När biopremiären av David Lowerys "Peter och draken Elliott" - eller "Pete's Dragon" som jag av snart uppenbara skäl kommer kalla filmen i den här krönikan - började närma sig fylldes jag snabbt av mycket positiva känslor. Jag är inte direkt ett fan av originalfilmen från 1977, men Lowery är en väldigt lovande färsk regissör och hans nya version har hyllats till skyarna av flera kritiker jag respekterar djupt. Dessutom vittnar den internationella marknadsföringen om en mysigt nostalgisk, ambitiös och snygg familjefilm som jag tror kan falla mig i smaken.
Peppen var med andra ord skyhög, men det dröjde inte länge innan peppen övergick i besvikelse. Om man vill se "Pete's Dragon" - en film som rosats av majoriteten av den (vuxna) amerikanska kritikerkåren - i Sverige så har man nämligen inget annat val än att se den dubbad med svenska röster, det är det enda alternativet som finns. Istället för att få höra Robert Redfords, Bryce Dallas Howards och Wes Bentleys originalröster så kommer vi få höra smärtsamt uppenbart studioinspelade svenska röster av exempelvis Cecilia Wrangler, Frank Thunfors och Niklas Falk.
Det spelar ingen roll hur bra jobb dessa tre sistnämnda gör, för dubbning är och förblir ett väldigt problematiskt koncept. Arbetet, idéerna och kärleken bakom originalrösterna kan aldrig matchas av den snabbt ihopsnickrade dubbningen, vilket leder till en tydlig kvalitetsförsämring. Visst, de allra yngsta barnen kan hänga med bättre, men är det värt det? Många filmer som är delvis riktade till en yngre publik använder extra tydligt visuellt berättande för att underlätta, vilket gör att det svenska talet kanske inte ens behövs.
Om man jämför Sverige med andra länder i Europa är vi lyckligtvis relativt skonade från dubbning i de flesta fall, men särskilt när det gäller animerad film förekommer det fortfarande. Med tanke på att det i de fallen är studioröster hur man än vänder och vrider på det känns det en aning mer naturligt, men även där har det börjat det bli förlegat med dubbning de senaste åren. Vår tids 3D-animering är nu så pass sofistikerad att karaktärernas munrörelser i princip är lika detaljerade som en filmad människas, vilket också gör att eventuell osynk blir precis lika tydlig som i spelfilm. I "Lejonkungen" kunde man komma undan med det, men i "Inside Out" blir det en omöjlighet.
Dubbning i spelfilm är dock betydligt mycket värre. Det räcker med att se den dubbade trailern till just "Pete's Dragon" för att bli fysiskt obekväm i hela kroppen. Det osynkade och krystade "mimandet", röster som känns fullständigt malplacerade och knivskarpt ljud som låter exakt likadant oavsett miljö. Listan fortsätter, och det håller inte, särskilt inte år 2016.
Det här verkar vara en helt ny utveckling kring familjefilmer. Tittar man på ett gäng releaser från 2015 och 2016 som hade 11-årsgräns (sju år med förälder) - "The Jungle Book", "Alice Through the Looking Glass" och "Tomorrowland" - så hade alla ett engelskt alternativ, vilket även stämmer när det gäller "The BFG" och "Cinderella" som likt "Pete's Dragon" fick 7-årsgräns. Till och med animerade filmer som "Zootopia", "Finding Dory" och "Kubo and the Two Strings" släpptes på bio med både svenskt och engelskt tal. "Pete's Dragon" markerar med andra ord första gången på väldigt länge som en högst emotsedd och hyllad film släpps enbart i svenskdubbad version.
Det lär självfallet finnas någon sorts ekonomisk strategi bakom det hela, men faktum kvarstår; jag och många (hoppas jag) andra vuxna som hellre undviker en film än ser den dubbad kommer hoppa över den. Fler barnfamiljer kanske strömmar till, men den äldre publiken - som är minst lika förväntansfulla - spelar väl också roll? Det känns som att det enkelt borde ha gått att lägga in en ynka engelsk visning i varje stad åtminstone. Den hade inte ens behövt vara textad, så någon kostnad för översättning blir det inte heller.
Det uppstår nu oundvikligen frågor kring kommande releaser av "familjefilmer" och hur det kommer resoneras kring dem. Om "Pete's Dragon" presterar bättre finansiellt än exempelvis "The BFG" finns det en rejäl risk för att vi kommer se fler liknande fall framöver. Sorgligt men sant. Det enda vi kan göra nu är att göra våra röster hörda kring hur risig vi tycker att den här utvecklingen är. Viktigast av allt är dock att inte bli ytterligare en pinne i besöksstatistiken, så jag rekommenderar alla som håller med om det jag skrivit här att stanna i hemmets odubbade vrå nu när filmen har premiär.
