"The Centennial Case: A Shijima Story" är ett interaktivt mysteriespel där spelaren ska lösa mord och familjehemligheter som utspelar sig över ett sekel. Spelet är uppbyggt av filmsekvenser med skådespelare och varje filmruta innehåller ledtrådar som behövs för att lösa gåtan. Spelet är utgivet av kända Square Enix som bland annat gjort "Final Fantasy"-spelserien.
En familjegåta över 100 år
"The Centennial Case" kretsar kring en utredning bakom en plåga som har drabbat familjen Shijima i ett sekel. Haruka Kagami, en mysterieförfattare, blir ombedd av sin kollega Eiji Shijima att undersöka sin familjs historia efter att ha fått en inbjudan till en speciell ceremoni som hans familj genomför vart hundrade år.
Två centrala mysterier ska lösas, den påstådda ungdomens frukt som Shijimas har gett i arv i generationer och de gåtfulla skelettresterna begravda under familjens körsbärsträd där ceremonin hålls. Det sägs att den som äter ungdomens frukt slutar åldras, och Eiji vill hitta frukten och använda för sitt arbete inom medicinska forskning. Samtidigt är de nyligen funna skelettresterna en dyster påminnelse om att familjen Shijimas har en lång historia av att ha drabbats av ett dödsfall i familjen en gång vart decennium. Spelet kan spelas på originalspråk japanska med engelsk text eller dubbat på engelska med eller utan text.
Långsamma filmsekvenser utan mening
Med många interaktiva spel i ryggen och erfarenhet av gåtpussel-spel, både brädspel och digitalt, såg jag fram emot att få prova "The Centenniel Case" med stor iver. Spelet är uppbyggt i kapitel med samma struktur, man tittar på en film, upptäcker ledtrådar, kopplar ihop ledtrådar till hypoteser därefter sammanfattar man alltihopa och presenterar sitt resonemang. När man spelat igenom epilogen har man dock sett alla delar och funktioner i spelet och efter det kommer inget nytt. Vid få tillfällen får man två alternativ för att fortsätta en dialog, men jag upptäcker snabbt att det kvittar vad jag väljer då dialogen fortsätter efter manus.
Filmsekvenserna är typiskt japanska med överagerande skådespeleri och plötsliga känsloutbrott emellanåt, men till större del är det en historia som uppdagas väldigt långsamt och utan så mycket fart. Medan jag tittar på filmsekvenserna kommer jag på mig själv med att drömma mig bort och börja fundera på vad jag ska äta till middag eller om jag verkligen låste bilen efter jag parkerade. Varken skådespelarna eller historien fångar mig, och det blir snabbt energitömmande och rätt så tråkigt att titta på.
För lite interaktion
Och här kommer "The Centennial Case" största skavank, det har ingen mening om du tittar på filmen eller inte, det har ingen mening om du interagerar när du ser en ledtråd dyka upp på skärmen. Alla ledtrådar läggs automatiskt till och din uppgift är sen att pussla ihop allt. Pusselkartan med ledtrådar har symboler på sig, man behöver inte ens läsa eller använda logiskt tänkande utan kan förlita sig på att matcha symbolerna med varandra. En röd hexagon har en fråga, till exempel "var dödades personen?" som ska kopplas ihop med rätt gul hexagon som innehåller svaret och som sen öppnar upp nya frågor och svar.
Allt jag som spelare behöver göra är att matcha dem med det identiska mönstret på den röda hexagonen i den riktning där båda mönstren är vända mot varandra. När mysterium och ledtrådar kopplas ihop får man upp en hypotes, denna är nödvändigtvis inte sanningen men ett resultat av logisk slutledningsförmåga. Hypoteser leder ofta till tredimensionella sekvenser som spelas upp på skärmen för att visualisera en hypotes. Pusseldelen av spelet tar lång tid och blir repetitivt, efter en stund känns det som att jag gör ett test i deduktiv slutledningsförmåga och inte spelar ett tv-spel. Ganska snabbt börjar jag känna att "The Centinnel Case" saknar interaktion i spelet, och vad jag gör med handkontrollen har väldigt lite mening.
Efter pusseldelen är det dags att ta fram ett resonemang, vilket sker i dialog med en annan karaktär. Även här saknas det mening vad jag väljer då spelet guidar mig i rätt riktning tills jag resonerar mig fram till rätt alternativ. Med andra ord är det en helt onödig del av spelet och jag saknar förståelse varför den ens finns med. Om resonemanget är fel får man se en filmsekvens med "dåligt" slut och slussas sen tillbaka till hexagon-pusselkartan där möjlighet finns att ändra sitt resonemang eller direkt hoppa tillbaka till filmsekvensen där mördaren ska väljas.
Stort ansvar på spelaren
"The Centinnel Case" förlitar sig stort på att spelaren har intresse och disciplin till att engagera sig i historien och faktiskt har viljan att lösa pusslet på ett logiskt sätt. Men även när jag koncentrerade mig och spelade spelet utan att använda mig av den hjälp som finns inbyggt, så blev det inte så mycket roligare. Vissa "mysterier" är rätt uppenbara och ibland betonar filmsekvensen en ledtråd så överdrivet att det nästan blir löjligt. "The Centennial Case" känns smalt och nischat, och passar nog bättre för den som har stort egenintresse av att lösa ett mysterium i långsam fart. Möjligtvis fungerar spelet bättre att spela tillsammans med någon annan periodvis och inte flera timmar i rad.
Inga märkbara konsekvenser
Något som förvånade mig, och som tog en stund att inse, är att det spelar ingen roll om min hypotes är fel, varken om jag presenterar ett felaktig resonemang eller anklagar en person felaktigt för att vara skyldig. Jag får fortfarande ändlösa med försök och tips om jag så önskar. Historien går inte vidare fören jag svarat rätt på vem som är mördaren, den enda konsekvens som sker är att poäng dras av från mitt slutbetyg för det aktuella kapitlet jag spelar. Det är inget som påverkar spelets vidare gång eller hur historien utvecklas, det finns inga alternativa vägar, ingen konsekvens för att agera felaktigt.
Trög spelkänsla
Det går segt, långsamt och är repetitivt. Att pussla ihop ledtrådar till hypoteser tar cirka 20 minuter, ibland mer, och den långsamma muspekaren får mig att hellre titta på färg som torkar än fortsätta med det jag gör. Att de visuella tredimensionella scenerna inte kan hoppas över snabbt nog hjälper inte heller. Och att text ofta skymmer symbolen på en röd hexagon så jag inte ser ordentligt är konstant irriterande. Generellt färgas alla filmsekvenser, ledtrådar, interaktioner och pussel med en långsam känsla. Det går sakta, det går trögt, det är enformigt och inte särskilt utmanande.
Jag höjer mitt slutbetyg en nivå för ett gott försök och det stora arbete som lagts bakom spelet, dock rekommenderas det att verkligen att tänka till ordentligt innan spelet införskaffas.
"The Centennial Case: A Shijima Story"
Genre: Äventyrsspel
Utvecklare: h.a.n.d., Square Enix
Utgivare: Square Enix
Format: Playstation 4, Playstation 5, Nintendo Switch, Pc
Släpps: Ute nu
Vilket interaktivt spel tycker du är bäst?
