Ingen har gjort mig nöjd sedan "The Dark Knight" kom ut 2008. "The Avengers" - som man sett fram emot i år och där uppbyggnaden med alla Marvel-filmer varit total - gjorde mig enormt besviken, även om det var en helt okej film. Marvel, som för övrigt satsat mest i superhjältegenren de senaste fyra åren, har inte fallit mig i smaken alls. Det är bara "Iron Man" med Robert Downey Jr. som lämnat mig tillfredsställd, och det bara för att jag inte kan motstå skådespelarens charm.
Kanske är det jag som är problemet. Efter att "The Dark Knight" hade premiär för fyra år sedan har mina förväntningar och mina referenser helt förändrats. Nu krävs det mörker och svärta för att hjärtat ska börja bulta. Det krävs vackra porträtt av städer och det krävs absolut inte att dessa städer ska förstöras helt och hållet - Avengers, jag tittar på er. Inte nog med det, mina krav har också gått så långt att jag inte längre vill ha superhjältar som till exempel Thor. Nu ska de vara mänskliga och vanliga. Inget tjafs, bara lite special powers, ingen hammare som kan få igång åskan och ingen gammal amerikansk krigshjälte som är stor och överstark.
De ska vara vanliga.
Peter Parker är en vanlig kille. Han går i skolan, blir knuffad in i skåp när han går förbi de coola killarna i korridoren och han är lite kär i tjejen som sitter framför honom i klassrummet. Som ni vet, blir han biten av en spindel och får genom den superkrafter. "The Amazing Spider-Man" lyckas återberätta den här historien på ett briljant sätt och med Andrew Garfield som Parker gör man det med både inlevelse och karaktär. Jag kan relatera till Peter Parker och hans problem. Han har ett liv utanför sina superkrafter och det är det som gör att hans historia får substans. Han har en anledning att slåss, att bekämpa brott.
"The Avengers" lyckas inte med det. Jag får inget grepp om varför Thor svingar sin hammare, varför Bruce Banner blir arg och grön, och detta även fast de har egna, individuella filmer. För mig krävs det en - gärna mörk - bakgrundhistoria som får mig att ryckas med i berättelsen, som får mig att bry mig om karaktärerna och deras öden.
När "Batman Begins" kom ut 2005 gav Christopher Nolan ett helt nytt ljus på Bruce Waynes historia. Ett mörkt ljus. Vi får se hur Batman växer fram ur en liten pojkes tragik, och det är medryckande. Samma sak gäller "The Amazing Spider-Man", som av regissören Marc Webb får en ny, förbättrad historia. Peter Parker är med om någonting hemskt och får ett sätt att genom en spandexdräkt agera ut sin hämnd.
Den nya spindelfilmen gjorde mig lycklig. Jason "Timbuktu" Diakité sjöng år 2003 "The Botten is Nådd". Jag håller inte med dig, Jason. Vi har någonting på gång här. Förhoppningsvis blir det här en ny, bra trilogi som gör vad "Batman Begins" och "The Dark Knight" gjorde för Batman.
Nu får vi hoppas att "The Dark Knight Rises" inte gör mig besviken.
