Så blev Stan Lee mannen bakom Marvel

”Det här är en dum bransch för vuxna att vara i.”

Så sa Stan Lee en gång till sin fru Joan och svor att han var färdig med serier. ”Vi skriver nonsens”, suckade han. Efter flera år som författare till tecknade serier ville han istället skriva smartare och fylligare berättelser, något som mognare läsare kunde relatera till.

På sin frus inrådan beslöt han sig ändå för att skriva en sista serie, av en typ han själv skulle tycka om. Resultatet blev en berättelse som var åtminstone fastkrokad i verkligheten och bar på Kalla krigets spänningar. Inspirerad av dåtidens populära science fiction-berättelser skapade han superhjälteberättelsen The Fantastic Four.

Lee gillade vad han åstadkommit. Så pass att han började att tumma på sitt löfte: Flög Fantastiska Fyran kanske han ändå skulle kunna tänka sig att syssla med serier ett tag till.

 

 

Fyran flög. Och det förändrade superhjälteserien som genre.

Efter att DC Comics under 50-talet hade haft stora framgångar med sina serier Flash och Justice League bidrog Lees komplexa karaktärer och välutvecklade fiktiva universum till att göra Marvel till en seriös konkurrent i tidningshyllorna.

Lee hade arbetat på företaget i 22 år när det första numret av The Fantastic Four släpptes 1961.

 

 

 

Stan Lee, eller Stanley Martin Lieber som han egentligen hette, föddes i New York 1922 som son till två judiska invandrare från Rumänien och växte upp under fattiga omständigheter. Tidigt utvecklade han ett intresse för böcker och film, särskilt dem i vilka Errol Flynn hade en heroisk roll. Redan som ung tyckte han om att skriva, och drömde om att en dag författa ”den stora amerikanska romanen”.

När han 1939 började att arbeta på Marvel, som då hette Timely Comics, var det emellertid inte för att skriva. Istället inledde han sin med tiden enormt framgångsrika serietidningskarriär med att fylla på bläck åt tecknarna.

Som assistent jobbade Lee under, men nära, Jack Kirby och Joe Simon. Männen som skulle skapa Marvels första stora framgång: Captain America. Efter att han iakttagit deras arbete fick Lee till slut skriva en berättelse till Captain America Comics #3, 1941. För första gången fick läsarna se hans nu ikoniska signatur – det kursiva och sammanflätade StanLee. Sitt fullständiga namn sparade han till sin tänkta roman.

 

 

Fler historier följde, och Lee klättrade snabbt i rang. Snart till och med högre än Kirby och Simon.

Efter att ha tjänstgjort i det militära under det andra världskriget återvände Lee till Marvel, nu känt som Atlas Comics, i en tid då läsarna vände sig bort från superhjältar och hellre läste kiosklitteraturens krim, western och romantik. Lee och andra serieskapare anpassade sig efter de önskade ämnena, men ändå sjönk tidningsförsäljningen och många författare och tecknare blev arbetslösa.

Länge fortsatte Lee att skriva allt mer halvhjärtade historier för en allt mer ointresserad publik. Efter flera misslyckade projekt förstod dock Atlas högste chef, Martin Goodman, att företaget inte kunde fortsätta på samma bana. Med blicken på Justice League gav han Lee order om att ta fram en ny superhjältegrupp. Uppmuntrad av sin fru bestämde sig Lee alltså för att ta sig an uppgiften på sitt eget sätt. Han kallade på Jack Kirby – som då hade lämnat Marvel – för att be om hjälp med att, för första gången, skapa en serie utifrån sina egna preferenser.

 

 

 

Stan Lee ville väcka nytt liv i superhjälten. Med betoning på nytt.

Han längtade efter realistiska (nåja: mer realistiska) hjälteberättelser. Han ville få det overkliga att kännas verkligt.

Sina nya berättelser lät han färgas av aktuella händelser och i centrum för dem satte han relaterbara karaktärer. Ett recept läsarna fann välsmakande.

Till följd av de goda försäljningssiffrorna av The Fantastic Four bad Goodman Lee att fortsätta utveckla nya superhjältar. Efter Kirby samarbetade Lee med Steve Ditko för att ta fram karaktären som skulle komma att bli Marvels mest populära någonsin: Spider-Man.

 

 

 

Lees hjältar var inga fläckfria figurer. De hade brister. Deras humör svängde så pass att de ibland till och med kunde vara deprimerade – om de inte var sjuka på annat sätt. De kunde vara självupptagna och utseendefixerade. De hade kärleksbekymmer. De bråkade med sin omgivning och oroade sig över vardagliga problem såsom betalning av hyran. Deras privatliv tog stor plats i berättelserna, bredvid de storartade hjältedåden. Det är detta som ibland brukar kallas Marvelstilen.

Under 60-talet omformades så Atlas Comics slutligen till Marvel och till stor del är det just Lees berättelser som har utformat det idag mycket välkända varumärket. Utöver Fantastic Four och Spider-Man har han varit med och skapat X-Men, Doctor Strange, Hulken, Daredevil, Black Panther, Thor, Iron Man och Ant-Man.

I en tid som präglades av stora politiska spänningar lät Lee sina karaktärer utvecklas med tiden och skyggade inte undan från ämnen som krig, uppror och mänskliga rättigheter. Enligt honom själv kände han att det var hans skyldighet att använda sin plattform för att göra gott. Med utbildande och tankeväckande historier fick han till slut göra det han drömde om: skriva intelligenta texter för vuxna läsare – även om de såklart också var populära hos den yngre publiken.

Istället för i formen av ”den stora amerikanska romanen” kom de emellertid i små, färgglada fyrkanter.