Få filmskapare har så distinkt narrativ och visuell stil som allas vår Wes Anderson. Sedan 1996 års "Bottle Rocket" har han steg för steg etablerat sig som en av de mest unika och spännande rösterna i filmvärlden. Ofta lyckas han både charma kritikerna och dra in tillräckligt med pengar för att göra finansiärerna nöjda, vilket har gett honom väldigt sällsynt kreativ frihet och möjligheten att fortsätta berätta sina säregna storys.
Ibland kritiseras han för att han "gör samma grej hela tiden", men för mig känns det ganska långt bort från sanningen. Även om den underbara visuella stilen har varit relativt intakt hela vägen (nedtonat i "Bottle Rocket" och "Rushmore") så skiljer sig hans åtta filmer åt rejält när det gäller tematik och annat.
Det är därför inte helt lätt att välja ut en favorit bland hans filmer heller, då det ofta blir en fight mellan två-tre filmer som alla är fantastiska på vitt skilda sätt. Men det hindrar inte diverse cineaster från att göra seriösa försök att komma fram till svaret på den eviga frågan; vilken film är Wes Andersons absolut bästa? Youtube-användaren The Nerdwriter ger sitt svar på frågan i sin senaste videoanalys:
I slutet av klippet bjuder han in till diskussion, så jag tänkte att vi skulle blåsa liv i den även här på MovieZine. Det finns inga rätt och fel, utan förhoppningsvis bara intressanta och härligt personliga åsikter kring den film som ligger närmast hjärtat för dig som läser.
För mig är det "The Royal Tenenbaums" och "The Grand Budapest Hotel" som ständigt kämpar om förstaplatsen. Den förstnämnda är första filmen där Andersons vågar gå "all in" med stilen, och samtidigt lyckas han snickra ihop en av de bästa och mest finstämda familjekrönikorna genom filmhistorien. Castingen av Gene Hackman - i sitt livs bästa roll för övrigt - som den ångerfulla patriarken är svårslagen.
Men "The Grand Budapest Hotel" är en värdig utmanare på alla sätt. Efter år av kritik kring att hans filmer var mer "stil än substans" och att han började bli lite av en parodi av sig själv valde han iskallt att säga "fuck it!" och göra den mest stilpräglade och lekfullt Wes Anderson-excentriska filmen hittills. På ynka 100 minuter bygger han upp en fulländad värld som man aldrig vill lämna. Det bjuds på mycket mys, glädje och hopp, men samtidigt finns det nattsvarta undertoner kring fascism och nutida problem i Europa.
Ralph Fiennes som Gustave i "The Grand Budapest Hotel".
Sen är det svårt att inte börja reflektera över stop motion-magin i "Fantastic Mr. Fox" eller den vackra skildringen av ungdomlig förälskelse i "Moonrise Kingdom". Även där har vi två helt fenomenala filmer som vissa dagar känns som filmskaparens allra vassaste. Men om jag verkligen måste välja? "The Grand Budapest Hotel", just idag i alla fall.
Tyck till! Vilken är din personliga favorit bland Wes Andersons filmer och varför?
