Magiska spelögonblick #8: Bankrånet i "Grand Theft Auto IV" var spelversionen av filmen "Heat"

Precis som i de där låtarna av Veronica Maggio och Håkan Hellström, var jag bara 17 år. 17 år gammal när "Grand Theft Auto IV" släpptes 2008 och jag med viss sorgsenhet sålde av min två år gamla Nintendo Wii, skaffade mig en Xbox 360 istället. Varken "Gears of War" eller "Halo 3" hade fått mig att gå över till Microsofts Xbox-uppföljare, men nu när ett nytt "Grand Theft Auto" äntligen hade släppts blev jag övertygad. Jag hade viftat klart med Nintendo Wii, ville spela något mer... vuxet.

 

Det var julafton 2008. Vi hade precis skaffat en enorm, 42-tums plasmateve, Xbox 360 var inkopplad och bilden högupplöst, kristallklar. Tydligen hade jag varit såpass snäll det året att tomten tyckte att jag förtjänade att få ett paket innehållande Rockstars ultravåldsamma gangsterhistoria. Få gånger tidigare har jag blivit lika golvad av ett grafikhopp som när jag gick från att spela "Mario Kart Wii" (såg ut som skräp!) till "Grand Theft Auto IV". Ljuseffekterna var i realtid, bilarna gick sönder helt verklighetstroget när man krockade, människorna började halta om man sköt dem i benet. Snacka om häxkonster!

 

 

Men det var inte bara grafiken och den toppmoderna fysiken som tjusade mig, nej. Det var känslan. Känslan av att jag genom Niko Bellics ögon verkligen fick åka runt och upptäcka New York, eller förlåt: Liberty City. Den stora metropolen andades av äkta liv på ett sätt som Rockstar än idag är den enda spelstudion att lyckas skapa i sina spel, där varenda skyskrapa, fotgängare och bilmodell var utformade med omsorg. Staden som aldrig sover höll mig vaken långt in på jullovsnätterna.

 

Jag kan prata i evigheter om alla små detaljer som gjorde "Grand Theft Auto IV" så speciellt, men det var framför allt ett uppdrag som tog serien till nya, filmiska nivåer: Three Leaf Clover. Mer känt som Bankrånet. Bankrånet som skulle komma att lägga grunden för uppföljaren "Grand Theft Auto V", där många av huvuduppdragen går ut på att råna olika ställen. Jag är övertygad om att "Grand Theft Auto V" hade sett väldigt annorlunda ut om det inte vore för hur populärt Three Leaf Clover-uppdraget blev i föregångaren.

 

 

Iklädd en nyköpt kostym, slips och solbrillor, sätter sig Nico Bellic i en Lexus-inspirerad bil tillsammans med de irländska maffiabusarna Michael Keane, Packie och Derrick McReary. Trion vill göra sig en rejäl hacka genom att råna Algonquins (Manhattans) största pengadepå: Bank of Liberty. Och som tur är har de bjudit med Niko Bellic, så att jag som spelar får vara med om det häftigaste uppdraget i "Grand Theft Autos" historia!

 

Att det är en lång biltur över Brooklyn-bron innan själva rånet ens drar igång, ger bara extra uppbyggnad inför det som komma skall. Det snackas och skojas friskt i bilen medan skylinen av New York tornar upp sig där framme, och jämförelser med hårdkokta thrillern "Heat" är inte långt borta, även om Michael Manns bankrånardrama utspelar sig i Los Angeles istället för i New York.

 

 

Framme vid banken, kliver vi in med dragna automatvapen, tunga shotguns. Fyra rånare som genomför det mest filmiska rån som gjorts i ett spel – åtminstone fram till "Grand Theft Auto V" – där kunder och personal hålls gisslan, vild skottlossning utbryter, bankvalv sprängs, axelväskor fylls med sedelbuntar och kort sagt: barndomens bankrånar-fantasier blir till konsekvenslös verklighet. Ja, vi har alla lekt/drömt om att vara bankrånare, låtsas inget annat!

 

När vi flyr från Bank of Liberty med miljontals stulna dollar i beslag och den ihjälskjutna Michael Keane kvar inne på banken, pumpar adrenalinet lika hårt för mig som för Niko Bellic. Detta var sannerligen något annat. Något större, bättre och brutalare. Jag var bara sjutton år, och världen var min.

 

 

Tidigare delar i denna artikelserie:

Magiska spelögonblick #10: Introt i "The Last of Us" gör mig lika tårögd varje gång

Magiska spelögonblick #9: Den första kolossen i "Shadow of the Colossus" fyllde både mitt hjärta och min tv-skärm