Topp 10: Stephen King-serier

Den flitiga författaren Stephen Kings berättelser har gett upphov till en mängd filmer och tv-serier. På den här listan riktar vi in oss på de senare. Några av serierna är adapterade noveller eller romaner, andra skapta direkt för tv-skärmen. Här är de 10 bästa Stephen King-serierna.

 

 

 

I Stephen Kings värld kommer farorna ständigt i nya skepnader. I "Knackarna" (på engelska "The Tommyknockers") är det utomjordingar som skrämmer publiken. I sci-fi-miniserien hittar två författare en slags märklig sten i en liten Maine-stad. Upptäckten sätter en rad obehagliga händelser i rullning. Deras grannar börjar sakta att uppträda annorlunda. De får telepatiska förmågor och mordiska impulser. "Knackarna" vecklar ut sig långsamt och låter obehaget krypa fram. Serien spelar på paranoida känslor och osäkerhet. Vem kan man lita på och vem är en illasinnad främling?

 

 

 

Stephen King är ett stort fan av Lars von Triers "Riket" och "Kingdom Hospital" är skräckförfattarens försök att skapa en amerikansk variant av den kultförklarade serien. Den är nästan precis så bisarr som man skulle kunna tänka sig en hybrid av King och von Trier, men lyckades aldrig riktigt fånga tv-publikens intresse och sändes därför bara i en säsong. De 13 avsnitt som gjordes är dock klart sevärda för de som gillar lekfull kuslighet och excentriska karaktärer.

 

 

 

David Cronenbergs thriller från 1979 tillhör de bästa King-filmadaptionerna och serievarianten, av Michael och Shawn Piller, är inte dum den heller. Likt filmen och Kings roman "Död zon" handlar den om en man som efter en lång tid i koma vaknar upp och upptäcker att han kan se både fram och tillbaka i tiden, men serien har också på ett imponerande sätt byggt upp en ny, mytologisk värld från ursprungshistorien. Till skillnad från de flesta andra verk på denna listan, som sänts som miniserier eller rentav tvådelade filmer, sändes "The Dead Zone" i sex säsonger. Den är absolut ingen mästerverk, men lyckades vara spännande hela vägen.

 

 

 

Flera av de bästa Stephen King-filmadaptionerna (jag tänker bland annat på "Nyckeln till frihet" och "Stand by me") har skapats utifrån hans noveller, inte hans romaner. Den åttadelade serien "Nightmares & Dreamscapes" har gjorts utifrån en av Kings mest omtyckta novellsamlingar, "Nattmaror och drömlandskap". Varje avsnitt berättar en ny historia, vissa bättre än andra. "Crouch's End" och "The Road Virus Heads North" är svagare än vad man hade önskat, men "Umney's Last Case" och "Battleground" är smått förträffliga.

 

 

 

Stanley Kubricks filmadaption av "The Shining" (1980) - vars manus han skrev tillsammans med Diane Johnson - må vara älskad av många, men inte av Stephen King. Han tvärtom avskydde den, och skrev därför själv manus till en sex timmar lång tv-serie som var mer trogen mot hans bok, "Varsel". Många tyckte att tv-adaptionen var tråkig och blek jämfört med filmen, men serien har sina starka sidor också. Till exempel hur den skildrar pappans framväxande galenskap mer långsamt och realistiskt och med mer värme och medömkande. Han spelas i den av Steven Weber istället för Jack Nicholson.

 

 

 

"11.22.63" är en tv-adaption av Stephen Kings utdragna roman om mordet på John F. Kennedy. I den reser en gymnasielärare, karismatiskt spelad av James Franco, tillbaka i tiden för att rädda livet på presidenten. Precis som boken är dock den åttadelade serien full av sidospår och har en intrasslad och komplex handling. Den är spännande, men framförallt nostalgisk och emotionell. Stundtals är den som ett slags mörkare "Tillbaka till framtiden". 60-talsandan fångas in fint och kryddad med tidsreseelementet och faran som lurar skapar den en speciell stämning.

 

 

 

Glöm "Twilight" och den nya sortens vampyrberättelser! I den tvådelade miniserien "Salem's Lot" är vampyrerna fortfarande blodtörstande monster. Listiga sådana. Bedrägligt tar de sakta men säkert över en stillsam New England-stad. Bara en liten grupp ortsbor sätter sig till motvärn. "Salem's Lot" är en av Stephen Kings tidigaste romaner, och en av hans läskigaste. Tv-adaptionen har lyckats bevara bokens kusliga känsla - trots det kanske lite löjliga blå sminket. Rob Lowe-versionen från 2004 är inte helt dum, den heller.

 

 

 

"Storm of the Century" är, till skillnad från de andra tv-serierna på listan, inte (riktigt) en adaption. Kings berättelse hade (ännu) inte publicerats när den gjordes till en sex timmar lång miniserie. Den utspelar sig i en liten kuststad i Maine, som under ett rejält oväder har blivit avskild från övriga världen. Ur den överväldigande snöstormen träder en mystisk och skrämmande främling, minnesvärt spelad av Colm Feore, och ställer ortsborna inför ett minst sagt svårt val som ska komma att testa deras moral. Som så ofta nyttjar King de yttre farorna för att intressant skildra karaktärerna de drabbar.

 

 

 

Det är ett par stora clownskor Bill Skarsgård har hoppat i, när han nu har tagit sig an rollen som Pennywise i nyinspelningen av "Det". Tim Currys ikoniska rollinsats i det fyra timmar långa originalet är den främsta anledningen till varför så många människor lider av clownfobi. "Det" är helt enkelt skitläskig (hela vägen till det ökänt besvikande stop motion-fiaskot till slut) . Men den är också en fin, nostalgidrypande och melankolisk berättelse om barndomen och dess vänskaper och rädslor. Berättelsen följer en grupp barn som försöker att besegra den onda clownen under en av hans killing sprees i Maine. De misslyckas, men tar upp kampen igen som vuxna. Då ärrade av sina erfarenheter.

 

 

 

"Pestens tid" (på engelska "The Stand") tillhör tidernas bästa miniserier, och anses av många också vara Stephen Kings bästa roman. Den fyrdelade, sex timmar långa, serien är en storslagen berättelse om människor som på måfå kommer samman för att bygga upp världen på nytt efter att ett aggressivt virus har slagit ut stora delar av mänskligheten. "Pestens tid" är en episk, postapokalyptisk saga om en strid mellan gott och ont, som måste ha inspirerat såväl "Walking Dead" som "Lost". Den är otäck och mörk, men också hoppfull och filosofisk. Vad gäller bland annat "Guds hand", frisyrer och casting (Ja, jag tittar på dig Molly Ringwald!) är den idag på många vis daterad, men kan man ha överseende med det är den fortfarande ett mästerverk. (Med det sagt: kan de inte skynda på med den där remaken?)