Bästa skräckserierna att streama - 12 serier som skrämde skiten ur mig 2022

Nytt år innebär nya serier att titta på och se fram emot. Men årsskiftet är också en bra anledning att blicka tillbaka på det som varit, ta igen det som missats och se det som faktiskt förtjänade att ses.

 

2022 var på vissa håll ett år då det var dags att tänka till. De simpla seriernas tid verkade vara förbi och istället belönades vi med fasliga och fantastiska fantasier, som både provocerade och skrämde.

 

Nedan listas 12 av förra årets mest minnesvärda alster på området. Serier som ni sett och missat, men som alla subtilt, men effektivt och ofta utan förvarning skrämde skiten ur mig. Serier som dessutom inte sällan fick min hjärna att spinna till på högvarv.

 

 

 

Riktigt bra mind bender som både bekräftar ens rädslor, men samtidigt lyckas överraska oftare än inte. Detta är en psykologisk thrillerserie om, som det först verkar, jakten på en mördare och kidnappare. Men den handlar också om att ställa saker till rätta och att låta livet ha sin gång. Serien tar diverse turer genom parallella liv och verkligheter, men dröjer sig också kvar kring några helt vanliga, men ytters obehagliga och hårresande mysterier.

 

 

 

Vid en första anblick hör kanske inte den här serien till skaran skrämmande skapelser. Fast ändå måste jag säga att det var länge sedan jag upplevde så många klaustrofobiska och obekväma känslor som under dessa nio avsnitt. Arbetare på företaget Lumen måste genomgå en slags delning av sitt medvetande. Tiden de är på jobbet minns de inget om under sin tid utanför, och vise versa. Detta skapar väldiga bekymmer och extrem ångest hos vissa av medarbetarna, när plötsligt minnesfragment letar sig förbi skyddsbarriären. 

 

 

 

Snygg och creepy spansk serie som vinner med sitt snygga foto och de välgjorda specialeffekterna. Det handlar om två systrar vars föräldrar plötsligt en dag försvinner. Inte långt senare hittas i den lilla byn Feria en stor grupp människor livlösa i ett område, men ingen förstår riktigt hur det miste sina liv. Manuset är välskrivet, men det krävs både tålamod och engagemang av oss åskådare att hänga med. Dock är detta värt mödan, och man kan inte annat än storögt fasas över insikterna när den mystiska massdöden nystas upp, och en sorts sanning börjar uppdagas. 

 

 

 

Japp, detta är en serie baserad på både John Ajvide Lindqvists bok, men också Tomas Alfredsons suggestiva film ”Låt den rätte komma in” (2008). Den är givetvis också baserad på den amerikanska remaken några år efter.

 

En remake på en remake kryddad med några extra sidospår låter kanske som något att lämnas osett. Men jag tycker faktiskt att denna på de flesta håll övertygar. Det är något särskilt otäckt, men också berörande, med barn som blodtörstiga och impulsiva små monster. Och även om vi har sett detta redan tycker jag serien med sitt lilla extra, ändå är värd en titt.

 

Demián Bichir spelar den omhuldande pappan som ser till att hålla sin hemoglobinstinna lilla dotter vid liv, kosta vad det kosta vill.

 

 

 

En ojämn serie som effektivt lekte med våra förutfattade tankar om vad som är skrämmande. Antologiserier är ofta av varierande kvalitet, men här måste jag ändå säga att även om historierna ibland inte övertygade, så gjorde det visuella verkligen det. Snyggare serie får man leta efter. 

 

Läs också: Vi betygsätter varje avsnitt i "Cabinet of Curiosities"

 

 

 

Ännu en riktigt snygg och härligt kuslig serie från Netflix. Denna är kanske inte direkt skräckinjagande, även om den ofta är skönt ryslig och rejält blodig.

 

Storyn är en rätt klassisk krimhistoria, som utspelas med välbekanta skräckfigurer (vampyrer, varulvar och annat otäckt pack) i periferin, medan Addams-familjens Wednesday givetvis är i centrum. Produktionen är stilistisk och barnvänlig på ytan, utan att för den skull vara särskilt lämplig för mindre barn. ”Wednesday” passar dock perfekt att kolla på med unga tonårskids efter att solen gått ner.

 

 

 

Denna mörka polska övernaturliga skräckserie är riktigt snygg, om än extremt dyster. Historien är kanske inte direkt nytänkande sett till sitt innehåll eller utformning, men trots det skrämmer den mig som fan. Är man som jag, en mörkrädd och harig individ, är det väldigt svårt att värja sig mot de demoniska krafterna och all annan illvillig paranormal aktivitet som rör sig i seriens skuggor.

 

Barbara Libereck som huvudpersonen Alex, en medicinstudent, som ger sig i kast med att bekämpa ondskan, är fenomenal, och en av flera anledningar till att du bör se "Cracow Monsters". 

 

 

 

Serien är skapad av dem som gjort den tyska och extremt briljanta ”Dark” (också den på Netflix). Det är slutet på 1800-talet, och ett skepp har med sina passagerare försvunnit från radarn. Det återfinns ett tag efteråt på öppet hav, av en annan besättning. På det övergivna fartyget återfinns endast en liten pojke. Övriga verkar helt ha försvunnit uti intet.

 

Det gäller att hänga med här. Turerna är många, liksom är tidslinjerna. Manuset är dock välskrivet och det lyckas kroka fast mitt engagemang, även om historien broderas ut åt alla möjliga, och omöjliga håll. Stämningen är hela tiden väldigt oroande och kuslig. Och trots att jag inte riktigt vet varför, så är jag från början till slutet, fullständigt livrädd hela tiden.

 

 

 

Även det här är en mycket otäck serie, med otroligt många tvistar och tankevurpor. Elisabeth Moss spelar Kirby, som med nöd och näppe överlevde ett mordförsök för en tid sedan. Gärningsmannen är dock även flera år senare fast besluten att fullfölja sin plan och jagar Kirby målmedvetet genom både tid och rum.

 

Serien utspelas i olika verkligheter, och det är närmast provocerande komplicerat emellanåt, men ändå alltid väldigt kittlande och fruktansvärt spännande och pulshöjande.

 

 

 

Ännu en psykologisk rysare som berättas i olika tidslinjer. Historierna ur de olika epokerna vävs samman med sömlös precision och det handlar om suspekta sekter, isolering, samt andra suggestiva sidospår och rysligheter. Det otäcka och övernaturligt kusliga smyger sig på, och det blir stundvis så obehagligt att jag måste stänga av tv för att hitta min andning igen.

 

Samtidigt blir det väldigt lätt förvirrande med för många pauser, så det gäller att försöka bita ihop och hålla huvudet hela tiden på skaft. 

 

 

 

Ni har säkert inte missat denna omtalade serie, men om ni har – ta er en titt.

 

Det här är en påkostad dramatisering av en av vår tids värsta monster, seriemördaren och kannibalen Jeffrey Dahmer, som orsakade panik på gaybarerna på 80-talet. Serien synar framförallt hur polisen lät honom flera gånger komma undan, på grund av sina privilegier som vit man.

 

Det finns vissa betänkligheter att ta hänsyn till när verkliga historier återberättas så här. Offren och deras familjer blir (oavsiktligt) och ännu en gång exploaterade, och även om de samtidigt får en slags upprättelse, så är det inte ett självklart bra val, att utsätta dem för detta. Som serie är det här dock riktigt bra, om än samtidigt fruktansvärt obehagligt och klaustrofobiskt.

 

 

 

Fenomenalt ruskig, intensiv och vansinnigt blodig sydkoreansk zombieserie, som överraskade på många plan. Serien är verkligen våldsam, men också ovanligt berörande.

 

Här handlar det inte om några slöa ruttnande walkers som smyger sig på, istället rusar de odöda döingarna fram i en rasande fart och tuggar i sig exakt allt de kommer åt. Smittan börjar spridas på en högstadieskola och snart finns bara en liten skara överlevande kvar som ska försöka hitta till någon typ av evakueringszoner.

 

Det är konstant sjukt spännande, men blir också riktigt starkt mellan varven. Till sist vet jag inte om det är tårar eller svett som läcker ur mig, men blöt, det är jag.