Från färgglada sagor till krigsdrama - de 10 bästa filmerna från Studio Ghibli

Just nu är Studio Ghiblis legendariska animatör Hayao Miyazaki åter bioaktuell med nya sagofilmen ”Pojken och hägern”. Snart ska han åter gå i pension (sägs det) men kvar finns hans, och studions, magiska skattkista fylld med otaliga berättelser som har förtrollat både små och stora. Många är mästerverken – så här kommer endast ett urval.

 

 

 

Historier om allehanda småfolk finns det även i västerländska sagor; i Ghiblis fall är de lånare – de är ett decimeterlångt folk som bor under golvet hos människor, och nallar ifrån dem små ting såsom knappar och sockerbitar. När lånarflickan Arrietty blir upptäckt av en betydligt större tonårspojke, sätts hela småfolkets familj i fara – människor är ju inte att lita på.

 

”Lånaren Arrietty” är en typisk vän och lagom busig barnsaga, och det är en ren fröjd att få följa med på utflykt runt om i de gulliga minirummen som den lilla familjen bor i. Fylld av små små detaljer, gulliga karaktärer och en sedvanligt hjärtevärmande historia, är ”Lånaren Arrietty” en perfekt introduktionsfilm till barn som behöver berika sin sagovärld långt utanför de typiska Disneyfilmerna.

 

 

 

Det finns en hel del gömda guldkorn bland alla Ghiblis mer nostalgiska och rofyllda verk. En av dem är ”När Marnie var där”, som är en av de nyare animationerna. Historien handlar om en oväntad vänskap mellan den introverta och ensliga Anna, och hennes nya, något mer mystiska vän Marnie. Att tro att du är ensam i hela världen kanske vi är många som känner igen oss i, och Ghibli målar de melankoliska känslorna i en dov, men även i en romantisk färgskala. Inte den mest slagkraftiga av deras alla filmer, men ack så vacker och berörande för det.

 

 

 

Miyazakis sista film ”Det blåser upp en vind” är troligen hans mest vuxna, och även kontroversiella film. Filmen är en bländande vacker biografi över den japanska ingenjören Jiro Horikoshis liv, en man som designade militärflygplanen som därefter blev en stapelvara i japansk militär och bland annat användes vid Pearl Harbor-attackerna.

 

Miyazaki själv som är uttalad pacifist, balanserar flera tunga och verkliga händelsen såsom den stora jordbävningen, tuberkulosutbrottet, med romantik, dagdrömmeri, - och en önskan om att skapa något vackert snarare än ett vapen. Har du en förkärlek för lätta moln, seglande flygplan och gripande livshistorier är detta filmen för dig.

 

 

 

I en dystopisk fantasiframtid hittar vi Nausicaä – en prinsessa som måste slåss både för sin egen och för dalens överlevnad. Med ursprung ur en omfattande mangaserie, är ”Nausicäa från Vindarnas dal” ett postapokalyptiskt äventyr om mod, spänning, och med ett smart budskap som ifrågasätter hur vi egentligen behandlar vår natur.

 

Som vanligt i Ghiblis filmer är det djur, natur, och fantasy i en ända dystopisk men vacker röra – och passar speciellt för dig som önskar lite fart och fläkt i din animation.

 

 

 

En personlig favorit av de aningen mer barntematiska filmerna är ”Uppe på vallmokullen”. Den enkla historien om en ung flicka som varje dag hissar flaggor till minne av sin bortgångna far, visar att man kan skapa känslosamma moment trots enkelhet. Inga skurkar eller obehagligheter behövs – ”Uppe på vallmokullen” är gullig, snäll, och kommer beröra.

 

 

 

Under temat äventyrs och unga vuxna-Ghibli hittar vi den alltigenom välgjorda spänningsfilmen ”Prinsessan Mononoke”. Ett vildsvins onda förbannelse driver pojken Ashitaka till skogs, där han hamnar mitt i skottelden mellan den barska civilisationen, och den mjuka naturen. ”Princess Mononoke” är en helt igenom fantastisk film, fylld av sedvanlig förtrollande animation, nervig action, och fina poänger.

 

En absolut pärla och en av Ghiblis allra starkaste drama-äventyrsfilmer.

 

 

 

En av de mest omtyckta karaktärerna från Ghiblis värld är vårt vänliga fluffmonster Totoro – en sorts maskot för Studio Ghibli och som dessutom pryder studions logga. Historien är enkel och gullig; om två barn och deras små utflyktsfärder i sitt närområde där de, i sann Ghibli-anda, upptäcker magiska figurer som lever bland skog och gräs. Ett whimsical äventyr som passar både små och stora – för vi vill nog alla ta oss en åktur med den magiska kattbussen.

 

 

 

När många tänker på Ghibli-filmer är det ofta ”Spirited Away” som dyker upp. Den häpnadsväckande filmen om en 10-årig flickas stundtals mardrömsaktiga tillvaro behandlas både med humor, konstnärlighet, och mystik. Filmen kryllar (bokstavligen!) av minnesvärda figurer och scenarier som definitivt kommer att hålla intresset uppe hela vägen in i mål.

 

”Spirited Away” har även den magiska komplexiteten att den hintar med metaforer för barnprostitution som en vuxen kan förstå, medan ett barn kanske bara ser en glad och hänförande historia. Oavsett så är historien som helhet kanske det mest komplexa som Miyazaki levererat – och för den blev han även belönad med en oscarsstatyett för bästa animerade film.

 

 

 

“Eldflugornas grav” är ingen lättsam film du tar dig an när du slöletar igenom Netflix efter en enkel popcornrulle. Filmen är en krigsskildring, men långt ifrån skjutfälten utan en rörande skildring om två barn som separeras från sina föräldrar.

 

Magisk animation och med en tragiskt gripande historia kommer ”Eldflugornas grav” vara den bästa animerade film du sett, men som du aldrig mer vill se om.

 

 

 

”Det levande slottet” – eller ”Howl’s moving castle” som är den engelska titeln – är ett surrealistiskt konstprojekt, och sällan har en animerad film blåst mig av stolen på detta vis. Filmens historia centreras kring Sophie, som drabbas av en förbannelse och förvandlas rätt och slätt till en åldrande tant. För kunna slå sig fri och återgå till att vara 18 år, måste hon få hjälp av magikern Howl – som i sin tur befinner sig på att vandrande slott.

 

En typisk Ghibidetalj är förmågan i att animera mat på en otroligt inbjudande vis, och det syns tydligt här i ”Det levande slottet” - sällan har jag så gärna velat äta ett tecknat ägg. Filmens premiss kan precis som många andra av Ghiblis påhitt låta helknasig, och det är det också – på ett charmigt och positivt vis. Det uppfinnelserika slottet är magiskt detaljrikt och åkturerna vi får följa med på är härligt medryckande och lagom spännande – ”Det levande slottet” är en riktig pärla som kommer att passa både småbarn men även vi lite äldre som har barnasinnet intakt.