den utdaterade spelbarheten, har åtminstone storyn åldrats vackert. Jag vill påstå att den är långt mer spännande och tajt än den "The Last of Us"-inspirerade rebooten från 2018. Jag älskade de många flashbackscenerna i originalspelet, hur det under hela hämndresans gång avslöjades mer och mer om Kratos förflutna. I råsnygga videosekvenser fick vi följa Kratos dåtida illdåd, se hur han i ett svagt ögonblick valde att göra en deal med Ares. Krigsguden gick med på Kratos rop på hjälp och gjorde honom i samma veva till en ostoppbar mördarmaskin, kedjade fast hans armar med de ikoniska Blades of Chaos.

 

Dessa klingor använde Kratos för att slakta alla som stod i hans och Ares väg, men oturligt nog slungade han dem slutligen mot sin egen fru och barn, lurad av Ares som inte ville att något skulle hålla honom tillbaka (fru och barn är ju en rätt bra anledning till att inte vara ute och härja, plundra och mörda hela tiden). I en räd där alla hus i byn brändes ner och Kratos högg hejvilt omkring sig, hamnade hans familj i vägen. När de föll döda framför spartanen, vände han sin vrede mot Ares.

 

 

I vad som jag anser vara den bästa sekvensen i hela spelserien, fick vi se byns orakel lägga en förbannelse över Kratos. Hon lät askan från hans döda familj etsas fast i hans hud, göra den alldeles spökvit, så att alla han mötte skulle veta vad han hade gjort. Innan denna flashbackscen hade det varit ett mysterium varför spartanen liknat ett spöke, men nu föll bitarna äntligen på plats. Ghost of Sparta var född och nu förstod man helt och hållet Kratos strävan efter hämnd på Ares.

 

"God of War" är en äkta grekisk tragedi och att originalspelet har blivit lite bortglömt på grund av de nya spelen, är den största tragedin av dem alla. Det första spelet från 2005 är fortfarande min favorit i hela serien, trots att det idag gör ont i tummarna att spela det. Kolla in det grymma videoklippet här nedanför så förstår du vad som gjorde det ursprungliga "God of War" så episkt!

 

 

Tidigare delar i denna artikelserie:

Magiska spelögonblick #10: Introt i "The Last of Us" gör mig lika tårögd varje gång 

Magiska spelögonblick #9: Den första kolossen i "Shadow of the Colossus" fyllde både mitt hjärta och min tv-skärm 

Magiska spelögonblick #8: Bankrånet i "Grand Theft Auto IV" var spelversionen av filmen "Heat"

Magiska spelögonblick #7: Vingmössan i "Super Mario 64" tog tv-spel till nya höjder