Recension: "Super Mario Bros. Wonder" är en (w)underbar upplevelse

Spelen med den italienska (eller japanska, beroende på vem du frågar) rörmokaren med imponerande hoppförmåga och en försmak för svampar gör sällan någon besviken med ofta sprudlande kreativitet och ren spelglädje – och "Super Mario Bros. Wonder" är verkligen inget undantag.

 

Den här gången har Nintendo återvänt till två dimensioner med ett riktigt skojigt plattformsspel med en hel del charm, fin grafik och inte minst galna twistar. Det är helt enkelt en oerhört tajt spelupplevelse på nästan alla sätt och vis, även om jag kan tycka att något saknas.

 

 

 

Precis som vanligt är skurken Bowser tillbaka för att skapa kaos, den här gången i det aldrig tidigare besökta Flower Kingdom. När Mario och gänget är på besök hos prinsen kommer den arga draken och snor en så kallad Wonder-blomma, som får honom att sammanfogas med slottet och förmörkar kungariket. Det är upp till dig att samla frön som kan återställa slottet, genom att hoppa och studsa på en rad kreativa banor.

 

Ett återkommande skämt i spelvärlden är att Marios äventyr är ett resultat av hans käkande av hallucinogena svampar – vilket Nintendo äntligen verkar ha tagit till sig.

 

Det unika med "Super Mario Bros. Wonder" är att det finns en hemlig blomma på varje bana, som när du plockar upp den sätter igång en unik twist på banan – som att ett gäng skönsjungande köttätande växter du måste undvika dyker upp till rör som börjar slingra sig som ormar. Det här samt att du kan låsa upp olika emblem med olika förmågor gör det hela till en både varierande och spännande spelupplevelse. Det ska dock sägas att inte alla banor är lika inspirerane som andra.

 

 

 

"Super Mario Bros. Wonder" har en riktigt härligt tecknad estetik med banor som sprudlar av kreativitet. Att det utspelar sig i ett nytt rike är även det en frisk fläkt, istället för det något uttjatade Svampriket.

 

Bandesignen är nästan alltid klockren rent spelmekaniskt, men visuellt är det ibland lite själlöst – som att banorna inte är riktigt färdiga. Grafiken har verkligen sin charm, men ibland känns banorna lite tomma. När "Super Mario World" från 1990 känns mer levande än det här, är det något som inte riktigt stämmer.

 

Ett annat stort minus är att musiken inte är särskilt minnesvärd, vilket står ut i en serie som annars brukar bjuda på riktigt trallvänliga och tidlösa låtar. Charles Martinets efterträdare Kevin Afghani gör däremot ett imponerande jobb och jag ser fram emot att höra honom även i framtiden.

 

 

 

"Super Mario Bros. Wonder" är helt klart ett fantastiskt plattformsspel med 2D-perspektiv, men jag är samtidigt något besviken på helhetsupplevelsen. Twistarna på banorna, de nya förmågorna och den charmiga grafiken har mycket att komma med, men det är samtidigt svårt att inte jämföra det med det vid det här laget 6 år gamla "Super Mario Odyssey" eller för den delen äldre spel som "Super Mario World", som enligt mig har mycket mer att komma med både kreativt och spelmässigt.

 

Det är väldigt kul att spela tillsammans med andra, både i soffan och över nätet, men precis som i andra spel av den här typen kan det bli en aning rörigt. Jag har också svårt att se att spelet har särskilt mycket omspelsningsvärde, med tanke på att "wow"-känslan går över en aning när man väl har sett varje banas unika grej.

 

Med detta sagt är "Super Mario Bros. Wonder" ändå ett fantastiskt spel som Nintendo utan tvekan har lagt mycket tid och energi på, för att få till ett riktigt tajt och underhållande äventyr.

 

 

 

 

Genre: Plattform

Plattform: Nintendo Switch

Utvecklare: Nintendo EPD

Utgivare: Nintendo

Släpps: Ute nu