10 otäckt bra skräckfilmer från 2020-talet som de flesta missat

Att mäta en films popularitet är delvis en subjektiv sak och ofta lönlöst. Bland skräckfans kommer några val kännas självklara - det är filmer vi såg när de släpptes. Anledningen varför de finns på listan är att antingen floppade de på bio, eller så släpptes de direkt till streaming och studion orkade inte berätta det för allmänheten. Vissa begravdes djupare än andra, men alla dessa filmer fick inte uppmärksamheten de förtjänade.

 

 

 

Den mest framgångsrika skräckregissören genom tiderna släppte sin galnaste och bästa film, och den floppade hårt. James Wan utnyttjade all sin välvilja i Hollywood för att ta en enorm kreativ risk som en vettig filmstudio annars aldrig skulle våga spendera pengar på. ”Malignant” förblir årtiondets mest unika skräckfilm från en stor Hollywood-studio och den har mer värde för konstformen än de flesta andra filmer som kommit ut de senaste åren.

 

 

 

Skräcken i “Relic” kryper under huden istället för att hugga den med en kniv. Det är ett mörkt drama om demens och ålderdom, inte splatter och blod. Många har jämfört filmen med Ari Asters ”Hereditary” samt Jennifer Kents ”The Babadook”, vilket stämmer till viss del men det är också orättvist. Natalie Erika James förtjänar mer uppmärksamhet för den intima känslan som genomsyrar ”Relic” som inte alls liknar andra moderna skräckfilmer.

 

 

 

Kevin Williamson (”Scream”) återvände till skräckgenren för att skriva en pandemi-inspirerad slasher som går rakt på sak. ”Sick” skriver inte om några regler och bryter ingen ny mark med slashergenren utan det är film som njuter av att vara sig själv. Det är en len 83 minuter lång spänningsfärd med utsökt kameraarbete och alla bekanta slasher troper i topp form.

 

 

 

Vid sidan om “Suitable Flesh” kan man lika gärna också rekommendera Stuart Gordons filmer som ”Re-Animator” och speciellt ”From Beyond”. Nu är det här inte Stuart Gordon utan Joe Lynch, men funkar som en spirituell uppföljare på Gordons H.P. Lovecraft-baserade filmer. ”Suitable Flesh” skrämmer ingen utan den är härlig och kreativt tillfredsställande.

 

 

 

Eli Roth brukar inte kunna regissera en godkänd film även om hans liv står på spel (akta er för ”Borderlands”). Men med det sagt var ”Thanksgiving” lite av ett mirakel. Roth har beskrivits som en ”skräckmästare” som tänjer på åldersgränser, men har nästintill aldrig lyckats bevisa det. Även hans blodbad brukar kännas ynkliga jämfört med många andra splatterfilmer. Nu är inte ”Thanksgiving” ett splatterparty på nya höjder, men det är en grymt underhållande åktur med kreativa mordscener och hysteriskt roliga stunder. Det är allt hans filmografi aldrig har varit innan.

ANNONS: Streama "Thanksgiving" på Viaplay

 

 

 

En av de mest ambitiösa genrefilmerna det här årtiondet begravdes av Disney när de ärvde filmen från Fox. ”The Empty Man” är lång, rörig och fylld med underbara sekvenser. 137 minuter är mycket att begära om men regissören och manusförfattaren David Prior hittar smarta sätt att förnya konceptet då och då för att hålla intresset. Bara själva inledningen är som en perfekt kortfilm som skulle kunna släppas på egen hand.

 

 

 

Många biobesökare var förståeligt not inte intresserad av en prequel till Richard Donners ”Omen”. Magkänslan att studion antagligen är på gång med en billig cashgrab brukar stämma, speciellt med prequels och uppföljare till filmer som är flera decennier gamla. Det är då förvånande att ”The First Omen” skulle kunna vara en av årets bästa skräckfilmer. Nell Tiger Free (”Servant”) axlar en krävande huvudroll och Arkasha Stevenson gör en självsäker debut som regissör, komplett med en hyllning till Andrzej Żuławskis ”Possession”.

ANNONS: Streama "The First Omen" på Disney+

 

 

 

Araknofober borde kanske hålla sig borta, men resten i publiken får njuta av alla spindlar, stora som små, i en perfekt blandning av terror och spänning. Tidigare i år blev Sébastien Vaniček anlitad för att skriva och regissera en ny film i ”Evil Dead”-franchisen. Anledningen är att debutfilmen ”Vermin” är en skräckinjagande upplevelse med skickligt hantverk och minnesvärda sekvenser.

 

 

 

En upprörande men djupgående film om hur internetgenerationen kan isolera sig själv och bygga upp meningsfulla sociala nätverk enbart via chatrum. Unga Casey blir mer och mer investerad i ett rollspel och börjar dokumentera alla förändringar som händer henne - fast är det ens något som händer henne? Det är en mörk blick på kroppsdysmorfi och depression, och samtidigt en av de mest obehagliga filmerna som släppts på sistone.

 

 

 

Den här filmen är elak, den är skoningslös, den är upprörande och den måste ses. Regissören Demián Rugna skonar aldrig publiken under åkturen genom mänsklighetens mörkaste gropar. Våldet är kompromisslöst, men det som gör ”When Evil Lurks” speciell är att tematiken är minst lika skrämmande som alla blodiga effekter.