Twin Peaks återvänder. Jag har fortfarande inte fattat det. Ända sedan David Lynch himself tillsammans med Mark Frost synkroniserat twittrade ut det i höstas, så har hela min världsbild varit i gungning.
För jag tänker på de där orden som Laura Palmer säger till Agent Cooper i det allra sista avsnittet. ”You’ll see me again in 25 years”. Dessa ord som gäckat mig enda sedan 2007, då jag för första gången av typ 10 såg denna briljanta serie som sedan dess alltid varit min favorit. Hur Twin Peaks återkomst infaller exakt 25 år senare och hur dessa ord nu i själva verket framstår som den längsta och mest geniala cliffganger som en serie någonsin lämnat efter sig. Jag är så imponerad och tagen att jag nästan svimmar.
Och när det nu i dagarna blev konstaterat att även Kyle MacLachlan, ja, självaste Agent Cooper, kommer att återvända till de nya avsnitten inser en att det inte kan bli annat än succé. Eller?
För ja, med alla goda nyheter så kommer också ångesten. David Lynch ska trots allt återvända till en plats som vi inte befunnit oss på, på mycket länge. En plats vi alla, var och en, lämnat med olika upplevelser, olika tankar och känslor. En plats vars bild vi har av den nu kommer att förändras.
Och jag får plötsligt ont i magen när jag tänker på hur illa det kan gå. För Twin Peaks kom till världen i en helt annan tid. Tänk om David Lynch nu får något psykbryt och försöker förnya serien så till den grad att den tappar all sin tidlösa charm och istället gör den... uj... hemska tanke: modern.
Jag ser framför mig hur Agent Cooper än en gång beger sig mot Twin Peaks. I sin bil håller han vad som inledningsvis verkar vara en monolog. Men vi inser snart att det är Diane, hans mystiska diktafon, som han kommunicerar med. Eller är de det? Nej, för vid en närmare anblick upptäcker vi att det är en iPhone han håller i handen. Cooper kommunicerar inte med Diane, han kommunicerar med Siri. Via röstmemon talar han om det nya fallet, jakten på en galen seriemördare, en avkomma från Windom Earle kanske, och ber så småningom Siri, via platstjänsterna, att rekommendera ett café där han kan dricka en kopp kolsvart kaffe när han väl anländer till Twin Peaks. För Normas Diner kan väl inte ha överlevt, så här 20 år senare?
Nej, sagt och gjort. Cooper anländer till den plats där Normas Diner en gång låg. Under Coopers frånvaro har Starbucks kommit till Twin Peaks och konkurrerat ut alla spår av cherry pie. Cooper är tveksam till en början, men väljer ändå att ge det ett försök.
Det dröjer inte många sekunder innan Cooper med läpparna fulla av skum levererar repliken: ”It’s a damn good cup of ’mocca soya banana muffin marsmallow latte’ you serve here in Twin Peaks!”
Till Starbucks anländer en pensionerad Harry S Truman, nu tillbaka i tjänst med anledning av de senaste tidens mord, för att briefa Cooper i fallet. Harry har under de senaste åren blivit en alkoholiserad och dekadent själ, med en sunkig förkärlek till prostituerade älskarinnor. Han har av någon anledning även utvecklat en slags Texasdialekt och talar osammanhängande om någon ”Yellow king”.
Harry berättar även om en galen seriemördare som via kryptiska meddelanden frågat efter Cooper. Han vill spela en match Wordfeud mot Cooper. Varje gång mördaren träffar en TW kommer någon att dö. Cooper antar utmaningen men inser att han kommer behöva hjälp. Han tar därför hjälp av ett proffs, nämligen dottern till Donna och James, paret som de senaste året haft ett av och på-förhållande. Donna är till en början skeptisk till att involvera sin dotter i fallet, men ger till slut med sig. James lyser med sin frånvaro då han är ute och driver runt ute på vägarna med sin motorcykel och ser sur ut över att han inte fick en större roll den här säsongen.
De ska precis lämna Starbucks när en gråhårig gammal gumma går fram till Cooper och Harry. ”My selfiestick has something to tell you”, säger hon och räcker fram en selfiepinne till Cooper. De tar en selfie tillsammans och lämnar sedan Starbucks. ”It’s so good to be back in Twin Peaks”, som Cooper sedan kommer att skriva när han lägger upp bilden på Facebook, innan han somnar.
På natten drömmer han om en dvärg som twerkar.
Linus Bjarnelo
