Om du är som jag, var din barndom präglad av filmer som "Star Wars", "Indiana Jones", "Terminator" och "Jurassic Park". Detta var ren magi, fantasier som kom till liv på bio eller tv-skärmen. Bakom dessa filmer stod så klart innovativa regissörer med en tydlig vision och mål för vad filmerna skulle bli. Men inte bara det. Vad som binder alla dessa filmer tillsammans är ett bolag, ett bolag som genom flera decennier fångat våra fantasier. Industrial Light & Magic.
Industrial Light & Magic, eller ILM som det kallas i folkmun, är ett specialeffektetsbolag som skapat illusioner och effekter sedan 70-talet. När George Lucas skulle göra sin första "Star Wars", fanns det knappt några specialeffektsbolag kvar i Hollywood. Filmvärldens centrum hade slutat göra spektakelfilmer och mer fokuserat på mindre och mer karaktärsdrivna filmer, vågen som började med ”Easy Rider”. Individuella effektsbolag fanns knappt kvar och alla studios hade några få “inhouse” som gjorde effekter, men inga på den nivå Lucas krävde. Så han gick till olika högskolor i USA och rekryterade ungdomar med en bakgrund i foto, illustration och ingenjörskap. Han satte alla i en lagerlokal och gav dem sin vision. Ingen visste hur, var eller om detta kunde gå. Men ungdomens naivitet vann över vett och de satte igång. De byggde modeller, kamerasystem och datorer stora som garderober för att skapa bilder som ingen sett tidigare. De utvecklade bland annat ett system där en kamera åkte förbi en modell som stod framför en “bluescreen”, detta gav illusionen av att modellplanet åkte förbi kameran istället för tvärtom. Resten är historia. Effekterna var banbrytande, chockerande och gav produktionen en av många Oscars de fått sedan dess.
ILM blev störst inom specialeffekter då, ingen annan var ens i närheten. ILM blev "Star Wars"-exklusivt, men efter ett tag grenade de ut till andra produktioner. Först ut var Steven Spielbergs "Jakten på den försvunna skatten". Där expanderade ILM till bland annat maskeffekter då filmens nazister får sina ansikten smälta och exploderade.
Men bara ett år efter det kom den stora evolutionen och revolutionen, datorgrafik. Detta var något som hade experimenterats med ett tag, men hade aldrig placerats på film. "Star Trek: The Wrath of Khan" behövde en scen där en bomb exploderar på en planet och täcker den med eld. Denna utmaning tog ILM och föreslog med datorgrafik eller så kallad CGI. Effekten blev en succé. Tidigare var man van vid att olika lager av effekter inte matchade, som när man till exempel såg en person köra en bil med en bildskärm tydligt bakom bilen. Detta resulterade i svarta kanter och ränder runt effekten, men med datorer så såg man inte längre alla lager. Allt såg ut att existera i samma bild. Kollar man på denna första CGI idag, kanske det mer liknar ett gammalt tv-spel, men det var revolutionerande. Man kunde nu applicera CGI på materia, men kunde man skapa en hel karaktär?
1985 producerade Steven Spielberg en barnfilm vid namn "Young Sherlock Holmes". I manuset fanns en sekvens i en kyrka där ett kyrkofönster med en målad riddare kommer till liv och hotar en präst till livet. Detta var ILM:s chans att skapa en levande karaktär på film. Med hjälp ett datorprogram som sedan lade grunden för Pixar, kunde ILM skapa en karaktär som kunde agera i en äkta miljö med en skådespelare. Resultatet var en succé och få kunde förstå hur filmen gick till väga.
Nu kunde ILM skapa karaktärer som interagera i en fysisk miljö, så nästa utmaning var runt hörnet. Robert Zemeckis nästa film skulle ha tecknade figurer som agerade med riktiga skådespelare i filmad miljö, detta krävde expertis. Konceptet var ej nytt, liknade försök hade man sett i "Mary Poppins" och svenska "Dunderklumpen", men aldrig på en sådan här avancerad nivå. Nu skulle de tecknade figurerna inte bara kunna utbyta ord med riktiga människor, de skulle kunna utbyta slag. Filmens huvudroll Bob Hoskins beskrev att om han höll i Roger Rabbits hals med fingrarna brett isär, hade han kostat filmen flera hundratusen. Eftersom de då behövde måla in Rogers hals mellan hans fingrar, frame för frame. Filmen vann ILM ännu en Oscar.
James Cameron, som tack vare "Star Wars" och ILM slutade sitt jobb som truckförare för att bli regissör, skulle nu göra sin senaste film "The Abyss". Den krävde några scener med en vattententakel. ILM hoppade direkt ner i djupt vatten, pun intended. De skulle simulera vatten, något som de flesta effektproffs säger är bland det svåraste. Men för ILM var det som vilken utmaning som helst. Resultatet håller än idag och tvingade Akademin att kasta en till Oscar på dem.
Cameron var så nöjd över denna blanka tentakel att han byggde en hel karaktär runt den inför hans nästa film, "Terminator 2". Den nya mördarroboten T-1000 skulle byggas med endast CGI då han var i metallform. Skillnaden nu var att ILM skulle behöva bygga en datoranimerad figur formad som en person som rörde sig och betedde sig som en människa. Detta var en ny utmaning. Ny teknik togs fram som bland annat använde en laser för att registrera hela Robert Patricks fysik och ansikte. En väldigt tidig version av “motion capture” användes, som endast gick ut på att måla prickar på Robert Patricks nakna kropp och filma honom för att sedan härma rörelserna i datorn. Ingen hade sett något liknande innan filmen kom ut 1991, alla såg med häpnad de effekter som skulle vinna en Oscar och förbli tidlösa.
ILMs kanske största framgång kom strax efter. Steven Spielberg hade köpt rättigheterna till Michael Crichtons susscéroman "Jurassic Park" och skulle återintroducera dinosaurier till bioskärmarna. Tekniken som använts för monster och skräcködlor tidigare var “stop motion”, då man flyttar en docka någon millimeter mellan varje frame. Detta var tidskrävande men effektivt. Spielberg ville använda denna teknik men förfina den. Han anställda stop motion-animatören Phil Tippett för att väcka dinosaurierna till liv, och sedan bad han ILM att ta bort de hackiga rörelserna som oftast tillkommer den gamla tekniken. Men ILM var kaxiga och sa att de ville testa bygga en fullt levande dinosaurie i datorn, detta ansågs vara slöseriaktig idioti. Men det stoppade inte ILM. I hemlighet byggde de först skelett som sprang på en äng, det blev en succé, mest på grund av att rörelserna var så felfria och mjuka. Efter det ville de försöka göra en hel dinosaurie, så för att bevisa försökte de med det svåraste testet. Att visa en T-Rex i sin helhet, mitt i solljus på en äng, gående. Testet gjordes och visades för Spielberg som direkt svarade, “Detta är framtiden.” Han hade rätt, på nästan en dag insåg stop motion-animatörer att de snart inte skulle ha ett jobb kvar. Resten är historia. "Jurassic Parks" effekter står upp än idag och slår många moderna filmer med hästlängder. Tack vare ILM blev den tidlös och får folk än idag fråga sig vad som är docka och vad som är animerat. ILM var nu den sanna illusionisten.
Jag har nu bara nämnt någon procentenhet av ILMs milstolpar, det finns inget stopp på deras framgångar eller priser. Så kom ihåg nästa gång du ser "Tillbaka till framtiden", "Harry Potter", "Titanic", "Men in Black", "Forrest Gump" eller "The Avengers", att detta enkla bolag som började med högskolekids som bara ville trolla bort dig till en galax långt, långt borta.
Jag tror de lyckades.
