Ikväll på tv: "Shithouse" är ett skithus som inte luktar illa

"Shithouse" är Cooper Raiffs prisbelönta regidebut. Vilket är extra imponerande med tanke på att han även skrivit manus och spelar huvudrollen som Alex, en nybliven collegestudent som försöker hitta sin plats i tillvaron.

 

I ett försök att lära känna lite nytt folk (och göra sanning av lögner om socialt liv som han berättat för sin mamma) besöker Alex en fest på studenthemmet Shithouse. Där möter han Maggie (Dylan Gelula), som efter en usel dag bara vill hänga med någon hela natten.

 

I ett försök att träffa nya människor går han på en fest på studenthemmet Shithouse där han träffar Maggie, som efter en usel dag vill hitta någon att hänga med hela natten. Uppskattning uppstår.

 

Det må vara ett enkelt skämt att göra, men "Shithouse" är sannerligen ingen skitfilm. På Rotten Tomatoes har den höga 95% hos kritiker och nästan lika imponerande 80% hos publiken. Kritikerkårens bedömningar sammanfattas med att det handlar om "en avväpnande ömsint titt på unga vuxnas ennui, det här skithuset stinker inte".

 

Mer specifika åsikter? Ty Burr på Boston Globe skriver att "filmen är uppfriskande ärlig om den stress och depression som kan komma med att vara ung, manlig och obunden."

 

Richard Larson, Vanity Fair: "Det är en värmande, energisk film, väl avvägd i sitt tekniska tillvägagångssätt ... och djupt medkännande mot sina sympatiska karaktärer."

 

Tomris Laffly, RogerEbert.com: "Genom filmfotografen Rachel Kleins intima lins, som värdesätter långa tagningar och närbilder, överför Raiff på det hela taget en ungdomlig värld till duken, prydd med djupa existentiella bekymmer i den tidiga vuxenåldern."

 

Med andra ord är "Shithouse" definitivt en film som är mer än bara sin titel.